Osannolika hjältar
Jublande glada lämnade Golvläggaren och Finnen mitt vardagsrum i går kväll. Det sista jag hörde Golvläggaren vråla att han aldrig mer skulle säga ett ont ord om Peter Abelsson. Aldrig mer. Vi tog i hand på det.
Jublande glada lämnade Golvläggaren och Finnen mitt vardagsrum i går kväll. Det sista jag hörde Golvläggaren vråla att han aldrig mer skulle säga ett ont ord om Peter Abelsson. Aldrig mer. Vi tog i hand på det.
För det värmer så i mig att det är en kille från Husie och en kille från Nybro som blir de osannolika hjältarna när MFF går vidare till den tredje kvalomgången av årets Champion’s League.
Kanske är det så enkelt att eftersom Peter och Hasse inte är vana vid de här rollerna, så är det desto lättare att ta ett steg fram när tyngden på de sannolika hjältarnas axlar – Afonso, inte minst – blir för mycket.
Kommer ni ihåg Janne Eriksson vid EM i Sverige 1992. Två magnifika nickmål – med en guldboll som belöning – en av de mest otippade hjältarna i svensk fotbollshistoria. Hasse och Abel är numera inskrivna i samma bok.
Fast ska vi vara sanningsenliga så fanns det en annan hjälte på planen. En från Kamerun – MFF:are sedan fem år tillbaka. Josephs inlägg har verkligen gått och blivit ett anfallsvapen. Det finns alltså bara en sak att göra. Fortsätt öva. Fortsätt nöta. Det man är bra på ska man träna som satan på – så att man blir ännu bättre.
Vad som hände nere på Bloomfield Stadium i Tel Aviv igår bör inte gå till historien som en större fotbollsmatch. Eller, om man så vill, hela matchen mot Maccabi Haifa. I det första dubbelmötet, mot det förväntat svagaste motståndet, släpper MFF in fyra mål. Varav tre ganska billiga. Det funkar inte om man vill gå vidare över tröskeln in i finrummet.
MFF:s mittfält, som styrde matchen på Malmö Stadion, fick aldrig tag i bollen. Inte en uppenbart nedsatt Daniel Andersson, inte heller Anders Andersson. När Afonso tackar och tar emot och nickar in 1-1 i öppet mål, är det MFF:s första anfall i matchen.
Det såg länge ut som om det skulle räcka. Maccabi Haifa hade mycket boll, många snabba fötter – brassen Broccoli inte minst – men föredrog att skjuta på håll. Och så länge Asper hade fritt synfält var det inga problem. Hans placeringsförmåga är hans främsta kvalitet.
Det är däremot obegripligt att han står kvar på linjen vid den situation som föregår israelernas 1-0-mål. Det finns ett moment där Colautti inte har full kontroll över bollen. Just då ska Asper läsa situationen rätt och gå ut och göra sig stor. Har man hans kropp så ska man utnyttja den.
Jag oroar mig också en smula över hur lätt Colautti kunde tränga sig förbi båda lagets mittbackar. Erinrar mig något som Roy Andersson sa för länge sedan i ett Offside-reportage, något om hur viktig Jocke Björklund var för Patrik. Något om hur väl de kompletterade varandra. Den ene för styrkan och tajmingen, den andre för snabbheten. På något sätt känns det lugnande att den något snabbare Abelsson kommer att ersätta den avstängde Persson på onsdag. Det går fort där ute i Europa.
Min vän Jesper, som skrev en text i Expressen förra veckan, inför första mötet mot Maccabi Haifa – en text där han beklagade att han inte trodde på MFF – skickade mig ett sms igår kväll, där han skrev: ”Jag är väldigt glad över att ha fått fel. Fyra underlägen, det är starkt att hämta upp!”
Om de fyra insläppta målen är smolket i glädjen, så är just dessa upphämtningar det viktigaste att hålla i handen inför en eventuell framtid för Malmö FF i Champion’s League. Genom att komma tillbaka fyra gånger har MFF bevisat för alla belackare som sågade dem efter Häcken-matchen – att man faktiskt kan. Att det faktiskt finns förbaskat mycket karaktär, förbaskat mycket lagmoral, förbaskat mycket blod, svett och tårar i det här laget.
Men inte bara det. Man har också bevisat för framför allt sig själv – att man duger. Att man har kvalitet och förmåga att göra sig gällande bortom det allsvenska hägnet. På samma sätt som de tappade poängen mot Elfsborg kanske blev tändvätska att kriga sig till en poäng i Tel Aviv, kan det här avancemanget bli den avgörande nyckeln till en lysande allsvensk höst.
Men först FC Thun på onsdag. Med Jari Litmanen (med ett n) från start, med en taggad Peter Abelsson från start. En sannolik och en numera något mer sannolik hjälte. Jag vågar inte riktigt skriva det. Men det känns som något är på gång. Något stort.
Mats Weman
Malmö FF hoppas att Mats Wemans krönikor kommer att glädja, irritera och diskuteras av hemsidans besökare. Vi vill även påpeka att krönikorna innehåller Mats Wemans personliga åsikter och inte nödvändigtvis är Malmö FF:s officiella.
