Royal League och framtiden
Vad vi mer tvärsäkert kan säga, när MFF just nu är ett av Nordens fyra bästa lag – tillsammans med ett annat svenskt lag och två norska – är att det blir jävligt svårt att dissa Royal League inför nästa säsong. Typ hur det än går.
Vi kommer aldrig att få veta hur matchen på Stadion igår hade tagit sig ut – om Santos och Zuma hade gått på topp i FC Köpenhamn. Vi vet inte heller om det var MFF som spelade dåligt på Lerkendal i förra veckan – eller om det var de norska mästarna som fick de himmelsblå att se dåliga ut. Det är kort sagt rätt mycket i den här sporten som vi inte begriper.
Som supporter är det naturligtvis fantastiskt roligt att få se ”Mackan” visa upp sina Sjevtjenko-mål även i MFF-tröjan, samtidigt som det var frustrerande att se honom lämna planen i Trondheim utan att ha demonstrerat ett enda moment av den kapacitet som hotade att sälja honom till dollarstinna ryssar för 60 millar.
Det brukar heta att det är detta som är charmen med det här spelet, att det är detta som är fotbollens själ och psykologi. Att se alla matcher, att läsa alla referat och krönikor – eller för att prata Viasat-språk: ”intervjuer, kommentarer och analyser” – och lik förbaskat somna med alldeles för många frågetecken cirklande runt i mörkret. Det är fullt möjligt att det stämmer.
Vad vi mer tvärsäkert kan säga, när MFF just nu är ett av Nordens fyra bästa lag – tillsammans med ett annat svenskt lag och två norska – är att det blir jävligt svårt att dissa Royal League inför nästa säsong. Typ hur det än går. Medan Kalmar lirar 3-3 i en träningsmatch mot ÖSK nere på Cypern – mediokert motstånd, bästa möjliga yttre förutsättningar – så spelar MFF kvalificerade tävlingsmatcher på svårbemästrat underlag.
Jag antar att det var fler än jag som såg Chelsea-Barcelona, Juventus-Real Madrid och Rosenborg-Malmö FF förra veckan. I just den ordningen. Och som iakttog den smärtsamma skillnaden. Vi kan drömma hur mycket vi vill och har ork till – jag tror att höstens Champion’s League-kval stannar vid att bli ännu en nyttig lektion för de himmelsblå. Avstånden är kopiösa om man till exempel jämför med den näraliggande historien från 1979.
En av hemligheterna bakom den exempellösa framgången för MFF, den gången, var ju att sex spelare hade samlat på sig en massiv erfarenhet av att dels spelat ihop i MFF i över ett decennium, dels spelat i antingen Europacupen eller Cupvinnarecupen varje år, dels spelat Intertoto mot kvalificerat motstånd varje sommar och dels haft en parallell karriär i landslaget.
Men framför allt hade de spelat kvar i MFF. Undantaget Bosses tre säsonger i Stuttgart så blev ingen av dem proffs. Dels för att marknaden såg annorlunda ut på den tiden, dels för att Eric Persson – hade han varit engelsman hade han hetat Sir Eric Persson, förresten – styrde klubbens och spelarnas väl och ve från sin egen byxficka. Erbjöd inte de utländska klubbarna tillräckligt med pengar så underlät han ofta att ens nämna för spelaren i fråga att någon hade ringt. Det här var före agenternas tid.
Vi kommer inte att få behålla ”Mackan”. Och han kommer inte att nöja sig med att stanna ute i tre år och komma tillbaka och vinna skytteligan två gånger till. Vi kommer alldeles för snart att förlora en av de största talanger klubben fostrat på de senaste 25 åren. Vad vi istället kan göra är att vässa kollektivet genom att stöta och blöta laget mot bästa möjliga motstånd – så ofta som möjligt.
En klok gammal vän till mig sa nyligen att han trodde att det vi ser idag bara är en förövning. Att spel i Allsvenskan och de norska och danska ligorna i framtiden blir ett sätt att kvalificera sig till Royal League – där de större pengarna finns, där spelarna kan utvecklas och blir mer konkurrenskraftiga ur ett europeiskt perspektiv. Kort sagt, att Royal League blir en nödvändig station mellan den allsvenska lunken och det makalösa tempot i Champion’s League.
Kan Royal League få fler sponsorer, mer TV-pengar, mer media – större publik än 5391 varav 1200 var danskar – så kan Norden bygga den liga som krävs för att de bästa lagen ska kunna växa och på sikt utmana de stora klubbarna i länder som England, Italien och Spanien. Det är i alla fall inte förbjudet att drömma om en sådan framtid.
Mats Weman
Malmö FF hoppas att Mats Wemans krönikor kommer att glädja, irritera och diskuteras av hemsidans besökare. Vi vill även påpeka att krönikorna innehåller Mats Wemans personliga åsikter och inte nödvändigtvis är Malmö FF:s officiella.
