När hjulen kom till Malmö
Det blev en fest.
Det strålande vädret hade just denna morgon bestämt sig för att vara ett strålande regn.
”Jag hatar regn”, sa Sven Melander som förberett sina fem mil med att träna sju kilometer.
”Men kan det inte vara skönt med lite svalkande regn när man ska cykla långt?” ”Nä”.
Stadionområdet fylldes snabbt med allt fler lite nervöst småtrampande cyklister.
Närmare Tour de France eller Giro d´Italia kommer
vi nog inte i Malmö, det såg onekligen ut som om världens bästa cyklister bestämt sig för att ta en tur runt Malmö med alla dessa reklamstinna och färgglada tröjor som förde tanken till svett och etikett.
Deras cyklar såg ut att göra 50 km i timmen bara genom att stå stilla – och deras växlingsnav liknade mest en taggig djungelväxt
Iväg med dem – tiomilarna alltså.
Och då fick Malmö samtidigt ett nytt ljud att lägga till historien. När nästan tusen professionella cyklister ger sig iväg fylls luften av ett ständigt klickande. Så låter det när specialskor ska klickas fast i specialpedaler – men nu var i alla fall det långa loppet igång.
Dags för ytterligare tusen mer normala cyklister, på allt från vanliga treväxlade damcyklar till enhjulingar, mountainbikar och transportcyklar – att ge sig ut på fem mil genom Malmö.
”Heja mamma” hördes från flera håll.
Humöret var det inget fel på, uppiggade som alla var av uppvärmningen med Friskis & Svettis och av ambassadörerna Sven Melander, Tareq Taylor och Renata Chlumska.
Sven med sitt sätt att se på världen lite överseende och med kommentarer som ger några timmar på sadeln en leende start. Jämte honom fenomenet Renata, som gör allt det som vi andra inte ens vågar drömma om att göra och som bokat sin egen biljett upp i rymden. Och så Tareq, denna översympatiska kock och glädjespridare som är så mycket Malmö att man blir glad över att leva i samma stad.
Så tomt det blev.
När tvåtusen cyklister som nyss var här inte var här längre då kändes cykelbyn som en väntsal där ingenting hände och väntan blev till en förväntan på att något skulle hända.
Och det gjorde det.
För nu kom Amelie Nörgaard för att hand om deltagarna i Barngirot. Bara hennes uppvärmning av barnen var en show i miniformat.
Och starter för detta första Barngiro två varv runt Malmö stadion var MFFs lagkapten Gische
De var inte många, barnen alltså, men här skulle cyklas för att vinna. Och vann gjorde Teodor de Luca 8 år, överlägset ska sägas, men alla fick i god demokratisk anda var sin guldmedalj.
Den största belöningen var kanske ändå att Vicki och Anders från TV och Doris och Knäckebröderna bjöd på en egen scenshow där barnen själva fick agera.
Nu hade cyklisterna i girot varit ute en timme och vi vände blickarna mot nästa lopp inne i cykelbyn.
Trehjulingsgirot.
Jäklar vad benen kan pinna på när man sitter på en trehjuling. Loppet skulle bara vara ett varv, men varför sluta när publiken tjöt av förtjusning och vinnarinstinkten inte vill lägga sig. Det blev både två, tre och fyra varv för de allra ivrigaste – och för oss andra blev det ett lopp att minnas.
Men se där, där kommer ju Niclas Carlnén, Malmö FFs nytillträdde VD. ”Det här är bra”, sa han. ”Vi vill nå ut till fler i Malmö med våra värderingar och öka känslan av gemenskap i stan”.
Loppet då.
Jo det gick som tåget, dvs snabbare än någon kanske räknat med. Plötsligt var de tillbaka, de första och snabbaste. Blad de tio första fanns en som cyklat tiomilastäckan – men herregud, på en tid strax över två timmar betyder det en snittfart på ca 50 km i timmen. Vid målet blev det snabbt köer till bergen av bananer och äpplen och till flaskorna med läskande apelsinjuice.
Hoppsan, där kom MFFs styrelseordförande Håkan Jepsson i mål – och inte bara han – han cyklade tillsammans med sina två styrelseledamöter Anna Nordström-Carlsson och Pontus Hansson – starkt jobbat och starkt att visa att Malmögirot är en MFF angelägenhet på flera sätt – en bra tid dessutom.
Vad sa man om loppet då, alla de som cyklat.
Man klagade på att skyltningen varit dålig på en del sträckor, att många körde fel, och att det orsakade irritation. Men vi talar inte om någon större besvikelse, alla verkade supernöjda med bansträckningen och vädret, som snabbt hade bättrat sig och bytt ut morgonens regn mot lagom värme.
Nöjda också med de olika stoppen längs sträckan – inte minst att passera festivalen på Örtagårdstorget i Rosengård. ”Jag stannade och fick se en fantastisk dansuppvisning”, sa en av alla dem som leende stod och njöt av dagen och sin prestation.
Ju fler som kom i mål desto fler sökte sig till den stora scenen där det var utlottning och live musik.
Vem vann då?
Alla, alla fick i varje fall en egen medalj om halsen.
På baksidan av medaljen står det ”Tillsammans får vi ett bättre Malmö”. Och bättre kan man knappast sammanfatta det första Malmögirot.
Tillsammans har vi sett delar av Malmö som vi kanske inte sett tidigare. Vi har mött människor vi kanske aldrig mött tidigare. Samtidigt som vi gjort vår egen hälsa en tjänst och haft kul på ett nytt sätt.
Det får vi göra om nästa år.
– Ulf Adamsson
www.malmogirot.com
