Summering av april
Dags för en ny Prahl-pratstund, dags att sammanfatta ännu en MFF-månad. Trettio aprildagar av fortsatt strävan, nu med fem tävlingsmatcher att lägga till handlingarna.
En premiärförlust mot Djurgården som bekräftade mer sansade förväntingar på ett lag som bara anträtt vägen mot nya framgångar; därpå tre poäng och tre mål mot Norrköping med en ovanlig kombination av flyt, förvaltade målchanser och sekvenser av bra spel. Örgryte hemma så med målchanser, lite tröghet och oflyt. Geistlöst cupavancemang och så en riktigt bra första halvlek på Söderstadion.
Men sedan… mörker. Hur man än ser det kastar andra halvlek mot Hammarby en skugga över den gångna månaden, så det är lika bra att börja med att fråga Tom Prahl…
…vad hände?
– Vi bjöd in Hammarby genom att bli fega i backlinjen och inte lyfta upp, utan bli hängande kring sexton meter. När backlinjen spelar här nere [Prahl attackerar taktiktavlan, och en ilsket röd Markstedt-knapp får fäste djupt in i straffområdet samtidigt som fyra blå magneter rubbas från sina utgångslägen] blir det alldeles för stora ytor att skapa kombinationer på framför , vilket var precis vad Hammarby gjorde. Det är samma sak vid hörnorna, vi rensar inte, utan accepterar dueller inne i straffområdet. Istället för att trycka upp, läsa spelen, sätta press på bollen och våga gå upp. Och bägge första målen kommer på hörna.
Läget syntes ju under vara kontroll efter en fin första halvlek?
– Ja, men vi började falla tillbaka direkt efter paus och Hammarby kunde etablera ett tryck vid vårt straffområde i två tre minuter. Sedan korrigerade de förstås sitt spel också, Fursth och Kennedy gick högre upp och satte press tidigare. Ett annat problem var också att vi spelade hem i tid och otid. Istället för att spela framåt vände vi hem och hamnade ofta hos vår egen målvakt – och där skapar man inga målsituationer. Vi sänkte garden lite, blev sedan ängsliga när vi fick tryck på oss och vi tappade förmågan att lyfta upp – det var orsakerna som fick den verkan att vi tappade vårt spel helt.
Känner man sig maktlös på bänken i en sådan situation?
– Ja, just i det läget. Spelarna har så mycket med sig själv på plan, de är ju pressade. Som tränare kan man inte göra så mycket, men jag försökte. Vi gick över till att spela 3-5-2 och fick upp laget lite grann. Vi började få ett visst grepp om mittfältet igen även om vi inte hann skapa någonting.
Men förändringen kom för sent?
– Nja, det var inte försent, om vi inte hade strulat till det med den där dumma bakåtpassningen som ledde till 3-1-målet. Det var ändå fem minuter kvar av ordinarie tid plus tillägg, alltså nästan tio minuter. Jag är helt övertygad om att vi precis som mot Djurgården hade skapat en målchans på slutet, som hade kunnat…
Med den olycksaliga hammarbyhalvleken överstökad… hur tycker du det gått i april?
– Jag är nöjd med vissa saker: till exempel att vi har börjat hitta en viss linje i vårt spel, men det beror ju på att vi började på en rätt så låg nivå. Jag är inte nöjd med poängutdelningen. Vi måste höja oss någon klass till, både försvarsmässigt och anfallsmässigt och bli mer aggressiva, om vi… om vi ska klara oss helt enkelt. Det är det vi måste inrikta oss på i första hand nu: få fast mark under fötterna, inte drömma om Europa och annat trams. Tabellen ljuger inte.
Ser du en linje från försäsongens träningsmatcher?
– Ja, fram till andra halvlek mot Hammarby. Vi började ju ganska svagt mot Djurgården, utan något eget spel men med hyfsat försvarsspel. Sedan blev det bättre mot Norrköping; försvarsspelet fungerade ganska bra, även om vi hade lite tur i början när Norrköping hade sina fina målchanser. Men Lee var duktig då. Sedan kom vi in i matchen och skapade en del målchanser, så det var inte orättfärdigt när vi gjorde 1-0. Mot Örgryte skapade vi ännu fler målchanser och hade ett frö till ett eget spel, men oflyt när vi inte kunde gör det viktiga förstamålet. Och linjen fortsatte mot Hammarby i första halvlek, men sedan ramlade vi alltså ner ett par nivåer. Nu gäller det att vi tar till vara på det som varit positivt.
Cupmatchen mot Friska Viljor, den faller kanske lite ur ramen?
– Friska Viljor-matchen var tyvärr en… jättebesvikelse. Att vi inte av egen kraft kan sätta ett högre tempo och utmanövrera dem. Att vi inte spelar för att göra ytterligare mål, utan spelar på bortaplan mot tio man mer för att låta tiden gå. Det är nog min största besvikelse den här säsongen, frånsett de inledande träningsmatcherna då vi fick mycket stryk. Det var bedrövligt, men därför också bra att vi kom tillbaka i första halvlek mot Hammarby och visade vad vi kunde.
Lagdel för lagdel… försvaret?
– Att spela ihop en backlinje och få den att fungera tillsammans, det tar tre-fyra år… alltså mer än en månad eller två. Med den utgångspunkten har de skött sig bra. Det gäller att ta rätt beslut i så många situationer som möjligt, det är en mycket viktig faktor. Jag har haft fotbollsspelare som varit perfekta tekniskt, perfekta konditionsmässigt, jätteduktiga i individuellt taktiskt hänseende, men – när helheten kommer, i matchsituation, så har de tagit fel beslut.
Sedan har vi släppt in tre stycken hörnmål, vilket är lite anmärkningsvärt; att vi varit så tama.
Mittfältet… den kanske vanligaste invändningen mot MFF är att centrala mittfältet åstadkommer för lite offensivt?
– Spelaren som löser situationerna genom att lyfta upp bollen och vända och vrida… vi saknar den typen i truppen. Alternativen i reservlaget, Kenneth Gustavsson och Peter Sörensen, är snarlika Jörgen Ohlsson och Brian Steen Nielsen. Den som skulle kunna göra det här centralt är Jon Jönsson, men det är tveksamt om han är flygfärdig ännu, han har ju dessutom varit skadad. Sedan har vi Hasse Mattisson, som nu mer får en roll lite mitt emellan, men får vi med Hasse nu så kommer han att generera bra spel. På sikt ska vi nog i föreningen generellt försöka hitta spelare som är konstruktiva.
Hasse Mattisson har hittills matchats på högerkanten, men du ser honom alltså även som ett alternativ på mitten?
– Ja, absolut.
Och Erik Johansson?
– Erik är en renodlat offensiv spelare och jag tror att den roll han har nu passar honom bra; att komma in från kanten lite som Fredrik Ljungberg och slippa det mer maskinmässiga arbetet man måste göra centralt på mitten. Det är naivt att tro att Erik skulle kunna vinna bollar, vinna andrabollar, gå in i närkamper, vinna nickdueller, glidtackla och ta tillbaka bollen. Jag tycker Erik har fungerat bra i den roll han har nu.
Anfallet?
– Det är väl ingen av våra forwards som riktigt dokumenterat sitt kunnande ännu. Peter Ijeh är egentligen den enda forwarden som har lyckats. Han har varit en duktig målskytt med tre mål på fyra matcher. Han har blivit aktivare i matcherna, men måste bli ännu aktivare. De andra letar ännu efter formen.
Här kommer samtalet med Tom Prahl in på hur han som tränare arbetar med att stärka laget, spelmässigt, men också mentalt. Och att spelarna måste lita till sig själva innanför de kritade linjerna.
– Tränaren är en utbildare, som sätter upp ett lag och skapar så bra förutsättningar som möjligt, men ute på banan är laget faktiskt utelämnat åt sig självt. Kanske krasst, men så är det.
– Vi tittar gemensamt på en 15-20 minuters videosekvens över senaste matchen, analyserar och följer upp med moment på träningen. Vi är inne i en period där vi ska stabilisera oss, göra färre misstag och få lite bättre fart på bollen centralt. Rent spelmässigt försöker vi få med de olika lagdelarna i speluppbyggnaden. Vi måste ha med mittfältet ordentligt, så vi inte hamnar i det här långsparkandet utan mål och mening som Malmö spelade ifjol.
– Sedan gäller det att ge spelare chansen och visa att man tror på dem – samma trupp och samma lag får chansen igen. Men det är höga krav på det här laget. Publiken är inte alltid så snäll mot vissa spelare, vilket j inte f÷der nÕgot bra sjõlvf÷rtroende. Det kan man ju tõnka pÕ som ÕskÕdare.
– Men laget sjõlv mÕste ocksÕ ta ett ansvar, sluta sig samman. Det finns ingen m÷jlighet f÷r mig som trõnare att bõra upp laget pÕ banan. Hõr hoppas jag att nÕgra spelare trõder fram, framf÷r allt de med lite mer erfarenhet. Men det õr ocksÕ sÕ, att om nÕgra b÷rjar fÕ lite flyt, smittar det av sig pÕ de andra.
Ditt intryck av Õrets allsvenska sÕ hõr lÕngt?
– Det õr satans jõmnt ÷ver hela linjen. Det finns inget outstanding lag i Sverige idag. SÕ steget upp till att vinna ett par matcher õr inte sÕ stort, samtidigt kan man idag f÷rlora mot vilket lag som helst. Jag kan varken se att det finns sÕ mÕnga lag som õr sõmre eller som õr bõttre õn oss. Varje match õr en helt ÷ppen historia.
Fyra ÷ppna historier som helst skall gÕ till historien som roliga ljusblÕ historier võntar innan VM-uppehÕllet, med b÷rjan ikvõll mot Kalmar FF. Och om õn frasen hunnit bli ett par dar gammal, fÕr vi ta tag i den igen – Upp till kamp!
/Intervju: Tobias Christoffersson
