När allt faller på plats
…det ögonblicket är inte här än, men förhoppningsvis inom en snar framtid. I ett nytt månadssamtal med hemsidan berättar Sören Åkeby hur han under de sex första träningsmatcherna sett ett starkare, mer bollskickligt lag som höjt sin lägstanivå.
När allt faller på plats – det ögonblicket är inte här än, men förhoppningsvis inom en snar framtid. I ett nytt månadssamtal med hemsidan berättar Sören Åkeby hur han under de sex första träningsmatcherna sett ett starkare, mer bollskickligt lag som höjt sin lägstanivå.
Dagen innan avfärden till Cypern, mellan lunch och ett domarmöte, klämmer Sören Åkeby in ett med nödvändighet lite kortare månadssamtal med hemsidan. ”Domarmöte?” Jo, de senaste åren kommer representanter för den allsvenska domarkåren på besök för en träff med spelare och tränare för att gå igenom regeluppdateringar, små ändringar och dylikt. Nåväl.
Laget är nu igenom försäsongens tunga period. Träningsdosen lättar, fötter och sinnen avlastas och piggnar till. Vad är viktigt i träningen från Cypern fram till premiären?
– Det är nu vi finslipar spelet och höjer tempot och intensiteten. Vi arbetar mer med hörnor, frisparkar och positioner i spelet, och att situationsanpassa anfallsspel och försvarsspel efter hur matchen ser ut. Fotboll är ett rollspel, där alla ska förstå sin funktion, sedan är man elva spelare som anfaller och elva som försvarar sig – på olika sätt. Hur mycket folk ska vi flytta fram, hur ska laget balanseras? Sådana saker. Ett exempel: motståndarna ska inte kunna skapa övertag på oss i sitt omställningsspel så snabbt som skedde ganska ofta ifjol – men det tycker jag redan vi har förbättrat kraftigt.
Den tunga perioden är avklarad – men nog såg den tyngre ut ifjol. Sex träningsmatcher har spelats på Heleneholm, det har blivit fyra segrar och två förluster, men viktigare än resultaten: mot Nordsjälland och Örgryte såg det långa stunder riktigt bra ut. Inget fel på tempot och bra spel.
Håller du med?
– Vi känns lite starkare jämfört med i fjol vid samma tid, och framför allt tycker jag att vi ser mycket mer bollskickliga ut. Vi har ett bättre passningsspel, varje spelare ser säkrare ut med bollen, blir inte så stressad. Det har förstås att göra med skillnaden i träningsupplägg – att vi har tränat mer med boll tidigare. Men vi har också blivit bättre på att genomföra de planer vi har inför matcherna, hur vi ska agera.
Mot Herfölge och Öster såg det trögt och stundtals ganska geistlöst ut. Men sedan verkar något ha hänt – för mot Nordsjälland och Örgryte var spelet varierat; snabba, bra uppspel från mittfältet och återerövrade kanter.
– Matcherna skiljde i karaktär. Öster var bara här för att vinna matchen, dom struntade i princip i hur dom spelade; packade hem med åtta man och försvarade sig – på ett bra sätt, det ska jag inte ta ifrån dem. Nordsjälland spelade precis tvärtom, en öppen fotboll precis som vi också vill spela. Vi blev lite kritiserade efter Öster-matchen, men vi spelar ju ut Öster mer eller mindre hela matchen tycker jag, även om vi skapar väldigt få målchanser.
Fast visst kan det bli ett par ”Östermatcher” i allsvenskan också, då det gäller att kunna dyrka upp även åttamannaförsvar?
– Det kan det definitivt bli, och det bör vi klara av, men i träningsmatcherna tittar vi inte på motståndaren utan arbetar för att hitta vårt eget spel. Ser man till matchen mot Öster bör vi framför allt klara av att få igång bollen snabbare och hitta mer djupledsspel snabbare.
Just det var väl skillnaden mellan matchen mot Öster och den mot Nordsjälland.
– Det kan jag köpa. Vi såg lite sega ut i matchen mot Öster, även om jag är jättenöjd med vårt passningsspel, men vi bet oss för mycket fast centralt, vi spelade inte loss bollarna på kanterna och vi fick inte fram våra ytterbackar lika mycket som i de andra matcherna. Men det har vi jobbat på, och förhoppningsvis kommer det mer och mer. Mot Nordsjälland var ytterbackarna inblandade i bägge målen, det är skoj.
I de två senaste matcherna har det väl egentligen inte funnits så mycket att vara missnöjd med?
– Jag tycker vi ser glada och pigga ut för tillfället. Vi har hittat positionerna bättre i hela laget. Samarbetet fungerar bättre i länkarna mellan mittfält och forwards och mittfält och backlinje. Vi ligger bättre i anfallsspelet, vi kommer in med mycket folk i boxen – och vi spelar en bra, variationsrik fotboll. Mot Örgryte och Nordsjälland är vår lägstanivå under matcherna bra, och det är lägstanivån man alltid försöker höja så mycket som möjligt.
Just lägstanivån var väl en av de största svagheterna hos laget ifjol?
– Definitivt. Det känns redan som att lägstanivån ligger ett snäpp högre i år – och det tycker jag är stort. Vi har haft bättre kontinuitet redan under försäsongen, och de nya spelarna som kom in under sommaren ifjol har – med undantag av Johan Andersson – fått vara med från början och bygga upp både spelsätt och ett träningssätt.
Vid förra månadsintervjun var du förtegen över närmare hur du planerade matcha laget i 4-3-3. Med sex träningsmatchers facit i hand kan man ju förstå det… det har blivit en 4-3-1-2-uppställning i allihop (förutom andra halvlek mot Stadslaget). Är det den som gäller nu, då?
– Jag vill ju ha tre centrala mittfältare, sedan kan man spela på lite olika sätt. När vi spelade tre på mitten ifjol kom inte vår tia ner och hjälpte till lika mycket, så det blev ingen bra balans. Diamanten var vi aldrig riktigt bra i, vi var för sega i överflyttningarna. Vi var för sega över huvud taget förra året. men just överflyttningarna i sidled måste ske så snabbt i diamanten. Det känns idag som att vi har en bättre balans när vi spelar så här.
Vilka fördelar ser du med 4-3-1-2?
– Det är centralt man vinner matcherna. Där byggs mycket av spelet upp, både hos oss och motståndaren – och med 4-3-1-2 blir vi kompaktare centralt. Kanterna kan vi öppna upp lite grann, från halva plan till sista tredjedelen kan vi låta motståndaren ha lite mer boll. Det handlar om att balansera var man lägger ner kraften; för tillfället har vi valt att göra så här. Och jag tycker vi har blivit allt bättre, också med överflyttningarna. Vi har bättre avstånd sinsemellan, vi har satt bra press. Vi har förändrat presspelet lite under resans gång.
Hur då?
– Det går vi inte in på, det vore att bjuda motståndarna på för mycket…
De tre centrala mittfältarna har nyckelfunktioner i uppställningen: Hur ser du på deras roller sinsemellan?
– Den centrala blir oftast balans-/vänd-spelaren, på kanterna mer offensivt lagda spelare, som ska komma in i box, som ska löpa i djupled.
Hur pass mycket vill du att de två ”obalanserande” mittfältarna söker upp kanterna? Yksel har till exempel gjort det en hel del.
– För att inte säga för mycket så. kan jag säga att vi varierar.
Spelar backlinje och forwards ungefär på samma sätt som i 4-4-2?
– Njaae, med lite justeringar – utan att gå in närmare på dem heller…
Nej, så mycket närmare presentation av sitt och MFF:s 4-3-1-2 vill inte Sören Åkeby ge för närvarande. Och nog går det att tåla sig – och låta resultaten tala för sig själv…
Grundackordet när man talar med Sören Åkeby, såväl för en månad sedan som nu, med 25 dagar till den allsvenska premiären, är att allt liksom känns och fungerar allt bättre. Det finns enskilda faktorer som är viktiga, kanske avgörande, som träningsupplägg, skadeläge och truppsammansättning. Men Sören betonar också helheten:
– Det är många ingredienser som ska finnas med för att ett lag ska bli stabilt och homogent. Vi ska nöta, nöta och nöta på träningarna, för att spelarna ska bli trygga i det de gör. Men man måste också lägga in andra moment – bara att ha en femkamp ihop kan vara väldigt viktigt. För att vi ska hitta harmonin och lagmoralen måste alla lära känna varandra, det ska fungera vid sidan om också. Vi måste vara ödmjuka i framgång och jobba vidare i motgång – och aldrig vika ner oss. Vi vek kanske ner oss för lätt en del gånger ifjol, men nu är vårt självförtroende bättre. Och när vi får allting på plats, så tror jag att vi kan göra en bra säsong.
