Summering av augusti
Går det att bli klok på det här laget egentligen? Tom Prahl sammanfattar senast timade MFF-månad, berättar om sin roll i värvningen av Tobias Grahn och blickar framåt det fortsatta UEFA-äventyret.
De lediga helgerna för en elitfotbollstränare är lätt räknade, särskilt under säsongen. Därför är landskampsuppehållet välkommet, därför får EM-kvalmatchen mot San Marino klara sig utan Tom Prahls omedelbara intresse. Tevesoffan tom, men ryggsäcken packad: på programmet vandring längs en del av Österlens vackra kustremsa. Hemsidan får tag på MFF-tränaren fredagkvällen innan avmarsch, en lite udda intervjutid, och summeringen av augusti utspinner sig denna gång över telefontråden.
Går det att bli klok på det här laget, egentligen? Trög start på serien. Fantastisk period i juni med segrarna över HBK och Djurgården följda av HIF-urladdningen. Så ner i källaren igen med några plattare matcher mot sämre motstånd i juli, törnekrönta av gräsbettet mot BoIS i första augustimatchen. Sedan: ett litet men alldeles enastående pärlband av storsiffriga segrar mot formstarkt toppmotstånd. 14-0 i målskillnad mot Örgryte, Hammarby och Halmstad av gänget som häromveckan inte mäktade med att spräcka Elfsborgs och Landskronas nollor – nog är det anmärkningsvärt.
– Vår spelstil är lite så att vi är duktiga på snabba omställningar och spelar efter hur motståndarna beter sig. Topplagen vill också oftare bjuda upp till spel och ta chanser, vilket ger oss större utrymme. Vi åt upp Djurgårdens försprång i juni, bara för att sedan tappa det igen framför allt genom förlusten mot BoIS. BoIS-matchen var ett bottennapp, och ett sådant ska väl Djurgården också kunna göra någon gång, säger Tom Prahl.
MFF var alltså på väg ner mot tabellens mitt, men har nu genom att detronisera konkurrenterna en efter en lagt sig i vinnarhålet för stora silvret, en position som emellertid och tyvärr inte är lika med allvarlig guldstrid. Det som skiljer är kanske just vad Prahl pekar på: Djurgårdens suveräna förmåga att vinna sina matcher, oavsett dagsform.
Det måste vara frustrerande att rada upp de här segrarna och samtidigt konstatera att avståndet till Djurgården inte minskat alls?
– Ja.
Det självklara svaret korthugget, sammanbitet. Någon sekunds tystnad, så:
– Men det är inget vi kan påverka. Vi kan bara göra bra prestationer, vilket ger bra resultat i längden. Vi har gjort en bra säsong så här långt, några svackor får man alltid räkna med, och vi visar att vi är på rätt väg: vi spelar en bra fotboll, gör många mål och lockar stor publik.
Det verkar som om ”vinna-eller-försvinna-stämpeln” på matcherna mot ÖIS, Hammarby och HBK passar laget.
– Ja. Vi visar att det finns en styrka i laget, att vi är bäst när det gäller som mest och vi har ryggen mot väggen. Det kan vara bra att ha med till matcherna mot Sporting Lissabon.
Gemensamt för två av de här tre segrarna är också det så viktiga tidiga ledningsmålet. Möt Örgryte inföll det redan i tredje minuten, och 39 minuter senare hade Peter Ijeh fullbordat ett äkta hattrick och punkterat matchen.
– Till matchen mot ÖIS kom vi rätt sargade: Olof Persson och Niklas Skoog var avstängda, Thomas Olsson skadad. Vi valde att spela mer avvaktande, och när vi fick lägen att ställa om snabbt gjorde vi det – och vi fick ju bra utdelning…
Efter att ha knäckt Örgrytes starka form var det dags att ge Anders Linderoth en av de största förnedringar han upplevt, enligt egen utsago: 6-0 pulvriserade MFF Bajen med. Även om trean kom först 79:e minuten och matchen länge var jämn tillhörde kontrollen hemmalaget.
– Någon gång då och då går proppen ur, och efter två tama bortamatcher mot Hammarby och en hemmamatch som inte heller var bra, så har i alla fall jag personligen längtat efter att få visa att vi inte är så dåliga.
Vilket får anses visat och bevisat. Nästa allsvenska anhalt Örjans Vall, där Peter Ijeh putsade två minuter på sin målsnabbhet och satte ledningsmålet i första! Slutresultat: 4-0.
– Jag har hört många som tyckte det var en bra fotbollsmatch. Matcherna mot HBK betyder fortfarande lite extra för mig – jag vill helst inte förlora dem, ifjol delade vi på potten. De första 25 minuterna hade vi lite flyt, de skapade mycket men avslutade sämre samtidigt som vi igen fick ett väldigt tidigt ledningsmål. I andra halvlek kontrollerade vi matchen.
Vilken av segrarna var roligast?
– ÖIS borta med flera spelare borta var strongt. 6-0 mot Hammarby med all publik och stämningen var otrolig. Och så segern över Halmstad – jag vill lova att det var längesen HBK fick stryk med 4-0 på Örjans Vall… jag tror jag väljer Halmstadmatchen!
Både regerande och aspirerande skyttekungen har ångat på hyfsat under augusti… fyra mål för den förra och fem för den senare (sju respektive fem om man in räknar cup-och träningsmatcherna) befäster Skoog/Ijehs ställning som svensk fotbolls bästa anfallspar. För månadens största kliv framåt svarar ändå Lolo Chanko, storartad på centrala mittfältet mot Hammarby och HBK. Ändå petad – om än åt sidan och inte av plan – i matchen mot Öster.
– Olika spelare har olika kvaliteter. Thomas Olsson är bra när vi ska försöka få längre anfall. Han kan få fart på bollen och vända spelet, och även hålla i bollen medan vi får upp folk i motståndarnas straffområde. Mot Öster hade vi bestämt oss för att vi ville föra matchen. Lolo Chanko och Hasse Mattisson är starka på att vinna boll och fungerar bra ihop när vi spelar på kontringar. Sedan gäller det att så att säga göra det bästa av det bästa av laget – och då kan Lolo hamna på kanten som senast mot Öster.
Vad är du annars nöjd med i laget?
– Backlinjen har blivit bättre och bättre och är verkligen på rätt väg, det ser stabilare ut. Ibland får vi lite återfall till hur det var ifjol, till exempel mot Öster, men då hade vi ju också en helt ny backlinje. Mattias Asper har varit direkt strålande sedan han kom in – ett bra lag måste ha en målvakt som presterar lite utöver det vanliga, och det har Mattias gjort i flera matcher.
En spelare har kommit och en har gått. Jeppe Vestergaard tillbaka till Herfölge lämnande backupplatsen på vänsterbacken tom – varvid backbristen blev akut i Östermatchen. Tobias Grahn har anslutit från Vålerengen och bidrar till ett överflöd av konstruktiva mittfältare.
Även om Jeppe inte varit nära en ordinarie plats, kan det väl aldrig vara direkt positivt för en tränare att truppen decimeras mitt i säsongen?
– Vi var överens om att låta Jeppe ta chansen, och det fanns ingen anledning att stoppa honom. Vi har flera lärlingar som har gjort bra ifrån sig och som är möjligheter i truppen. Det är lite märkligt – när säsongen började hade vi tre ytterbackar: Concha, Höiland och Jeppe. Sedan förblev Jeppe skadad genom hela vintern, och vi provade att spela Joesph som vänsterback, vilket ju visade sig vara ett lyckokast. Joseph är förstås snabbare, men framför allt har han varit bra defensivt. Han har släppt in lite i straffområdet och han reder ut många svåra situationer.
Den nya backuplösningen för Joseph Elanga har varit att låta Kristian Bergström spela vänsterback.
– Kristian har visat att han har en del kvaliteter för att spela vänsterback. Han hade lite svårighet med positionerna i första halvlek, men växte efter hand och gjorde också några upplopp längs kanten.
Vid värvningen av Tobias Grahn berättade han själv att han haft kontakt med Tom Prahl sedan tidigare. På en spelarmarknad där det oftast är tal om klubbdirektörers locktoner, styrelsers önskelistor och sponsorers riskkapital kan det vara intressant att titta lite på tränarens roll. Tom Prahl berättar att han odlar kontakter med talangfulla spelare under flera år. Tobias Grahn kunde till exempel ha blivit HBK:are: Prahl fick upp ögonen för honom redan som 18-åring i Lyngby på ett träningsläger.
– Jocke Karlsson är ett annat exempel. Honom höll jag väl på med ett par år i Trelleborg innan vi fick ner honom. Och så Mikael Nilsson i Halmstad.
Varför blev det av just nu med Tobias Grahn?
– Vi grep ett tillfälle i flykten. Vi pratade med honom ifjol, och han trivdes väl inte riktigt. Han fick inte spela i den roll han helst ville.
Det vill säga central, offensiv mittfältare – och även i MFF verkar det
det dröja innan han får inta den positionen? Hittills har han matchats som yttermittfältare.
– Jag har en mycket tydlig bild av vilka krav jag ställer på en central mittfältare i Malmö FF, och jag tror Tobias Grahn får göra fler matcher som kantspelare den här säsongen. Mycket talar för att att han kan få samma utveckling som Lolo Chanko när han kom hit. Han är inte heller skolad i vårt spel, vår fotboll är lite främmande från de miljöer han varit i. Inte bara Vålerengen, utan också dessförinnan i Lyngby.
Kristian Bergström är för övrigt ytterligare en spelare som Prahl haft ögonen på ett slag, och…
– Nu gäller det väl att lägga ut lite nya krokar inför nästa år.
Hur stort är behovet av nyförvärv?
– Jag tycker vi har ett spännande, bra gäng idag med bland annat Sveriges bästa forwardpar. Bara vi får behålla vårt lag, så. Vi gjorde den första gallringen av truppen i slutet i december 2001, och ytterligare en inför denna säsongen. Det arbete vi lagt ner skulle kunna räcka till framgång i år, säger Prahl och låter som om han menade ”borde”, men:
– … enda förklaringen är att Djurgården helt enkelt är lite för starka…
Värvningen av Grahn kom i ”psykologiskt” perfekt ögonblick gentemot omvärlden, sponsorer och supportrar – efter BoIS-matchen. Hur är de psykologiska effekterna inåt, i truppen?
– När nya spelare kommer mitt i säsongen kan det inverka både poisitiv och negativt på laget och stämningen. Det är individuellt hur man upplever den ökade konkurrensen – vissa jobbar ännu hårdare, vissa blir lite uppgivna. Nu gick Grahn rakt in i laget, men det berodde också på att vi hade folk borta.
UEFA-cupkvalet mot Portadown blev – i kanske högre grad än väntat – en expeditionsaffär. 4-0 hemma, 2-0 borta, överlägsenheten total.
– De var helt enkelt för dåliga. Jag tycker vi gör en gedigen match på Stadion, men faktiskt en riktigt dålig match på Nordirland. Utan att bli pressade på något sätt. Det var rätt påvra förhållanden där. Det var något som skulle göras, och jag är ändå glad att vi inte ställde till det på något sätt, det hade varit oerhört pinsamt.
Nu har MFF trätt in i huvudturneringen, och i första omgången väntar en svår nöt och en stor utmaning: portugisiska topplaget Sporting Lissabon. Och det visar sig att den mer eller mindre påtvingade träningsmatchen i augusti mot Real Sociedad -1-2-förlust – kan bli en värdefull erfarenhet.
– Sociedad och Lissabon har väldigt lika spelstil. Stor passningsskicklighet särskilt på ett-tillslag. De håller planens bredd extremt med riktiga så kallade vingar som utmanar och tar sig runt på yttermittfältskanterna, tekniska och kvicka. De är inte bra organiserade, men fantastiskt skickliga individuellt. Det blir en kamp mellan två tålamod – vårt organisatoriska och deras tekniska.
Tom Prahl har företagit en portugalresa av samma anledning tidigare. Närmare bestämt för sin allra sista match som Halmstad-tränare. Det var i november (?) 2001, och Halmstad fick efter lyckat Champions League-kval mot irländska Bohemians respass av Anderlecht, men också en fribiljett till UEFA-cupen. Där väntade i andra omgången Sporting.
– Vi fick stryk i bortamatchen, vi var inte riktigt i form. Vi hade ställt höga mål för säsongen och det slutade med att vi missade dem alla. Vi var lite avslagna.
Den 24:e september har Tom Prahl chansen att sudda ut dystra associationer till José Alvalade-stadion med ljusa, ljusblå intryck på näthinnan. Chanserna till avancemang?
– Kan vi fånga dem på en dålig dag och samtidigt ha en bra dag själva i bortamatchen, så…
När det är två matcher får man nog se det så – det handlar ändå om att hålla stabilt försvarsspel i 180 minuter…!
Augustipragrammet var tufft. Men kanske blir september ännu tuffare. HIF borta, Djurgården hemma.
– Och AIK – de har ju värvat som satan! Jag tror de kommer att avsluta säsongen bra. För oss handlar det bara om att koncentrera oss på den första matchen, hela tiden.
Det är bara tre dagar mellan månadens i särklass viktigaste matcher: Djurgården hemma 21:e och Sporting Lissabon borta 24:e.
– Det är inget vi beklagar oss över. Vi har lite ledig tid nu, den räcker. Det är ingen som kommer att gnälla om att vara sliten inför uppgifter som är såhär stimulerande – vi får bara hoppas att vi kan hålla oss friska.
Intervju: Tobias Christoffersson
