Roland inför premiären
Med timmar kvar till den allsvenska premiären mot GAIS – en lång intervju med Roland Nilsson.
Marssolen stänker vad värme den förmår över Malmö. Helgflanörer stannar upp, njuter ett ögonblick. Men strax är den där och blåser bort spirande hopp om uppknäppta knappar och lättare plagg – nordanvinden. På plan nio genomför MFF sina allra sista träningspass innan seriestarten, ända in i det sista hänvisade, ja förvisade till konstgräset. Det strängaste skånska vintern på ett kvartssekel vill inte ens två veckor in i mars helt släppa greppet.
Med sista passet just avklarat och 31 timmar kvar till avspark på Gamla Ullevi slår sig Roland Nilsson ner i lagets frukostrum för en pratstund med hemsidan över en kopp kaffe. MFF-tränaren är efter försäsongen 2010 gissningsvis ganska trött på att prata väder och klimat. Samtidigt är ämnet omöjligt att undvika när samma försäsong ska summeras.
Kombinationen av en kort försäsong och en lång vinter var kanske inte den allra bästa?
– Nej, det kan man inte säga. Det är typiskt, när man nu tar beslutet att förlänga säsongen, vilket jag generellt tycker är rätt beslut. Det är ett för stort glapp mellan säsongerna i Sverige, för många månader då vi går och sover. Ska vi bli bättre i svensk fotboll så måste vi få en längre säsong och spela tävlingsmatcher under fler månader. Det är ett viktigt steg.
Varför är det så viktigt?
– Visst, vi tränar, vi kör lite träningsmatcher – men det ändå så långt ifrån vad man får ut av en tävlingsmatch. Som spelare kommer man aldrig upp i hundra procent om man inte spelar tävlingsmatch. Kanske 97-98, men aldrig den där sista biten, och det är den som gör att man utvecklas som fotbollsspelare. Man blir mer noggrann, man får det lilla extra med sig. Det får man under säsongen, men sedan lägger man det åt sidan igen, som det varit i Sverige från november till april.
Efter den här vintern kan man ju fråga sig om landet är redo för förändringen.
– Under en normal vinter hade det inte varit några större problem, inte på de flesta ställen.
Men även en normal vinter lär ett pris för en tidigare start – ja, i delar av landet även i april – bli dåliga planer, chansartade förhållanden och sämre kvalitet de första omgångarna?
– Ja, men det är också något man diskuterar, att vi måste bli bättre på att ta hand om planerna, både vanligt gräs och konstgräs. Om man vill vara med i allsvenskan.
När vi pratades vid senast, i slutet av november, planerade ni för en lite kortare försäsong och lite annorlunda upplägg, framför allt med fysträningen lagd tidigare, en del redan innan semestern, plus mer för spelarna att träna själva. Hur har det funkat?
– Det har varit bra. Killarna kom tillbaka och alla hade gjort vad de skulle. Annars måste man bygga upp muskulaturen på nytt, så att den orkar med fotbollen. Nu var vi klara med den biten och kunde gå in i fotbollsträningen nästan direkt. Vi slapp börja om.
Märks det på något sätt nu?
– Svårt att jämföra, men – jag tycker vi har många pigga ben nu. Och få skador, förhållandevis få med tanke på hur försäsongen sett ut med väder och planer.
Den kärvaste av försäsongens planer blev olyckligt nog den för träningsmatcherna utvalda hemmaplanen Malmö IP, vars konstgräs utan möjlighet till planvärmning blev riktigt svårspelad i kylan.
Vad tar ni med er från försäsongen matcher? Insatserna i en hel del av dem måste vara svåra att värdera?
– Vi hade sagt inför försäsongen att vi skulle spela tuffa matcher, försöka få så tufft motstånd som möjligt. Inte spela matcher bara för att göra en massa mål och få självförtroende, utan för att jobba med att höja oss en nivå. Vi mötte Metalurh Donetsk där det var ett snäpp upp, och Lokomotiv Moskva där det var ett snäpp till. Och i andra halvlek klarade vi av det, vi acklimatiserade oss till ett snabbare tempo. Det är en viktig bit för killarna, att få känna att det finns ytterligare steg att ta. Vi kan träna hur hårt som helst, men det är i matcherna man får aha-upplevelsen: ”oj, de var riktigt bra… vad måste jag göra nu för att också komma upp ett steg?” Det är den effekten man får när man möter bra motstånd.
Så tänkte ni inte om träningsmatchandet ifjol. Varför gör ni det i år?
– Vi är ett steg längre fram, helt enkelt. Och vi fick behålla truppen, det har varit viktigt.
Laget är mer redo för det i år?
– Ja, det tycker jag.
Att kunna jobba vidare med en i princip intakt trupp mellan säsongerna hör knappast till det vanliga i dagens allsvenska fotbollsverklighet, låt vara att den ekonomiska lågkonjunkturen dämpat aktiviteten på spelarmarknaden och att sommartransfern numer också i Sverige är större. Roland Nilsson har under fyra år i GAIS och två i MFF inte haft en så ”lugn” vinter vad gäller omsättning i truppen. Även denna omständighet bidrar till att laget ligger längre fram i utvecklingen i år.
– I fjol började säsongen med att vår bäste målgörare och framspelare Ola Toivonen försvann, samtidigt som flera nya spelare kom in och skulle hitta sina roller – då fick vi gå mycket ”back to basics”.
I år ser det bättre ut:
– Samtidigt som vi fått behålla truppen, så fungerade det bra för oss i höstas. Vi hittade våra roller bra, fick en positiv reaktion, och det har vi kunnat jobba vidare ifrån. Vi har utvecklat vårt spel från i höstas, och vi har hunnit jobba mer med detaljer än ifjol.
Som vad då?
– Hitta varianter i spelet. Inte i meningen att frångå spelsystemet och hur vi tänker, men få in mer variation i olika saker.
Säger Roland, naturligt nog utan att gå in på närmare detaljer.
Flera spelare har sagt att stämningen i truppen är riktigt bra, bättre än ifjol.
– Ja, vi har en härlig stämning i gruppen nu. Det är också något vi jobbat med. Lagandan måste man arbeta med hela tiden, för vi går hela tiden genom olika faser. Nu börjar fasen med startelva; vissa får spela och några sitta på bänken – då är det viktigt att vi fortsätter jobba med hela lagets laganda.
Att skapa en riktigt bra laganda slog Roland Nilsson fast som en av sina främsta ambitioner när han tog över som tränare i slutet av 2007, och att göra jobbet tillsammans och för varandra har varit en återkommande värderingsgrund efter i stort sett varje match. Men ibland har det varit svårt. Som under förra våren och sommaren. Enligt Roland på grund av kontraktssituationen.
– I år har truppen varit mer harmonisk. Förra året vid den här perioden hade vi en hel del kontrakt på väg ut och spelare som ville iväg, vilket skapade lite oro egentligen ända fram till sommaren. Det blir alltid så, när spelare börjar titta på annat än det vi sysslar med här och nu, där MFF och klubben är det viktigaste; och genast blir det fel fokus.
Över till något annat. Det sägs inte sällan att en nyckel till ett starkt lag är en stark centrallinje som ryggrad. Ur den synvinkeln har det under försäsongen funnits anledning till oro för MFF inför – med två skadade målvakter, ett nytt och inte inspelat mittbackspar, skador och många givar på innermittfältet och skada på den tunga pjäsen i höstens radarpar på topp…
Roland Nilsson återkommer till vad han sa för en liten stund sedan i ett annat sammanhang.
– Det är nu när tävlingsmatcherna börjar det gäller. Det är nu det här ska falla på plats, och vi har duktiga spelare i de här positionerna. Det kan vara tvärtom också, att man tycker man har alla lagdelarna på plats tidigare under försäsongen – men det är inte förrän i de riktigt matcherna som man ser hur allting är. Det är det vi får se nu.
Men nog är det svårt och tar sin tid att spela in ett nytt mittbackspar?
– Ja, det är det. Danne är en väldigt klok spelare, men går ner i en ny position. Han fick i första hand jobba med sig själv och inte mittbacken bredvid sig, börja med att hitta rollen. Det gör han nu, och genast har vi sett att han börjar kunna vara med och styra andra i backlinjen också. Han blir bättre för varje match vi spelar.
Hur har det gått för Joseph Elanga att komma tillbaka in i laget på vänsterbacken?
– Han har varit med förr, men precis som med alla nya spelare som kommer in tar det lite tid att anpassa sig till hur vi gör och tänker, hur vi spelar och vilka positioner vi har i försvar och anfall. Joseph och jag har en bra dialog, det kommer mer och mer.
Efter några träningsmatcher som mittback har Markus Halsti fått agera just vänsterback på träning senaste tiden?
– Markus är ett alternativ som både vänsterback och mittback. Vi måste ha två alternativ på varje plats och se till att vi har någon som kan komma in och spela om det skulle behövas.
Ett helt nytt och färskt alternativ är Pontus Jansson – som mittback.
– Ja, vi tittar på honom som mittback just nu, och han har överraskat positivt i sättet han agerat.
Han är uttagen i premiärtruppen mot GAIS – som mittback?
– Han är med som mittback, men kan också hoppa in som forward om det skulle knipa. Eller som mittfältare.
Låter som en bra spelare att ha tillgång till på bänken…
– Ja, väldigt bra!
På centrala mittfältet har Robert Åhman Persson spelat mest, Rick Kruys när han kunnat, framtidsmannen Ivo Pekalski har fått en del speltid – och i senaste matchen mot Bröndby gjorde Wilton Figueiredo en riktigt bra match ett steg ner i plan.
Hur ser du på de centrala mittfältarnas roller sinsemellan?
– Det beror framför allt på vilka spelartyper vi har på plan. Wilton mot Bröndby till exempel. Wilton är en spelare som vill ha mycket boll, då ska vi utnyttja det och använda honom där han kan ha det. Både han och jag kände att det fanns ytor för honom att komma ner på för att hämta boll och starta spelet. I en annan match kan det vara annorlunda. Vi vill ha ett snabbt och bra passningsspel med variation, då handlar det för oss om hur vi bäst kan utnyttja kvaliteterna hos de spelare vi har på plan. Det finns inga låsta positioner.
Med spelartruppen intakt har vårens stora nyförvärv kommit på ledarsidan, i form av nye assisterande tränaren Josep ”Pep” Clotet Ruiz.
– Josep är väldigt kunnig. Han har varit coach en längre tid, fast han är så ung och en pro license, den högsta utbildningen för tränare. Han har arbetserfarenheten både av att vara assisterande och att ha ett eget lag, det är väldigt bra. Vi ser på fotboll på ungefär samma sätt och har hittat en bra dialog mellan oss för hur vi ska utnyttja våra gemensamma kunskaper på bästa sätt.
Hur är arbetet fördelat mellan er? Om man jämför hur det var mellan dig och Hans Gren?
– Det är helt annorlunda. Och det hade det varit nu också om Hans varit kvar, det hade blivit en omfördelning. Hans hade hand om träningarna förut, nu håller jag i det mesta. Josep har ansvar för fasta situationer och är ett bollplank till mig.
Så är det då åter bara timmar kvar tills det drar igång. Klubbledningen har varit mycket tydlig med att det är serieseger som gäller i år. Hur känner du själv, personligen, när du går in i din tredje säsong som tränare för MFF?
– Det är solklart, vi kan inte ha ytterligare en säsong som det varit. Vi ska kunna vara med däruppe, men det är också mycket hårt jobb som krävs av oss.
Vad talar för er i år?
– Vi har kunnat jobba vidare med de saker vi fick att stämma i höstas. Spelarna känner att de kunnat ta ett steg till i den roll de har på plan, våra unga spelare har blivit ett år äldre, mognat lite, utvecklats.
Vad känns riktigt, riktigt bra nu när ni går in i säsongen?
– Vi har en härlig stämning, och en härlig vilja att jobba för varandra och pusha varandra i vått och torrt. Samtidigt som vi vet att när vi får saker och ting att stämma – då är vi riktigt bra. Där finns en förväntan och en iver hos spelarna… att få starta, få komma igång och spela tävlingsmatcher . Och det är alltid ett gott tecken.
Tack för pratstunden, och stort lycka till!
Tobias Christoffersson
