…och Hamrén
Örgrytes tränare å sin sida är sugen på att slå MFF, men kan bara mönstra en av sina brassar i lördagens startelva.
Lagen som ligger etta och tvåa i allsvenskan har lika många poäng. De bägge lagen möts. Då blir det seriefinal. Eller? Båda tränarna inblandade i drabbningen tvekar inför en dylik etikett redan i sextonde omgången. Så här säger Erik Hamrén:
– Vi är jättesugna på att försöka slå MFF, och det är extra roligt att möta just Malmö i en seriefinal med tanke på att ingen av oss var direkt tippade i den absoluta toppen. Men annars är det en match som alla andra, den ger inte mer än tre poäng. Det lag som vinner får ett bra avstamp inför fortsättningen, men för det som förlorar är det långt ifrån kört.
I söndags petade MFF ner Örgryte från serieledningen, soom laget kunnat hålla de fem senaste omgångarna efter att BoIS tappat mark. Under den tiden har Erik Hamrén märkt en skillnad.
– Motståndarna har agerat lite annorlunda sedan vi kom i serieldning. Att gästerna på Ullevi backar hem har vi vant oss vid, men även hemmalagen har blivit mer defensivt inriktade.
Några kryssningar har det också blivit – tre de senaste fem omgångarna – men något Örgryte är riktigt dåliga på är att förlora: endast ett nederlag, borta mot BoIS. Därefter tio raka utan debacle. Ändå…
– Med trepoängssystemet ligger MFF före oss i tabellen med fem förluster. Både vi och MFF har gjort många mål och släppt in många mål, men MFF ha kanske vait bättre än vi på att göra ett mer än motståndarna. Vi har stor respekt för MFF:s vinster, men samtidigt tror jag det är en styrka att vägra ta stryk, säger Erik Hamrén.
Han är inne på fjärde ”egna” säsongen som tränare för Örgryte – ryckte in mitt under säsongen -98 – och har 99-01 nått placeringarna 4–6-7. Den första är hittills den mest framgångsrika sett till allsvenskan (ÖIS vann cupen 2000).
– 1999 tog vi brons. Då var vi i serieledning ett antal omgångar, dock inte när serien avslutades… Sedan dess har vi blivit stabila på övre halvan, vilket är en stor förändring för ÖIS, som alltid pendlat upp och ner. I år ser läget bra ut, men det är ännu för tidigt att säga om vi kommer att ligga kring 1-2 eller 6-7.
Nog ser det bra ut, nog ser det ut som om ÖIS tagit det där sista steget till den riktiga toppen. Och på frågan ”varför i år” har hela fotbolls-Sverige det självklara svaret på läpparna:
”- Brassarna!”
Under VM-uppehållet anslöt anfallarna Alfonso och Paulinho från Brasilien, och de har gjort succé i allsvenskan. Fem mål vardera så här långt, fler lär komma. De båda har i sina bästa stunder visat upp riktigt sambalir, men ensam orsak till ÖIS framgångar är de knappast.
– Vi var ett topplag även innan VM-uppehållet, då vi låg tvåa. Vi gör fler mål med brassarna i laget men vi har tagit lika många poäng som innan. Man får också tänka på att vi var det enda lag som inte förstärkte alls inför säsongen. Vi hade Andreas Yngvesson nästan klar, men honom snöt ni oss på…! Istället har vi fått behålla stommen i laget, till skillnad från de senaste åren då vi sålt många spelare.
Och den stommen går inte av för hackor – Dick Last, Magnus Källander, Jeffrey Aubynn, Joachim Karlsson, Christian Hemberg är de tydligaste profilerna.
– Jag har myntat begreppet ”ödmjuk kaxighet” för oss. Vi har höjt oss en nivå i vår fokuserring i år , sedan återstår det att de om vi klarar av att hålla den uppe hela vägen.
En annan anledning till det där klivet fram: ifjol var ÖIS hårt skadedrabbat, men i år har det varit bättre.
– Ja, fast problemet är att vi fått skadorna koncentrerade till en lagdel – våra mittbackar Johan Anegrund och Valter Thomas Jr. Anegrund är på väg tillbaka och spelar i bästa fall i B-laget nästa vecka, men Valter Thomas kan vara borta i 8-9 veckor till – och då är säsongen nästan slut. Annars har vi bra backup, även om det varit lite skakigt den här veckan med många småskador och frågetecken.
Två av dem har varit just de nya brassarna, men Erik Hamrén kan presentera en av dem i den startelva som ställs mot MFF 14.00 på Gamla Ullevi imorgon och som ser ut så här:
Dick Last – David Marek, Mikael Björkqvist, Atli Thorarinsson, Robert Bärkroth – Martin Ulander, Markus Johanesson, Magnus Källander, Jeffrey Aubynn – Joachim Karlsson, Alfonso.
Alfonso var skadad i senaste matchen mot Hammarby och ersätter nu Paulinho som stukade foten i den matchen. Joachim Karlsson, som gjorde ett piggt inhopp mot Hammarby och räddade en poäng med sitt kvitteringsmål, spelar frånstart, medan Christian Hemberg börjar på bänken.
Hur går det att sälja in seriefinalen hos den göteborgska fotbollspubliken, då? Med IFK och GAIS som de stora publiklagen är konkurrenssituationen en helt annan än i Malmö, där fotbollsfebern kan grassera i ohämmad ljusblå favör. Örgryte har länge varit känt för att dra det kortaste strået i kampen om massornas gunst, men enligt Erik Hamrén är en förändring på gång, i alla fall relativt sett:
– Under mina år har vi faktiskt fördubblat våra pubiksiffror, gått från cirka 2500 till 5000 i snitt. I år ligger vi på 11 000 efter derbyt mot IFK som drog 38 000, men även på de andra hemmamatcherna på senare tid har vi haft 7-8 000. Så har vi ju också – förutom kanske mot Hammarby – presterat väldigt bra och underhållande fotboll.
I ett läge när Blåvitt varken rosar marknaden spel- eller resultatmässigt kanske en sambaspäckad upplaga av Lirarnas Lag har ett gyllne tillfälle att kapa åt sig marknadsandelar?
/Tobias Christoffersson
