Wilner – med rätt att sätta stopp

Publicerad 13 maj 2011

– Det gäller att sköta återhämtningen på rätt sätt. Det är så vi lättast förebygger skador.

Wilner Registre, MFFs naprapat och sjukgymnast, överraskar åtminstone mig lite grand när han lägger ut texten om hur han jobbar med MFFs A-lag kring skadeförebyggning och rehab. Men när han berättar vidare klarnar bilden. Den effektivaste rehaben är såklart att man inte blir skadad, och skadorna kommer lättare vid för hög belastning, som t.ex. vid tätt matchande.
På ett sätt blir platsen vi träffas på väldigt symbolisk. Den tidigare så sargade gräsmattan på Swedbank Stadion gottar sig i solen samtidigt som en vattenspridare fuktar nordvästra hörnet. Sol och vatten och vila gör underverk och planen har repat sig rejält. Precis som tanken är att spelarna ska göra under Wilners översyn.

Wilner Registre är född 1971 och tillhör samma årskull MFFare som Patrik Andersson. Han lyckades dock inte ta steget till A-laget och föll bort vid 19 års ålder. Istället blev det Arlöv och spel i motsvarande dagens division 1 fram till han fyllde 32 och flyttade till Stockholm för en femårig naprapatutbildning.

Terapeutisk roll
– Jag började läsa ikapp betyg och ta enstaka kurser redan i 20-årsåldern. Jag insåg ganska snabbt att jag inte skulle kunna leva på fotbollen och då var det naturligt att börja studera.
Just den bakgrunden har han stor nytta av i kontakten med laget.

– När jag träffar spelarna är det framförallt när något hänt, när någon skadat sig eller fått en smäll. Då snurrar tankarna kring framtiden och min roll blir inte bara rent medicinsk. Jag måste kunna ta en terapeutisk roll också. Nu är det sällan skadorna är så allvarliga, men att fånga upp den mentala biten är viktigt. Därför måste jag också kunna läsa av de signalerna och kanske också koppla in Sverker Bengtsson (MFFs idrottspsykolog, red. anm.).

Med Wilners legitimation och roll kommer också en tystnadsplikt, likt den läkare och psykologer har. Det innebär att han ibland kan veta saker om spelaren som inte tränaren känner till, och som han inte för vidare.

– Jag var och lyssnade på Real Madrids träningskoordinator. Han har i uppgift att koordinera deras fysteam med deras medicinska team och deras tränarteam. Han pratade om svårigheten att just koordinera de här frågorna och hur viktigt det är att man har rätt inställning till varandras arbetsuppgifter och funktioner.

Få ner skadeantalet
– En tränare med mer auktoritär stil skulle kunna se det här som ett problem, men en professionell tränare som Rolle Nilsson ser det som en nödvändighet och ett plus. Allt arbete handlar i slutändan om att få ned skadorna och se till att han har en så bra trupp som möjligt att jobba med. Det tycker jag fungerar riktigt bra i MFF.

När Avspark ställer frågan till Roland Nilsson om hur det känns att veta att man inte vet allt förklarar han direkt att det är precis så det måste vara.

– Annars skulle spelarna kanske inte våga att öppna upp och prata om sådana saker. Det är viktigt för spelaren och för gruppen att man kan prata om allt, även om jag inte får veta, säger Rolle
I Wilners roll ingår det också att berätta vilka spelare som är tillgängliga både för spel och träning. Inför varje träning går han igenom truppens fysiska status och gör tester på det spelare där det kan vara något frågetecken. 30 minuter innan träningen drar igång avlägger han rapport till tränaren så att han vet vilken trupp han har till förfogande.

Sista ordet
 – Här är det jag som har sista ordet. Skulle t.ex. Agon efter sin lätta hjärnskakning vilja spela, och tränaren skulle vilja testa, skulle jag sätta stopp. Nu vill jag påpeka att det aldrig hänt, men som ett exempel på en av de saker jag ska kunna hantera.

Så var det frågan om återhämtningens betydelse?
– Det finns mycket forskning att luta sig mot. Allt pekar på att kroppen mår bäst av att träna lätt dagen efter en aktivitet som varit fysiskt nedbrytande. Vi kallar även det för rehabträning även om man inte haft någon skada. Syftet är att skapa cirkulation i musklerna och rensa bort slaggprodukter. Två dagar efter match mår kroppen bäst av total vila. Sköter man det här rätt har det visat sig att man har bäst fysiska förutsättningar till ny prestation 3-4 dagar efter den förra.

Träning kan vara vila
För att bli bättre pratar man om att man måste träna mer. Inom simningen är det inte ovanligt med 4-5 timmars träning om dagen och från Halmstad BKs träningsläger i Spanien rapporterades det om fyra pass om dagen.

Hur mycket kan man träna egentligen?
– Mycket, så länge man varierar. Du kan lägga in ett pass simning, ett konditionspass, ett pass explosivitet, ett pass med fasta situationer osv. Däremot kan du inte träna mer än två, tre pass i veckan med matchlik belastning. Det är när du lägger till motståndare och boll som du får den extrema belastningen på leder och muskulaturen och den har du inte riktigt i alla andra sporter. Men så länge man varierar och ser till att inte slita hela tiden på kroppen kan man träna hur mycket som helst

Om man sköter återhämtningen?
– He, he. Ja, men du vet att även träning kan vara vila?
– ?
– Ta just efter ett hårt pass. Då kan det vara vila för kroppen att t.ex. cykla i 30 minuter med låg belastning.
Efter en lång pratstund är det dags för Wille som han kallas att återgå till sina ordinarie sysslor. Alla spelare har en egen journal som ska uppdateras och så ska förrådet av sjukvårdsmateriel och rehabutrustning gås igenom och kompletteras.
En arbetsuppgift som kanske har en låg intensitet, men som definitivt inte bör förväxlas med vila.

Text: Per Welinder

Denna intervju är hämtad från senaste numret av Avspark. I detta nummer kan man bland annat läsa om:

*Grattis Danne till 400 matcher
*Intervju med Wilner Registre
*Den himmelsblå familjen
*Stort hemma-hos-reportage hos Ulrich Vinzents
*P15 satsar på Världscupspel
*Fem frågor till Roland Nilsson
*Presentation av bortalaget

Klicka här för att ladda ner Avspark (pdf 11MB)