Äntligen, äntligen, äntligen - seger!

Det började luta åt ännu en 0-0-match. Men då tog Jiloan Hamad chansen när den uppenbarade sig och MFF fick äntligen göra mål. Och vinna.

Det var 78 dagar sedan, så – klart det var rätt skönt, liksom. Ommansarr. MFF lyckades till slut, efter nio försök, äntligen, äntligen, äntligen vinna en fotbollsmatch. Närmare bestämt det ”returmöte” med Halmstads BK som utgjorde inledningen av allsvenskans andra halva.

Det första mötet lagen emellan, på Swedbank Stadion förra måndagen, slutade mållöst efter en ganska jämn match där MFF hade de vassaste chanserna och sett till dem borde ha vunnit. Så såg även första halvlek ut på Örjans vall. Ganska jämnt, ganska ”flärdfritt” spel men med fördel MFF i farliga situationer. Farligast var Daniel Larsson, som utmanade framgångsrikt från sin högerytterposition och hade fyra bra bud på ett ledningsmål. Det första redan i andra minuten på en djupledspass från Wilton Figueiredo, det andra i sjunde minuten efter brytning och spelvändning av Rick Kruys, bra skott två decimeter utanför vänstra stolpen, det fjärde ett bra skott i 25:e, efter att Gabriel stött upp och brutit ett spirande HBK-anfall. Och så det tredje, hetaste i 20:e minuten, en fin kombination med Edward Ofere på högerkanten: Daniel drev upp bollen, passade Eddie som slog inlägg tillbaka, och när mål lade Daniel bredsidan till, men Bahne i HBK-målet hann parera.

Det var ett på sitt sätt ganska annorlunda MFF som visade upp sig på Örjans vall. Ett MFF som inte på samma metodiska men också understundom rätt långsamma och ineffektiva sätt bygger upp långa anfall mot alltmer väl samlat motståndarförsvar – utan ett MFF som lät Halmstad ha lite boll för att skickligt bryta tidigt och vända spelet. Det var också ett MFF med Edward Ofere tillbaka i startelvan. Första kvarten syntes han inte mycket till, men Eddie växte in i matchen på ett storartat sätt och kom alltmer att bli dess gigant, i såväl bokstavlig som bildlig bemärkelse. 

Halmstad kunde noteras för ett par småfarliga distansskott i första halvlek, men inledde andra giftigare. Skapade lite tryck på en hörna och ett öppet läge för ”Texas” Johansson, minuten efter ett fint ryck förbi Ricardinho av Salomonsson som väl inne i straffområdet effektivt stoppades av Gabriel.
MFF däremot såg tyvärr ut att vara på väg in i dimman igen. Spelvändningarna var svårare att hitta, den egna speluppbyggnaden kom ingen riktig vart, och kryddat med X antal i bästa fall optimistiska skottförsök av Wilton Figueiredo och ett par exempel på uteblivna offensiva löpningar så började hoppet sina i redan hårt åtgångna reserver.

Men för den som orkade titta en gång till så fanns det hopp, där på plan. Framför allt i form av Edward Ofere, vars kopiösa arbete bit för bit började nöta ner HBK-defensiven. Få rena avslut för toppforwarden Ofere, men vilken nytta för anfallsspelet. Eddie löpte på allt, fångade upp det mesta och gjorde något vettigt av mycket. Och i hans kölvatten ständigt Jiloan Hamad. Även han stod för få enskilda prestationer att notera, som genombrott eller avslut, men hans rörlighet och påpasslighet är alldeles enastående i MFF för dagen.

Så, även om det i viss mån var en skänk så var det inte på något sätt en slump att det var just Jiloan Hamad som i den 68:e minuten kunde utnyttja ett grovt misstag av halmstadsmålvakten och ge MFF ledningen i matchen. Det började med en inte oäven men aningen missriktad öppnande djupledspassning från Wilton, mot Jiloan Hamad på väg i en löpning in från vänster, som Bahne inte hade några problem med att fånga upp, men desto större, ja oöverstigliga skulle det visa sig, problem att få kontroll över. Han fumlade tvål… f’låt bollen ifrån sig – och Jiloan var där. Han var där, och det måste poängteras, för det är långtifrån alla spelare som hade varit det. Men Jiloan Hamad jobbar på allt, ser möjligheterna i allt, och denna inställning i kombination med lite läcker teknik – för den behövdes också – när han klackade bollen med sig och sedan hängde in den i tomt mål gav MFF ledningen med 1-0. Därtill vecker poetisk rättvisa, då ju Jille bränt några fina lägen de senaste matcherna.

Efter målet pressade MFF en nu rätt skakig Bahne vid en hörna, men därefter flyttades sökarljuset till andra målet, och matchens andra hjälte: Johan Dahlin. För det är lika mycket hans fenomenala räddning på Kujovics nick nära mål efter frispark som gav MFF tre poäng den här kvällen som själva ledningsmålet. Johan Dahlin, som matchen igenom utstrålade lugn och säkerhet.

Efter ledningsmål och poängräddning känns det också starkt tillfredsställande att kunna konstatera att MFF kontrollerade matchen bra – sånär som på lite turbulens i de bakre leden vid två tillfällen – och faktiskt inte gav HBK fler möjligheter. Givetvis satt man på nålar i alla fall och försökte förbereda sig mentalt för ett kvitteringsmål, för sån har MFF:s säsong varit hittills, men den omöjliga uppgiften kom Agon Mehmeti in och räddade alla hårt prövade himmelsblå ifrån. Efter ett par match från start på topp där han inte riktigt fått sina kvaliteter satta i spel, var det nu åter dags för supersuben Agon. För tredje gången i karriären kom han in i slutet av en match och satte inte bara ett utan två mål. Mot Kalmar förra sommaren vände han ett underläge till seger, mot Örgryte i Swedbank Stadion-premiären säkrade han segern med 2-o och 3-0 och precis så gjorde han även på Örjans vall denna måndag kväll.

Första målet kom efter en fin passning av Rick Kruys, där Agon drev med bollen i en diagonallöpning från vänster till höger in i straffområdet och Ofere drog på sig större delen av bevakningen. Agon höll inne passen och efter att Tommy Jönsson snubblat till var skottfältet fritt. Ett sånt läge missar måhända många men inte Agon – som sköt ett i sanning kliniskt avslut förbi målvakten in i bortre hörnet. Andra målet, 90:e. Agon i nästan exakt samma läge, nu framspelad av Daniel Larsson, fast nu ett mer explosivt avslut. Mottagning med känsla, ett steg och bollen till rätta – dödligt skott. Så gör man mål, helt enkelt. Det kan verkligen vara så ”lätt”. Underbart att se.

Är så ”förbannelsen” bruten? Kan man tala om en ”förbannelse”? Hursomhelst, MFF har inlett andra halvan av allsvenskan 2009 på bästa sätt, det vill säga med seger, och nu är det bara att hoppas och tro att en god fortsättning kan följa, och det redan på torsdag hemma mot AIK.

Tobias Christoffersson