Stark vändning

Efter att ett taggat Djurgården tagit ledningen i första halvlek fanns en ny plattmatch inom räckhåll för MFF. Men de himmelsblå nådde kvittering innan paus, för att sedan resa sig och vända matchen i andra.

Inför bortamötet med starkt nedflyttningshotade före detta topprivalen Djurgården låg fokus i lagets uppladdning på att inte, inte göra samma misstag som kostade tre poäng mot Örgryte för ett par veckor sedan: brista i aggressivitet. Likväl kan man säga att lite såg ut som Örgrytematchen i inledningen av måndagens match på Stockholms stadion - fast på en betydligt högre nivå. Det var det hårt pressade hemmalaget som kastade sig in i ett av allt färre tillfällen att reda ut sitt prekära läge, och det med med till desperation gränsande frenesi. MFF var avgjort pu banan och höll matchen uppe, men åstadkom samtidigt varken spel eller hot i nämnvärd utsträckning.

Båda lagen fick i och för sig doft av mål under de första minuterna, när först Rajalakso hade ett skott i ribban och sedan Molins ett skott tätt över, men det var på det hela taget ingen särskilt bra fotbollsmatch som tog gestalt i första halvlek. Mycket kamp, mycket tjongande, många felpass och mest fragment av ordentliga anfall. Djurgården hittade spets med rappa djupledsbollar och intensiva löpningar från offensiva trion Rajalakso-Dahlberg-Mwila, och framför allt Halsti på vänsterkanten hade det svettigt ett par gånger. Det var också på ett inspel från vänster som Djurgården tog ledningen i den 21:a matchminuten, när Rajalakso kom loss och slog en pass snett inåt-bakåt, följd av tillbakaspel och skott i mål av Christer Youssef. Ett snyggt anfall och ett snyggt mål.

Direkt efter målet försökte MFF svara - två hörnor och en boll i mål från en offsideavvinkad Ofere efter bra förarbete av Wilton Figueiredo – men det var Djurgården som fortsatte vaska fram de farliga lägena. Med halvtimmen spelad började det kännas dystert; MFF kom ingen vart, varken genom samspel eller med individuell genombrottskraft. Men det fanns ett glimrande undantag: Guillermo Molins. Gische är definitivt tillbaka efter sin tid utanför laget efter U21-EM, och nu var han den i stort sett ende som med framgång försökte ta tag och utmana lite. I 35:e minuten gick han förbi två djurgårdare på mittplan, varpå Robert Åhman Persson fångade upp bollen och breddade till Ricardinho. Inspelet från honom hann Gische upp och omvandlade till ett bra skott utanför. Två minuter senare drog Molins upp ett nytt anfall, men fick trots en ypperlig diagonallöpning se möjligheten gå om intet när Wilton dröjde och sedan passade fel.

Wilton Figueiredo. Man måste respektera hans ödmjuka inställning, hans stora vilja att komma in i laget och vara den som gör skillnaden och hans oupphörliga försök från de nu tre olika positioner han matchats. Offensiv central mittfältare i ett 4-4-2 är emellertid kanske längst ifrån hans ideal av dessa tre. Liksom mot HIF slet han ont och försökte verkligen bidra också i defensiven, men med sämre utfall än förra matchen. Efter att han fått en varning syntes han mycket frustrerad, och det var nog mer eller mindre nödvändigt av Roland Nilsson att byta ut honom i paus, för att inte riskera decimerat manskap. Det hade kunnat bli Wiltons sämsta match så här långt och klart underkänt betyg, men han är ju värvad som ”poängspelare” – och poäng, det fixade han! Från högerkanten tittade han i 39:e minuten kort upp, och slog så ett långt inlägg till en inlöpande Edward Ofere. Ofere nådde högst i kamp med två djurgårdsbackar och när samtidigt Pa Dembo Touray gjorde en helt tokig utrusning kunde Eddie nicka bollen i mål!

Ett ganska efterlängtat första allsvenska mål 2009 för Eddie, som fått en hel del speltid men inte alls varit lika het som förra hösten. Det vill säga inte hittills. Sett till halvleken inte särskilt rättvist med 1-1 i paus, men i det egentligen ganska meningslösa viktandet av rättvist eller inte så har MFF utan tvekan en del innestående, framför allt från i våras.

Kanske blev det ett psykologiskt ovanligt betydelsefullt mål, för båda lagen. För när andra halvlek drog igång och var några minuter gammal stod det klart att en ordentlig scenförändring skett. Nu var det MFF som var klart hetare, klart bättre tajmade i sina aktioner. Och för ovanlighetens skull dröjde inte utdelningen. Den kom redan i 56:e minuten, och det genom ett fantastiskt fint anfall. Det var man of the match – Ofere får ursäkta – Guillermo Molins som startade från högerkanten; en kombination med Agon Mehmeti tog honom in i plan, en kombination med Rick Kruys (som ersatt Wilton) tog honom närmare straffområdet, där Ofere hade löpt in. En kort men utsökt yttersida i djupled frispelade Eddie, som tryckte in bollen med en lätt skruvad bredsida. Ett underbart mål!

2-1 till MFF, men mycket, mycket match kvar. Den följande kvarten visade emellertid ett MFF som till största del kontrollerade händelserna, medan Djurgården tappade allt mer mod och humör. Så minut 73 – och själva matchen kom i skymundan av tråkigheter från läktarna. När Rick Kruys skulle slå en MFF-hörna ska han ha gjort någon slags åtbörd åt publiken, som svarade med att kasta in en mängd föremål, bland annat mynt och flaskor. Lite tumult följde på plan, varvid Jan Tauer blev utvisad direkt för en – mycket lätt, snarast markerad – skallning av Kruys, och Kruys själv av okänd anledning varnad. Matchen fortsatte och MFF hade ett fem mot tre-läge som borde resulterat i 1-3, men så – sprang två personer ur publiken in på plan. Domaren avbröt matchen och spelarna lämnade plan, men efter cirka tio minuter kunde resterande tolv minuter avspelas. Den viktigaste händelsen under dessa utöver att MFF fortsatte behärska skeendet var att Pontus Jansson fick göra allsvensk debut när han ersatte en för dagen blek Agon.

Tråkiga, skandalösa, förkastliga händelser, förstås, men dessbättre fick de ingen betydelse för matchens utgång. MFF stod för en stark prestation genom att vända en match Djurgården gjort till sin, och de himmelsblå genomförde andra halvlek mycket väl. Gische som offensiv kreatör och Ofere som tvåmålsskytt de klarast lysande individuella prestationerna, men även Åhman Perssons mittfältsslit och Rick Kruys starka bidrag till uppryckningen i andra finns att glädjas särskilt åt. Startelvans stora nyhet, Ricardinho steget upp som yttermittfältare, var däremot ingen omedelbar succé, och det återstår att se om tränarna fortsätter satsningen.

Stärkande insats, skön seger, tre tunga poäng – men det finns ingen anledning att dra iväg i tokoptimism inför höstens fortsättning. Djurgården tillhör inte seriens tuffare motstånd; det gör däremot Elfsborg som gästar Swedbank Stadion kommande måndag. Till den matchen fick MFF dessutom tre spelare avstängda: Wilton, Agon och Rick, samtidigt som Daniel Andersson tills vidare går skadad. Det blir tufft. Men mycket spännande.

Tobias Christoffersson