Trogna Malmö FF än idag
Fyra av MFF:s spelare i München jobbar idag inom Malmö FF.
Dessutom sitter Ingemar Erlandsson i styrelsen tillsammans med Krister Kristens-son som också spelade fram till finalen.
Jan-Olov Kindvall är i dag administrativ chef på MFF:s kansli, Staffan Tapper lagledare för A-laget och ungdomsansvarig och Tore Cervin och Janne Möller har tränaruppdrag på ungdomssidan. Vi samlade de fyra och ställde frågan: Hur minns ni finalen i München 30 år efteråt?
Staffan Tapper, 60 år, 407 matcher i MFF, 2 VM, 36 A-landskamper
– Jag har förträngt alla förlustmatcher genom åren utom just Europacupfinalen. Det var stort med TV-uppbåd och jättepublik men kändes tungt att tvingas gå av för tåns skull i första halvlek. Men jag tycker att vi föll med flaggan i topp skadedrabbade som vi var och då tänker jag mer på Bosse och Roy som inte var med alls än mig själv. Fast egentligen är det vägen fram till finalen jag minns bäst. Det var en fantastisk resa från inledningen mot Monaco och framåt och den slutade ju faktiskt inte förrän mot Club Olimpia i Paraguays huvudstad Asunción eftersom Nottingham Forest avstod sin plats till oss i den s k världsfinalen mellan de europeiska och sydamerikanska mästarna.
Jan Möller, 55 år, 591 matcher i MFF, 1 VM, 17 A-landskamper, Guldbollen 1979
– Inmarschen till finalen på Olympia-stadion var häftig men matchmässigt var det tämligen lugnt med ganska få ingripanden. Det är klart att jag har tänkt på avgörande målet som ju visats i TV i samband med Champions Leaguefinalerna ett antal gånger. Jag brukade kunna läsa situationer men det långa inlägget mot bortre stolpen som sen nickades in klarade jag inte. Att målet kom på övertid var naturligtvis en kalldusch men jag minns att Tore (Cervin) under halvtidsvilan gick runt och peppade oss andra så gott han kunde. Jag tror t o m Bob (Houghton) var chockad och lite handlingsförlamad faktiskt.
Tore Cervin, 58 år, 258 matcher i MFF, 4 A-landskamper
– Nottinghams ledningsmål på övertid kändes som ett nackskott. Att det dessutom föregicks av att vi onödigt förlorade bollen på mittplan gjorde inte saken bättre. Med 0-0 i halvtid hade det varit en annan sak att fortsätta matchen. Men jag är fortfarande stolt och tycker det smäller högre än IFK Göteborgs båda segrar i UEFA-cupen att ha spelat final i den största och finaste turneringen. Jag var förresten den ende som hann byta tröja med våra motståndare innan Nottinghams manager Brian Clough sa stopp. Det är ett roligt minne.
Jan-Olov Kindvall, 49 år, 145 matcher i MFF
– Hade jag gjort mål hade vi vunnit, sa jag visst efteråt. Det är möjligt att jag skulle nickat i stället för att försöka lobba när jag fick chansen i första halvlek men jag visste inte att jag hade så gott om tid. Lite har man väl tänkt efteråt men det är inget som grämt mig precis. Nottingham vann rättvist utan att det var någon bra match och man sprang mest på vinst och förlust. Vi var nog lite slitna av mycket matchande när vi kom fram till finalen plus att flera av våra nyckelspelare var skadade. Men resan fram till finalen var fantastisk och matcherna mot Monaco och Dynamo Kiev när jag avgjorde minns jag fortfarande med välbehag.
Arne Reimer
