Rekordmannen Jonnie ska ge målvakterna trygghet
– I Sverige är vi mycket kvar i att stöpa tennsoldater. Alla ska göra sin bit i kollektivet. Men vi ser ju också vart det tagit oss? Ofta lämnar vi inget utrymme för individens egen kreativitet och fantasi.
Läs Per Welinders intervju med Jonnie Fedel
MFFs målvaktstränare Jonnie Fedel vänder ansiktet mot solen och för handen till pannan för att skugga ögonen. I profil ser han ut som om han spanar in i framtiden. Och det är en perfekt illustration till det vi pratar om.
– Startskottet till utvecklingen mot ett modernare tänkande i Sverige var Zlatan. Där vågade klubben satsa. Han var väl ingen lagspelare då, men vi var tio man till på planen som kunde stå för det. Istället var han en gudabenådad tekniker och idag kan du se hur han utvecklat lagspelet. Hade man sorterat bort honom i den åldern för att han inte varit tillräckligt mycket lagspelare hade klubben varit 80 miljoner fattigare och världen hade missat en helt fantastisk spelare.
Från Jonnies debut 1984 till han lade av efter säsongen 2001 blev 588 matcher och 1 mål (!). Han är för alltid en av lagets stora spelare och profiler och alla som som minns han tid som aktiv känner igen att han inte håller tillbaka med vad han tycker. Och varför skulle han? Jonnie påpekar att målvakter ofta har stora egon och brukar vara individualisten i laget.
Utsatt position
– Målvakten är en utsatt position. Du måste kunna hantera stor psykisk anspänning och press. Du står alltid ut. Jag tror du måste ha ett stort ego för att hantera det.
De fyra första matcherna i årets Allsvenskan var den bästa inledningen på 60 år. Extra värt att notera eftersom vi spelade med två olika målvakter.
– Vi har otroligt professionella målvakter. Alla tre arbetar efter vårt motto att man alltid ska förbättra något vid varje träning. Johan försvinner. Dusan kommer in efter att knappt spelat någonting på A-lagsnivå. Ändå gör han det så bra. Otroligt imponerande.
Det man direkt då funderar på är hur det går ihop med stora egon?
– Som jag säger är de otroligt professionella och förstår sin roll. En del i det är att man hela tiden vill utvecklas. Vi har ju alltid genomgångar när vi tar upp kritik – bra och dålig. Då måste man förstå att den är till för att man ska utvecklas. Det finns fullt med folk som inte förstår att det är svagheterna som ger styrkorna. Dina styrkor kan du, men det är när du utvecklar svagheterna som man blir bättre. Svagheterna får inte stjälpa dig, då hade jag slutat efter ett år med mina fötter. Det handlar om mod. Att våga se sina svagheter, att våga utvecklas och våga ta chansen när man får den.
Jonnie Fedel har högsta nivån på utbildningen för målvaktstränare. Men som i så mycket annat inom svensk fotboll ser han att man kommit längre i utvecklingen nere på kontinenten.
– Där nere väver man in rollen som målvakt mer i spelet än här. I Sverige är vi mer fokuserade på spelytorna, men ibland glömmer vi bort hur man utnyttjar målvakten i det här. Men det kommer mer och mer. Jämför man med min egen tid har det skett en markant skillnad.
Samarbetet är styrkan
Jonnie lyfter också fram hur arbetet inom ledarstaben förändrats och utvecklats.
– Det är mer homogent idag. Alla i staben får sin lilla plats och det är väldigt viktigt. Rolle är bossen, men alla har ju erfarenheter att bidra med och det gör vi idag. Jag tycker just det samarbetet är en av våra styrkor.
Som målvaktstränare har Fedel även i uppgift i att skapa underlag för hur Roland Nilsson lägger upp matcherna rent taktiskt.
Analyserar målvakter
– Jag gör en analys av motståndarmålvakterna och ger det som underlag till Rolle. Sen försöker jag informera våra anfallare om svagheter och brister om jag ser några sådana.
När det kommer till att förbereda de egna målvakterna vill Jonnie däremot inte fokusera så mycket på motståndarna.
– Du hinner ändå inte se vem som kommer med bollen. Och du kan inte stå och tänka på om det är den eller den så ska jag göra si eller så. Istället pratar vi om vilken taktik vi ska ha. Ett bra exempel är nu senast med Dusan mot Elfsborg där han jobbar helt rätt i positionerna och täcker av vinklar.
Med tanke på att olika målvakter har olika styrkor känns det naturligt att fundera på om man borde lägga upp försvarsspelet utifrån det?
– Nej, jag tror nog att målvakten ska anpassa sig efter hur laget spelar. Tvärtom ska man spela det försvarsspel som man vill spela, och sen lägga på målvakten som ett plus där.
I rollen som målvaktstränare är Jonnie länken mellan Roland och målvakterna.
– Utifrån hur Roland vill att laget ska spela är det jag som tar snacket med våra keepers, så att de förstår sin roll bakom backlinjen. Sen försöker vi utnyttja deras olika förmågor så mycket som möjligt. Ta t.ex. om man vill spela högt upp med backlinjen, då måste också målvakten agera högt uppe. Då gäller det att hitta positionen som man känner sig bekväm i och som är mest fördelaktig för respektive målvakt.
Bekväma under match
Jonnie kommer hela tiden tillbaka till individen och det egna ansvaret.
– Jag kan hjälpa dem, men det är de som måste stå för utvecklingen. Det handlar om deras attityd och inställning till träning. För min del ska jag ge dem trygghet. Visst kan det hända att de måste finslipa någon teknik, eller helt lägga om något, men annars handlar det om att göra dem bekväma i matchsituationen.
För den som läste intervjun med MFFs fystränare Simon Hollyhead i förra numret av Avspark känns resonemanget igen. Allt handlar om att sätta in träningen i ett sammanhang som betyder något under match.
– Jag måste skapa övningar där det är målvaktens egen kreativitet och fantasi som löser situationen. Det fantastiska med fotbollen är att ingen situation är lik en annan. Jo förresten, när Daniel Andersson slår en straff. Då vet man var han slår den och så räddar man, skrattar Jonnie innan han fortsätter.
– Jag kan inte göra dem till bättre målvakter. Jag kan bara hjälpa dem, sen är det upp till dem att omvandla det jag säger så att det passar dem. Det är otroligt viktigt att vi ser individen och låter den utvecklas utifrån sina förutsättningar.
Prydlig rekordman
Efter att ha vaktat målet från 1989 (debut redan 1984) lade han undan handskarna efter säsongen 2001. En titel blev det – Svenska Cupen 1989, men framförallt stoltserar han med en prydlig rekordnotering i minst antal insläppta mål.
– Det stämmer. Det var 1989 och jag hade precis tagit över efter Janne Möller. Vi hade ett bra lag och framförallt var vi många som spelat länge ihop i reservlaget. Så vi kände varandra väl. Det var Per Ågren, Roger Ljung, Stefan Schwarz, Peter Jönsson, Torbjörn Persson. Två landslagsmän och Torbjörn hade ju spelat i landslaget.
Det slutade med så lite som 11 insläppta mål, en tangering av företrädaren Janne Möllers rekord från 1986.
Annars var 80-talet i princip en lång kamp mot den kommande motståndaren, IFK Göteborg. Och att möta IFK Göteborg är speciellt för dem som varit med under 80- och 90-talet.
– På den tiden var de outstanding. De styrde svensk fotboll. För oss här hemma i Allsvenskan var IFK Göteborg det närmaste vi kunde komma att möta toppinternationellt motstånd.
Värdig motståndare
Idag håller inte IFK Göteborg samma klass, men det är fortfarande en av de riktigt tunga matcherna på säsongen. Tradition är en viktig del i fotbollen och när de två elefanterna i svensk fotboll möts så blir det alltid en speciell stämning.
– Jag har full respekt för dem. Det spelar ingen roll var de ligger i serien, det är en värdig motståndare. Men det är en motståndare som ska ha däng, svårare än så är det inte, avslutar Jonnie och glittret i ögonen när han säger det avslöjar att tävlingsinstinkten är lika stor idag som när han satte det där målrekordet.
Text: Per Welinder
Intervjun är publicerad i senaste numret av Avspark. Här finns massor av intressant läsning.
Klicka här för att ladda ner Avspark (pdf 11MB)
