Sagt efter matchen

Publicerad 13 september 2008

– Idag får vi be fansen om ursäkt för vår prestation, sa Roland Nilsson efter att MFF förlorat med 0-3 på Malmö Stadion mot HBK.
– Vi viker ner oss för lätt – och då går det inte att vinna.

Förhoppningar fanns på en fortsatt positiv utveckling för MFF efter segern mot Gefle innan tvåveckorsuppehållet för landslagsspel, men de grusades rejält på Stadion lördag eftermiddag när HBK gav de himmelsblå stryk med hela 3-0. Värst kanske att MFF:s insats var just så svag som siffrorna anger, vilket inte Roland Nilsson på något sätt försökte dölja på presskonferensen efter matchen.

HBK-tränaren Jan Andersson var däremot och högst förståeligt strålande glad och sparade inte på superlativen för sitt lag.
– Det här var den bästa bortamatchen i allsvenskan jag har varit med om under mina fem år som tränare. Bortsett från 5-7 minuter i andra halvlek genomför vi matchen på det sätt vi tänkt oss, och vi skapar också ett antal lägen till utöver målet. Totalt sett är jag oerhört glad. Det är första gången i år som vi vinner två matcher i rad. Vi är på rätt väg, det visade vi idag, sa Jan Andersson.
(Ett sorglustigt sammanträffande inom parentes är att MFF vann sina hittills enda två matcher i rad genom bortasegern över HBK på Örjans vall i maj.)
– Jag har efterfrågat mental styrka hos mina spelare; den har vacklat till för oss i några matcher, men idag är det många spelare som kliver fram, sa Jan Andersson.

Mental styrka och folk som kliver fram hade också MFF möjlighet att uppvisa när det blev ännu ett ganska tidigt underläge i en match att ta tag i och försöka vända – men det lyckades hemmalaget tyvärr inte med. Roland Nilsson såg illavarslande tecken redan innan Halmstads 0-1 i 23:e minuten.
– Jag tycker vi var bra med i början av matchen, men vi fick inte igång vårt spel. Efterhand blev vi tveksamma och började slå långbollar, vilket vi inte alls hade för avsikt att göra. Det syntes att vi inte var riktigt på hugget, och det visade sig också när vi släppte in 1-0 – vi tog inte riktigt jobbet som vi skulle. Samtidigt spelade Halmstad väldigt bra, sa Roland Nilsson.

Roland fokuserade sina mycket besvikna men också mycket bestämda intryck av matchen kring just det sista, att laget inte utfört arbetet till fullo, i synnerhet inte defensivt.
– Det finns spelare som inte var beredda att ta jobbet försvarsmässigt. Vi viker vi ner oss för lätt – och då går det inte att vinna. Idag får vi be fansen om ursäkt för vår prestation.

MFF:s blottor i backlinjen var värkande tydliga vid åtminstone två av HBK:s tre mål, men Roland Nilsson nyanserade de intrycken.
– Oroande är att vi gamblar i vårt försvarsarbete. Vi vill gå framåt och spela bra anfallsfotboll, också när det inte är läge, samtidigt som vi inte gör jobbet hemåt som vi ska. Då öppnar vi upp oss för kontringar, och då får backlinjen det svårt. De får ett väldigt tryck emot sig.

Roland Nilsson uttryckte också förvåning över hur MFF nästan helt misslyckades med att etablera ett fungerande passningsspel, vilket i någon mån kommit till stånd i de flesta andra matcher, oavsett resultat och utfall i form av chanser och mål.
– Det är oroande att vi redan tidigt i matchen så att säga väljer att inte vara med. Vi blev lite paralyserade i vårt passningsspel. Vi slog en passning, men ingen rörde sig, ingen ville ha bollen. Normalt har vi spelare som vill ha bollen mycket, men det såg vi inget av idag. Då kunde Halmstad sätta press på oss, och då började vi slå långa bollar.
Varför det blev som det blev kunde Roland inte svara på.
– Jag vet faktiskt inte varför. Men jag har heller inte hunnit prata igenom det här med spelarna. Men det får vi ta reda på.

Roland Nilsson och Hans Gren har från de första kommentarerna efter den första träningsmatchen i januari betonat vikten av att laget uppträder och fungerar just som ett lag; spelare som arbetar tillsammans. Så också nu.
– Vi jobbade inte för varandra idag; det är enskilda spelare som ska göra det avgörande framåt och i försvaret såg det likadant ut – det håller inte på allsvensk nivå. Att vi tar fem varningar är också ett tecken på att vi inte har rätt fokus i matchen.

Matchens i princip enda ljusglimt var den korta period i början av andra halvlek då MFF med en nyinbytt Edward Ofere fick lite tryck på HBK – då var ett kvitteringsmål för några ögonblick inom räckhåll.
– Med Edward Ofere skapar vi några halvchanser i början av andra halvlek. Vi inledde väldigt bra men fick ingen utdelning. Sedan var det flera spelare började hänga med huvudet – och det är inte acceptabelt, sa Roland Nilsson.

De förmildrande omständigheterna var inte många, men om någon är värd att nämnas är det landkampsuppehållet och de följder det kan få för ett lag med många landslagsspelare.
– Efter matchen mot Gefle skulle vi förstås ha velat ha alla spelarna tillgängliga, men istället fick vi inte se en del av dem på 12 dagar. Flera spelare har haft några jobbiga landskamper, och då kan man bli matchtrött. Daniel skulle nog ha behövt två tre dagars återhämtning till.

I det större perspektivet kan det faktum att resultaten till stor del uteblivit efter EM-uppehållet till viss del förklaras med att laget och uppbyggnaden av det kom ur rytmen med de skador som tillstött under sommaren, enligt Roland.
– Vi tycker att vi gjorde en bra vår, och kände efter den att det fanns mindre bitar att jobba med för att få riktigt studs på det. Men sen kom sommaruppehållet; då tappade vi Behrang Safari och i samma veva fick vi en del skador som kom väldigt olägligt. Vi fick ändra, spela ihop lite nytt, ändra, spela ihop lite nytt gång på gång.

Så, vad återstår? Närmare bestämt nio omgångar och 27 poäng att spela om. Samt en potential att arbeta vidare med.
– Det såg väldigt bra ut mot Gefle i förra matchen; det finns mycket i vårt spel som är bra, både i anfall och försvar. Men vi faller tillbaka i gamla synder – och det finns inget annat att göra än att gnugga vidare på det vi gör, sa Roland Nilsson.

Tobias Christoffersson