Tur har man inte, det förtjänar man.
Det sägs också om somliga lag att de är bättre än sin tabellposition. Assyriska var ett kaxigt och kämpande lag. Inte ett spår av respekt för vare sig MFF eller för betongkolossen från 1958.
Och varför skulle de ha det. MFF har inte exakt slagit omgivningen med häpnad den här säsongen. Sanningen är därför nog så dyster att Allsvenskan håller rätt låg klass just nu. Inte så att alla slår alla – men topplagen sviker lite för ofta. Därför är det hyfsat jämnt. Därför ligger MFF bara tre poäng bakom Djurgården.
Det sägs ju att fotboll är en lagsport. Ändå avgörs match efter match på individuella misstag. Bob Houghton tjatade på sina spelare. Roy Hodgson gjorde det också. Är rätt övertygad om att Tom Prahl också gör det. Tappa inte bollar på egen tredjedel. Det är förbjudet. Gör inte det!
Det sägs också om somliga lag att de är bättre än sin tabellposition. Assyriska var ett kaxigt och kämpande lag. Inte ett spår av respekt för vare sig MFF eller för betongkolossen från 1958.
Och varför skulle de ha det. MFF har inte exakt slagit omgivningen med häpnad den här säsongen. Sanningen är därför nog så dyster att Allsvenskan håller rätt låg klass just nu. Inte så att alla slår alla – men topplagen sviker lite för ofta. Därför är det hyfsat jämnt. Därför ligger MFF bara tre poäng bakom Djurgården.
Detta alltså trots att MFF spelade oavgjort på hemmaplan mot allsvenskans jumbolag, detta trots att man inte gör mål på sina chanser. 14 avslut, varav åtta på mål – och två i trät – mot Assyriska, borde gett bättre utdelning.
Jag klagar i sms till Ola på att MFF inte har tur. Som exempel pekar jag på att den väntade vinnaren i Premier League – Chelsea – tofflade in ett 1-0-mål i den 93:e minuten mot den väntade jumbolaget Wigan.
Jag försökte med den billigaste av retoriker hävda att om det är som man säger – att bra lag har tur – då är Malmö FF kanske inget bra lag just nu.
Ola skriver tillbaka och säger att tur – det förtjänar man. Jag ger honom rätt i det, men jag tycker egentligen inte att MFF var direkt dåliga idag. Det var mycket vilja och mycket krigande i andra halvlek – och Afonso hade banne mig ingen onödig lycka med sig idag.
Före matchen spådde jag att Marcus Pode skulle göra mål. Det var inte helt korkat att tro det. Han låg bakom båda MFF:s mål idag. Han orsakade straffen, där Erland Hellström, obegripligt nog, inte blev utvisad. Hur mycket friläge kan man få? Och han slog det eleganta inlägget till den 2-1-ledning som vi alla, inte minst Tom Prahl, trodde skulle räcka.
Detta mest sagt för att jag inte förstod idén med att plocka ut Litmanen och sätta in Sammy. Den senare har sannerligen inte gjort sig berömd för sina defensiva kvaliteter och i ett läge där man ska göra som Staffan Tapper brukar säga: ”Svälja bollen och slänga den åt helvete”, så är till och med en trött Jari Litmanen bättre att ha på plan.
Andra bytet var mer begripligt, även om jag tyckte Thomas var en dagens bästa i MFF. Stackars Anders Andersson, däremot, har ingen ordning på vare sig tajming eller löpvägar. Det är uppenbarligen inte helt enkelt att vara hemvändare. Mattias Jonson spelade inte idag, Anders Svensson är långtidsskadad och sedan Andy Jakobsson kom till HIF så har man förlorat två raka matcher.
Jag var inte på Stadion idag, plågades istället av ordförande i MFF-Hatets Vänner, Åke Unger. Han bubblade av förtjusning när Assyriska kvitterade in 2-2 och varenda gång en himmelsblå spelare föll, sa han, utan att tveka, att det var helt korrekt av domaren att inte blåsa.
Bredvid honom satt Jens Fjellström, och lät som sin pappa psykologen Åke, när han mässade om vikten av att lägga all energi och all ilska och frustration på sitt eget spel – och inte på domaren. Det kan låta lite förnumstigt – men han har helt rätt. Inte bara på planen, i stridens hetta, utan i synnerhet efter en sån här match.
Till nästa match tar spelarna därför förhoppningsvis med sig att man trots allt skapade 14 avslut – varav alltså två träträffar – och att man lyckades vända 0-1-underläge till 2-1-överläge. Det var kvalitet.
Efter det tar samtliga spelare i laget och sätter sig och tittar på en video och försöker förstå hur mycket Daniel Andersson springer på en enda match och försöker i nästa tankevarv förstå varför man själv bara springer hälften så mycket.
Daniel var grym idag. Idag också. Hans enda misstag var att han slog straffen åt samma håll som mot Maccabi. Tror han inte att Hellström hade koll på det? Men annars. Helt outstanding.
Första akten av Sanningens Två Veckor är avklarad. Ingen förlust – men en tung besvikelse. Nästa gång går Afonsos frispark stolpe in i målet. Nästa gång spelar Holgersson sig ur egen tredjedel. Nästa gång markerar Olof även knäsittande gubbar. Nästa gång. I den bästa av världar.
Mats Weman
Malmö FF hoppas att Mats Wemans krönikor kommer att glädja, irritera och diskuteras av hemsidans besökare. Vi vill även påpeka att krönikorna innehåller Mats Wemans personliga åsikter och inte nödvändigtvis är Malmö FF:s officiella.
