En alldeles underbar kväll

Skulle ett MFF fast i tabellens ingenmansland och med flera spelare borta verkligen ha något att sätta emot guldjagande Elfsborg? Ja, verkligen! De himmelsblå spelade ut boråsarna med 5-0 och gav sin publik en alldeles underbar kväll på Swedbank Stadion.

Tack.
Och tack igen.
Tack så väldigt mycket.
Tack MFF, spelare och ledare, för en fantastisk match. I den av allt att döma sista brittsommarkvällen visade det himmelsblå manskapet en glöd som inga höstlöv kommer att matcha. Och till skillnad från höstlöven, som ju mest kan glöda och inte så mycket mer (ja, möjligen multna, då), så kunde detta himmelsblå manskap dessutom spela en snabb, effektiv och vacker fotboll. Och göra en farlig massa mål. Och summa summarum fullkomligt spela ut det lag som från gång till annan betraktas som seriens spelskickligaste.

1-0 hade varit underbart. Eller 2-1 eller 3-2 eller vilket resultat som helst som hade givit den första hemmasegern på Swedbank Stadion sedan den tionde maj, den första på åtta försök. Särskilt som utgångsläget framstod vanskligt, med tre spelare från förra startelvan avstängda. Men MFF visade så mycket mer, åstadkom så mycket mer. MFF gick in i matchen, gjorde den till sin tämligen omedelbart, fick utdelning i mål. Målen fortsatte trilla in, och MFF släppte aldrig greppet. Elfsborg försökte, men var inte i närheten av att lyckas ta över initiativet, än mindre kommandot. Det finns över huvud taget ingenting negativt att säga om MFF:s insats. Det var bara, är bara och kommer att fortsätta att bara vara att njuta av den.

Frenesin var nyckeln, den stora stadsportsnyckeln som låste upp segern – och det redan efter sex minuters spel! Kombinationen av iver och handlingskraft. Planen var att gå på knock, avslöjade Roland Nilsson efter matchen, och det var precis vad MFF gjorde. Inte avvakta, vänta på lägen och misstag hos motståndaren, utan kasta sig fram och jaga livet ur dem omedelbart, störa överallt. Erövra bollen och våga spela den snabbt. När Jiloan Hamad 43:e sekunden högg och snappade upp en halvjolmig boll i Elfsborgs bakre linjer och sköt ett rappt skott metern utanför var det som en programförklaring. När Ofere fångade in ett långt uppspel, MFF lyfte upp och satte lite tryck på Elfsborg med en fin sekvens påpassligt kortpassningsspel, stänkande av självförtroende, var det som ett manifest.

Och minuten senare satte det igång. Ricardinho satte från vänsterkanten en framspelning i djupet för Daniel Larsson att löpa på. Och han inte bara löpte; han skar in, lämnande Lucic bakom sig, han sköt och tryckte in bollen i bortre krysset. Ett högkaratigt, vansinnigt vackert avslut och 1-0 till MFF! Sedan förflöt en minut. Därefter erövrade MFF på nytt bollen högt och kastade fram spelare i anfallsläge. MFF bytte sida från höger med ett par snabba pass, Robert Åhman Persson satte den sista ut till Jiloan Hamad på vänsterkanten. Med boll och yta bröt Jille in och slog ett mycket välavvägt inlägg till Guillermo Molins, som i bortre delen av straffområdet slängde sig fram och nickade in 2-0! Gische tackade efter matchen Daniel Larsson och Ofere för deras löpningar som bidrog till läget. Härlig laganda, såväl under som efter match!

Såväl Elfsborg som stadionpubliken får så här långt sägas ha hamnat i någon slags chock, om än av mycket olika slag. Dessbättre tog MFF inte hänsyn till det, utan fortsatte köra på. Inte bara resten av halvleken utan resten av matchen; slog inte för en sekund av lite grann på tempot för att nöjt känna efter hur bra det här liksom blivit. Det är anmärkningsvärt. Och starkt, mycket starkt.

OK, det var ingen utskåpning i meningen spel mot ett mål hela tiden. Elfsborg vann bollinnehavet i första halvlek och hade tre avslut på mål. Men MFF behärskade matchen; och det inte minst genom omutligt försvarsspel. Markus Halsti fick den här gången vikariera för sjuke Ulrich Vinzents, och han gjorde åter en rent imponerande match. Framför allt i inledningen bidrog han starkt till att ange tonen när han kastade sig fram i väl lästa brytningar så fort någon elfsborgare var på väg att få en halv sekund med bollen inom hans aktionsfält.

MFF arbetade fram ett par strålande anfall, där det verkligen syntes att de offensiva spelarna nu, äntligen, har fått ett självförtroende som saknats så länge. Molins och Larsson heta som lava, Ofere, Hamad och Ricardinho inte långt därefter. Och så centralt, Daniel Andersson tillbaka i fullt frustande slag, ypperligt sekonderad och kompletterad av RÅP.

Självklart, denna översvallande beskrivning av matchen till trots, på intet sätt lugn och trygg med 2-0. Detta var ju ändå Elfsborg, som utan tvekan skulle ta sig in i matchen förr eller senare. Så när Edward Ofere tryckte in Ricardinhos vansinnigt snygga, knivskarpa markinlägg i 40:e minuten kändes det oerhört mycket bättre. 3-0, över Elfsborg, i paus, och stående ovationer till spelarna på väg ut i halvtidsvilan. Visst trodde man på seger, men i bakhuvudet finns sedan tre år gamla, prejudicerande Lex Strömvallen (MFF:s tapp av 3-0-ledning i halvtid till 3-4-förlust mot Gefle borta 2006), och att se spelarna jubla inbördes och utbyta high-fives stack ett litet stygn av oro.

Som dessbättre skulle visa sig helt obefogad. MFF lyckades fortsätta på precis samma sätt i andra halvlek, vek inte en tum. Jo, kanske en tum, förresten kring 55-60 minuter då det såg ut som om Elfsborg var på väg att samla styrkorna lite. Så därför var Edward Oferes 4-0 i 61:a minuten inte alldeles feltajmat…! En klockren MFF-kontring där Jiloan Hamad stod för enastående förarbete och framspelning i djupet av Eddie, som kom loss och rundade Elfsborgsmålvakten.

Sedan var matchen ännu mer slut än den varit innan. Då kunde man luta sig tillbaka och se MFF göra tre intressanta byten, osande av framtidsutsikter. Först ersatte Robin Nilsson Daniel Andersson, och efter en trevande inledning kom han igång och visade att han utvecklats under utlåningen till Ängelholm och utan tvekan klarade av att komma in och göra livet ännu surare för till exempel Anders Svensson med sitt fina rivjärnsspel. Sedan – dags för ännu en allsvensk debut av spelare från MFF:s ungdomsverksamhet! Muamet Asanovski, född 1991, som tränat mycket med A-truppen senaste halvåret och varit bofast i U21-laget, ersatte Molins på högerkanten och krönte en bra insats med en läcker lyftning som friställde Ofere helt i slutminuterna. Slutligen andra inhoppet för Pontus Jansson – och så långt kommet började tipselittränare Leif Engqvist i brist på övrig spänning ivrigt räkna på medelåldern hos den elva som avslutade matchen… Rätt svar: 21, 6!

Så härligt att se ögon glittra, och det där outtalade samförståndet när blåglittrande blickar möts; på läktaren, på väg hem efter matchen. En riktig hemmaseger. Igen tack.

Tobias Christoffersson

P.s. Javisstja – 5-0-målet! Som om kvällen inte var fulländad strödde Daniel Larsson lite extra socker över den med sin målnick av Jiloan Hamads inlägg, efter ännu en lyckad kombination mellan Jille och vänsterkollegan Ricardinho. D.s.