Prahl inför premiären
Ett par dagar innan premiären är Tom Prahl avundsjuk på Sir Walter Scott – men pratar också om sina yttermittfältare, om Göteborgs styrka och svaghet och om sin Brasilienresa. I hemsidans färska intervju.
Klockan är nio torsdag morgon. Tom Prahl möter upp vid spelaringången och räcker över en mugg kaffe. Det är tomt. Tomt i omklädningsrummen ännu någon halvtimme. Det är tre dagar kvar. Tre dagar kvar innan allsvenskan brakar loss med den stora explosionen MFF-IFK Göteborg på ett fullsatt Malmö Stadion, innan MFF ger sig in i serien som mästare, jagade av alla, med förnyande av mästerskapet som självklar förutsättning. Men tystnaden i Stadion innersta MFF-katakomb är inte ödesmättad, eller spänd. Ej heller fridfull, snarare lite… morronsömnig, som på vilken arbetsplats som helst.
Kaffet är halvsunkigt men gör gott, och Tom Prahl har inte vilken arbetsdag som helst framför sig. Det är tre dagar kvar, tre träningar kvar. Men för Prahl bara två – för idag har tränaren inte tid att vara med på träningen. Hela dagen är tingad av medierna. Efter hemsidan ett inslag för Sydnytt, efter Sydnytt chat för Aftonbladet, efter Aftonbladet Offside, och så vidare. Han står inför sin fjortonde raka allsvenska premiär och den fjärde med MFF och möter situationen med jämnmod. Det är helt okej, ofta trevligt. Men det hade förstås varit trevligare att se videon över Göteborg mot Vålerengen en gång till, fundera lite till på taktiken.
– Men vi får ta det på nätterna…! Som gamle Sir Walter Scott… jag har besökt hans slott i Skottland, han hade en lönngång till ett gömt tornrum, och dit smög han sig klockan fyra på morgonen och skrev sina romaner. Sedan höll han sällskapsliv resten av dygnet och alla undrade hur han klarade av det… därmed inga jämförelser gjorda!
Vid en hastig blick syns ingen lucka i golvet på tränarkontoret, men man vet ju aldrig – det finns ju företrädare som kan ha känt trygghet i en akut flyktväg… Nåväl, fjortonde allsvenska premiären?
– Ett slag fruktade jag att den trettonde ifjol skulle bli den sista eftersom tretton är ett olyckstal, men nu är det passerat så nu satsar jag på nästa tretton!
Om man jämför med läget inför premiären ifjol, är det väl lite skillnad – till det bättre? Inget nytt spelsystem, till exempel?
– Förutsättningarna är lite bättre i år, även om de var ganska goda ifjol också. Vi visste hur vi skulle spela då med, men i år är rollerna mer givna. Vi har spelat 13 matcher och vi har inga större problem med laget, förutom angenäma problem i form av att plocka ut rätt spelare till laget. Det är väl det jag funderar på mest nu…
Blir den allsvenska starten mindre dramatisk, är kontrasten mindre mellan försäsong och serie i och med Royal League?
– Det tycker jag inte, i och med att det blir det fullt hus och att vi har Göteborg i premiären. Det är alltid viktigt att komma iväg bra, som ifjol. Trots de problem vi fick senare hade vi arbetsro och kunde leva länge på de tio poäng vi tog under de fyra första matcherna. Det lag som vinner på söndag får framför allt väldigt mycket självförtroende. Det kommer att bli ett slag mot Blåvitt…
Geisten i de sista träningsmatcherna har inte varit jättestor. Men det kanske är bra, en liten omladdning mellan Royal League och allsvenskan?
– Jag tycker inte inställningen var dålig mot GAIS och Assyriska, mot Stabaek var det däremot lite tveksamt. Det är svårt att få fram det där sista i träningsmatcher när man spelat tävlingsmatcher tidigare i vår, särskilt som vi varit ganska överlägsna motståndet. Men det är klart – man vill ju alltid att det ska se bättre ut. Vi borde till exempel kanske ha gjort lite fler mål på de här motståndarna. Som Hammarby, med sitt höga bolltempo skapar de många chanser och gör ofta många mål på sämre placerade lag, medan vi kan få slita rätt så hårt för att få hål på dem. Sedan är vi lite tyngre när det gäller, när det drar ihop sig – hoppas jag.
Är bolltempot ett bekymmer?
– Nä, det tycker jag inte. Vi har inte samma passningsflyt som Hammarby har i sina bästa stunder. De tränar mer på det och väljer spelartyper därefter. Vi är lite rakare och direktare. Men vi kan inte få allting.
Här kommer Alf Westerberg förbi och berättar att han haft beep-tester med fotbollsgymnasiet med start 0745 – vilket väcker oförställd uppskattning…
– Som gammal sadistisk idrottslärare njuter jag av att höra det!
Sliten måste-fråga, men… är startelvan klar?
-Nä. Dels är det lite sjukdomar och småskavanken, dels finns det lite kluvenhet till vilka spelare vi ska välja i några positioner. Det brukar lösa sig till slut, vi kan ju inte ha mer än elva på planen ändå – det får liksom värka fram. Men det är absolut några positioner jag funderar lite extra över, och det gör ju supporters och media också, framförallt formationen på mittfältet. Vi har ju en hel del bra spelare. Yksel har gjort en bra försäsong och vi har tre goda centrala mittfältare i Lolo, Thomas och Daniel. Och spelar vi inte Afonso på topp så är det klart att vi har honom på mittfältet och så har vi Ante också… och då blir det ju lite trångt…!
Som det sett ut är är Afonso och Yksel Osmanovski de främsta konkurrenterna om yttermittfältsplatsen till vänster, medan Lolo Chanko har att försvara sin plats från ifjol till höger.
Hur ser du på Afonsos utveckling på den vänstra platsen, han har fått spela en del?
– Hans insats mot FCK var ett steg i rätt riktning, kanske lite synd att han inte fick spela där i genrepet. Då var han rörlig och alert och visade engagemang, även om han inte lyckades till hundra procent, han var rörlig och alert… Han söker sig ju till dom här ytorna när han spelar forward, mycket mer åt vänster än åt höger så utgångspunkten på kanten borde passa honom.
Yksel Osmanovski har också fått spela en del, och har gått från klarhet till klarhet under försäsongen?
– Yksels utveckling är positiv, och dessutom har han fått med lite i protokollet också; han samlar på sig lite poäng, och det är väldigt viktigt för spelare i de här positionerna – att det kommer ut något som syns, ett resultat. Han har stärkt sin position, men ändå känner man att det finns en nivå till att plocka fram ur honom. Han är bra på att smyga in bakom forwards i ”Ljungberg-rollen”, den förflyttningen tajmar han jäkligt bra. Mot GAIS gjorde vi ett kanonfint mål på det: Yksel kommer in och bara finns, så får vi en 3 mot 2 framför mittbackarna, som retirerar och han sätter en passning till Mackan, som kommer ”i höger innerspår” – för att citera Bosse Nilsson – och smäller in den i hörnet. Yksel är bra på att tajma löpning in, men är heller inte oäven att utmana och balansera bort motståndare, och kan väga in bra inlägg också.
Medan Lolo Chanko på andra kanten har andra kvaliteter?
– Lolo har alltmer utvecklats till att bli en slitvarg som springer upp och hämtar upp bollar, men som inte så mycket är en genombrottsman. Men mot GAIS hade han ett par bra avslut efter att ha flyttat fram sina positioner på ett bättre sätt än tidigare, och kunde mycket väl ha hamnat i målprotokollet.
Efter matchen mot Rosenborg såg du ett problem i att yttermittfältarna kom för, långt ner i banan och anfallarna blev för ensamma.
– Ser man till när Afonso och Lolo spelar på kanten – om de nu gör det – så har vi försökt justera deras positioner, så de har ett lite högre utgångsläge. Afonso ska absolut ligga i linje med forwards – så egentligen skulle vi kunna kalla det för 4-3-3 om vi varit lite smarta…! Då hade alla applåderat oss och tyckt det var jättekul att vi spelar med tre forwards…
Hur har du studerat IFK Göteborg?
– Jag har inte sett dom live, men studerar matchen mot Vålerengen, där de har stora problem i första halvlek. De hänger inte riktigt med, och det är två tillfällighetsmål som gör att de leder med 2-0 i paus. De släpper till två rätt billiga mål i början av andra, men sedan reser de sig och tvingar sitt spel på Vålerengen i en 20-25-minuters-period. Då är de tunga, sätter hög press och slår allt de kan framåt.
Vad blir viktigt i matchen?
– Det kommer inte att bli så mycket passningsspel och långa spelsekvenser från dem, oavsett vad de säger själv… det blir mer djupt och rakt och väldigt mycket andrabollar. De står högt med sin backlinje, och vi kan komma under tryck om vi inte får loss bollen. Det gäller att vi – som Vålerengen – är så pass skickliga i vårt passningsspel att vi kan spela bort dem, och det tror vi absolut att vi kan göra. Och vi måste givetvis stå upp och ta kampen: det blir en väldigt intressant duell på mitten mellan Mild och Sebastian Johansson och våra två centrala mittfältare. De lever väldigt mycket på att vinna boll där. Alexandersson kan hamna lite i kläm i det här spelet, han vill nog ha lite mer boll… Nu är det mycket dueller, och mycket boll i luften, lite grann som Göteborg förr i tiden. Inga överraskningar i sitt spel, men väldigt obekväma att möta. Det känns som om de har sin filosofi klar.
Göteborg och MFF tippas av de flesta utgöra en liten klass för sig i årets allsvenska. Är Göteborg så pass bra…?
– Ja, det tror jag nog. Men de är lite tunna. På det centrala mittfältet finns inte så stora variationer, och på mittbackssidan har de redan skador. Blocket med Alexandersson-Mourad-Ijeh-Selakovic-Mild tillhör det vassaste i landet, men får de skador där kan det börja halta…
Och övriga topplag blir..?
– Det kan alltid komma fram ett lag och överraska. Hammarby tror jag kan flytta fram sina positioner, Helsingborg kanske lite grann, ja kanske rentav mycket… så stora är inte skillnaderna, med en bra start och flyt kan ett lag lyfta sig. Halmstad kan man aldrig räkna bort. De saknar kanske en målskytt men plockar säkert fram någon igen… Djurgården är jag kanske mer tveksam till.
Gör ni några korrigeringar och finslipningar ända in på de sista träningarna?
– Ja, det är sånt man får fundera på mellan alla de här intervjuerna… Sista träningen följer alltid ett visst mönster, sextio minuter med en lekbetonad inledning och sedan spel med den tänkta formationen och så lite fasta situationer. På den näst sista träningen däremot kan man jobba med något moment som känns extra viktigt.
Som…?
– Ja, vi har släppt in en del mål ändå på sista tiden. Inga mot GAIS, men de var ändå runt oss där bak ett par gånger. Så vi kanske tar en 20-25 minuter till att trimma backlinjen lite extra, plus något taktiskt moment inför matchen – men generellt nu på slutet handlar det mest om att få spelarna pigga, sugna, hungriga och med kvicka fötter.
Under månaden som har gått hann Tom Prahl också med en till synes drastisk, hastig interkontinental förflyttning – en snabb resa till Brasilien för att kolla in spelare.
Berätta lite om resan.
– Jag trodde jag skulle hamna i ett Brasilien kännetecknat av fattigdom och elände, men så blev det inte. Jag hamnade i sydöstra hörnet, en timme söder om Sao Paolo på den lilla ön Florianapolis, väldigt välmående, med den högsta levnadsstandarden i hela Brasilien – skyskrapor, fina stränder och jet-set-människor… Där fanns laget Figuirense, och där såg jag två matcher och tittade på några spelare. Framför allt en av dem var aktuell, en jättebra spelare, men bedömningen var ändå att det skulle ta ganska lång tid att sätta in honom i vårt lagspel, och det var tveksmt om han skulle slå ut någon av de vi har.
Är det inte en extraordinär åtgärd att åka iväg sådär?
– Jo. Men om detta varit för några år sedan, så hade han nog varit hos oss nu – och då hade haft eventuella problem här, inför fullbordat faktum: ”vad ska vi göra med den här spelaren”? Att vi tittar på spelare så här pass noggrant tycker jag är ett steg i rätt riktning. Även om det var en lång resa… å andra sidan knöt jagen hel del kontakter, och kanske kan vi åka ner under en längre period och scouta riktigt, och kanske hitta ett guldkorn. Det finns många bra spelare där nere, och det är väldigt billiga.
Något du blev imponerad av under själva matcherna?
– De är väldigt skickliga duellspelare i försvaret. Som jag ser det är det mittbackar och forwards vi kan plocka hit. Mittbackarna har ett helvete där nere, för de är ensamma nästan hela tiden och har utvecklats en fantastisk skicklighet att avväpna motståndaren. De spelar 2-2-2-2, så några ytterbackar och yttermittfältare finns inte. Väldigt mycket spel centralt, alla springer med bollen , väldigt långa lag och så wingbacks som jobbar på kanterna. Man ser aldrig två lagdelar, eller ett mittfält som jobbar ihop, aldrig en backlinje som jobbar ihop, aldrig en backlinje och ett mittfält som jobbar ihop…! De här två mittbackarna får sköta enorma ytor, och de är duktiga.
Hur hade MFF klarat 2-2-2-2-Figuirense?
– Figuirense ligger på undre halvan i högsta ligan, och jag tror vi hade haft en chans mot dem. Vi hade inte spelat ut dem individuellt, men tack vare vår organisation så skulle de nog bli lite konfunderade.
Sålunda avrundas hemsidans frågestund, och Prahl har några minuter att vila rösten inför nästa intervju… Utanför Stadion står ett ivrigt Sydnytt-team och väntar på sin tur. Det är sjuttiofem timmar till avspark.
Intervju: Tobias Christoffersson
