Som för(oav)gjort

En ung och frejdig offensiv spelade snabbare och rakare och producerade äntligen mål, två stycken till och med. Men vad hjälpte det när MFF tappade ledningen och därmed två poäng med fem minuter kvar. Nia i tabellen, elva poäng upp - det är tungt.

Som ett sommarregn, milt smattrande på fönsterblecken, droppande färg och liv i land och rabatter, lockande nya spirande skott upp ur hårdnade kokor. Så kändes det unga, friska MFF-anfall som svepte in över Swedbank Stadion och sköljde bort måltorkan. Inte så att blev någon stor fest, men mål, två mål och det i samma match - det har man förgäves törstat efter alltför många gånger denna märkliga fotbollsvår.

Då MFF spelat så bra, men haft så svårt att få in bollen. Igår mot GAIS lyckades laget äntligen med både och - men dessvärre också med att för första gången släppa in två mål i samma match, och därmed smög sig segern ännu en gång. MFF må vara siffermässigt obesegrat på Swedbank Stadion, men - fyra oavgjorda matcher på hemmaplan mot mittenlag, det är värre nederlag än tre uddamålsförluster i svåra bortmatcher mot topplag. Nia i tabellen med toppen ännu ett stycke längre bort. Det är inte svårt att förlora sig i dysterhet och uppgivenhet över all mark som tappats efter de tre inledande segrarna.

Nej, det är inget självändamål för MFF att vara en plantskola, MFF ska först och främst vara ett vinnande lag - men likväl är det med glädje och stolthet man ser så många unga spelare på plan som tar för sig. När båda offensiva kreatörerna Labinot Harbuzi och Wilton Figueiredo tvingades avstå matchen utgjordes MFF:s anfallskvartett - två forwards och två offensiva yttermittfältare - av en 18-åring, en 19-åring, en 20-åring och en 22-åring. Och de spelade alldeles utmärkt. Tränarna satsade på en modifierad uppställning närmare 4-4-1-1 med Daniel Larsson som släpande central forward, Agon Mehmeti på topp, Guillermo Molins till vänster och Jiloan Hamad, debutant från start, till höger.

Redan från början syntes det att matchbilden skulle bli en annan än den i vilken laget och framför allt resultaten fastnat i flera tidigare matcher: massivt bollinnehav men svårt svårt att tränga igenom hårt tillbakadragna motståndare. Dels på grund av att MFF sökte ett rakare och snabbare spel med fler snabba, längre uppspel, dels för att GAIS trevligt nog inte hade en tanke på att deffa hem utan försökte pressa högt och hugga tidigt. Resultatet blev en behagligt öppen matchbild full av möjligheter - låt vara åt båda hållen, men det var MFF som rätt snart tog och behöll initiativet.

I tolfte minuten ett mycket fint anfall: Daniel Andersson och Robert Åhman Persson vann boll på mitten, Daniel breddade till Guillermo Molins, som hittade en hungrigt framlöpande Vinzents. Vinzents in i straffområdet, släppte ut till Jiloan Hamad, som satte ett giftigt inlägg/skott mot bortre stolpen, bollen ett par decimeter utanför. Rörlighet, löpvillighet och attacklusta utmärkte MFF, och det var inte sällan ytterbackarna som satte fart och tog fina initiativ. Vinzents gjorde en strålande första halvlek, men mattades tyvärr mycket efter paus; detsamma kan för övrigt sägas om Daniel Larsson. Ricardinho, däremot, var tongivande matchen igenom och framstår mer och mer som säsongens viktigaste och främsta nyförvärv; starkt imponerande i sitt kompletta spel. I den 18:e minuten vände han spelet på egen hand när han bröt, tog sig fram längs vänsterkanten och spelade fram Agon, som tog sig in i straffområdet och sköt bra, bollen decimetern utanför höger stolpe.

Det vart Agons kanske bästa av åtminstone tre riktigt giftiga avslut. Han har tidigare haft en tendens att försvinna i de få matcher han ännu fått spela från start, och han var inte jättemycket med i spelet nu heller, men det är heller inte hans huvudsakliga uppgift. Som toppforward ska han ta sig till lägena och få till farliga avslut, det gjorde han och det fick han. Han rör sig med list och skicklighet, och när det finns lukten av ett läge tvekar han aldrig en sekund, till skillnad från flera lagkamrater.

MFF vaskade fram allt fler farligheter, då tog GAIS ledningen. Ett inlägg från vänsterkanten som Jasmin Sudic tyvärr inte lyckades nicka undan, bollen till framlöpande Wanderson, var attack på mål kanske kunde ha bemötts mer aktivt av Dixon eller Sandqvist. Avslutet var dock inte mycket att göra åt. MFF fortsatte dock oförtrutet och i 30:e minuten spelade Jiloan Hamad fri tre man i bortre delen av straffområdet med ett snabbt inlägg efter en hörna, men GAIS-målvakten räddade mirakulöst och bollen gick via ribban till ny hörna. Men målet kom, till slut, tre minuter innan paus och det var äntligen Gische som fick nätkänning. Han fick bollen några meter utanför straffområdet till vänster, tog ett par steg och sköt ett flackt men bra skott, som studsade till på en GAIS-back och in i mål. Det flytet förtjänade såväl Gische som MFF mycket väl!

Applåder till laget när det lämnade plan för pausvila, gott hopp om att MFF skulle vända matchen till seger. Och vändningen lät inte vänta länge på sig. 46 sekunder in i andra halvlek gjorde Jiloan Hamad 2-1, ett mycket vacker mål och en suverän individuell prestation på högsta allsvenska nivå. Några meter utanför straffområdet till höger fick han bollen, tog sig med en tvåfotare mellan två GAIS:are och hängde in bollen otagbart förbi i övrigt omutlige målvakten Jankulowski.

"Jille" hade fram till dess stått för en mycket bra insats i sin första match från start; fint rörelseschema, riktigt bra speluppfattning, teknisk, säker med bollen, få misstag och emellanåt även framgångsrikt ettrig i defensiven - inte mycket övrigt att önska. Underbart att få se honom göra ett sådant mål, och hur han efter det liksom spelade som i trans en stund. Att Jiloan Hamad, som kom hit inför förra säsongen och tidigare inte varit i närheten av att vara startspelare kommer in och inte fyller så väl utan på allvar konkurrerar om en mer fast plats i laget - det är ännu ett kvitto på att MFF-truppen är riktigt bred och rymmer många möjligheter. Återstår att använda dem på bästa sätt - och att också vässa spetsen.

Han var en sån perfekt matchhjälte, Jiloan, och han var bara minuter ifrån att bli det. Men, men... för MFF 2009 tycks inget vara givet. OK, MFF tappade faktiskt fart och intensitet under andra halvlek och det var möjligen betänkligt, men kanske också lite naturligt; försöka hålla i, spela hem. Uddamålsledningar är emellertid sårbara och lätt förflugna, och det skulle med smärtsam tydlighet visa sig med fem minuter kvar av matchen. Det var ingen farlig situation; ett GAIS-uppspel som skulle motas bort, bara det att både Daniel Andersson och Jimmy Dixon föresatte sig att göra det, slog ihop, en GAIS-spelare kunde snappa upp bollen och spela fram Wanderson igen och gunatt.

Som om inte GAIS kvittering räckte som dyster slutvinjett på vårsäsongen hann även i sjätte matchen den första dåliga läktarreaktionen på Swedbank Stadion yttra sig i form av inkastade föremål mot GAIS-målvakten när han blev liggande ett par minuter med befarad huvudskada. Trist. Förkastligt.

Rätt skönt ändå med ett uppehåll nu, känns onekligen som om det kommer lägligt för MFF. Och ännu återstår 54 poäng att spela om. Allt torde kanske inte kunna hända, men det mesta.

/Tobias Christoffersson