Några ord med Jörgen och Hasse
Den för MFF:are inte helt obekanta duon Ohlsson/Mattisson berättar i en pratstund med hemsidan hur de ser på sitt nya uppdrag som tränare för IFK Malmö och huvudmän i det nära samarbetet klubbarna emellan. Filosofi: Houghton-Prahl-mix kyddad med Thijssen. Förhoppning: spela matcherna på Malmö Stadion. Tänt hopp: kanske är Hasses skada inte så allvarlig som först befarades.
Den för MFF:are inte helt obekanta duon Ohlsson/Mattisson berättar i en pratstund med hemsidan hur de ser på sitt nya uppdrag som tränare för IFK Malmö och huvudmän i det nära samarbetet klubbarna emellan. Filosofi: Houghton-Prahl-mix kyddad med Thijssen. Förhoppning: spela matcherna på Malmö Stadion. Tänt hopp: kanske är Hasses skada inte så allvarlig som först befarades.
För en knapp månad sedan offentliggjorde MFF och IFK Malmö planerna på ett fördjupat samarbete. Samt aviserade att tränarsysslan hos ”di gule” tas över av de två himmelsblå ikonerna Jörgen Ohlsson och Hasse Mattisson. Duon lämnade med kort varsel tränaruppdraget i division fem-klubben Dalby Gif och har nu dragit igång eftersäsongsträningen med sitt nya lag. Hemsidan fick en liten pratstund med Jörgen och Hasse.
– Vi hade för avsikt att fortsätta i Dalby, när Jan-Olov Kindvall kom en förfrågan om vi kunde tänka oss att träna IFK Malmö. Vi fick helgen innan medlemsmötet på oss att fundera, men det var inte svårt att bestämma sig, säger Hasse Mattisson.
– Det känns jäkligt spännande att få vara med och bygga upp det här samarbetet från början. Man hade kanske tänkt att man någon gång förhoppningsvis skulle träna ett lag i Malmö. Nu blev det IFK, säger Jörgen Ohlsson.
Innan vi pratar vidare om hur de båda ser på sitt nya gemensamma uppdrag är en i bästa fall (peppar, peppar…) glädjande uppdatering av Hasse Mattissons skadeläge på sin plats. Tanken var ju att Hasse liksom i Dalby skulle fungera som spelande assisterande tränare i IFK Malmö – men redan under andra träningspasset med den nya klubben var olyckan framme efter en motläggssituation.
– Det small till två gånger i ena knäet, och jag tänkte direkt att det var en korsbandsskada, säger Hasse.
Korsbandet av är lika med operation och rehab över i princip hela 2009. Men kanske behöver det inte vara så illa! Efter läkarbesök för ett par dagar sedan har hopp tänts om att det kan röra sig om en lindrigare skada, en väntande magnetröntgen kommer att ge definitivt besked.
– Läkaren tog en titt på knäet och tömde det bland annat på vätska. Hade det varit blod i vätskan hade det säkert rört sig om en korsbandsskada, men nu var det ”bara” ledvätska. Då kan det vara sidledbandet som är av istället, och då kan jag klara mig med rehabträning i 3-4 månader och kanske vara tillbaka till premiären. Det är lite hoppfullt!
Till skillnad från MFF:s A-lag håller IFK Malmös igång träningen ända fram till jul, en viktig tid för de nya tränarna att bilda sig en uppfattning om sitt spelarmaterial och ta en titt på eventuella tillskott.
– Det blir mest spel fram till jul. Vi inventerar truppen och ser vad som finns hos di gule, och efter hand kommer spelare från MFF att ansluta. Sedan har vi en hel del spelare som vill komma och visa upp sig också. Vi tänker oss en trupp på 20 utespelare och 2 målvakter, säger Jörgen Ohlsson.
Hur fungerar då de här fördjupade samarbetet mellan MFF och IFK? IFK Malmö är även fortsättningsvis en helt självständig klubb och alltså inte någon farmarklubb till MFF, och kommer att delta och spela i division 2 helt enligt Fotbollförbundets tävlingsbestämmelser. Enligt dessa finns följande möjligheter till spelarrörlighet:
1) Tre spelare under 23 år, två utespelare och en målvakt, kan fritt gå mellan klubbarna under hela året, och alltså i princip spela match med IFK ena dagen och MFF andra.
2) MFF kan ta in tre testspelare från andra klubbar till varje match med U21-laget.
3) Spelare kan utan kostnad byta klubb under de två övergångsperioderna.
Grundtanken med samarbetet är att MFF får möjlighet att ge unga spelare som inte platsar i A-laget värdefull speltid i seriematcher med ett seniorlag på bra nivå, samtidigt som IFK Malmö får ett tillskott av bra spelare. Den fotbollsmässiga inriktningen och filosofin ska vara lika, och jämte tränarna står MFF för lagledare och målvaktstränare medan IFK själva svarar för sjukvård och massör.
– Spelarna som MFF släpper till oss kommer framför allt att vara spelare i junioråldern. De kommer till oss för att få spela A-lagsfotboll, för att ta det sista steget upp till MFF:s trupp. Tanken är att vi ska förbereda dem för att återvända till MFF, säger Jörgen Ohlsson.
– Men man får inte glömma att det kan gå ”på andra hållet” också. Även IFK:s spelare har chansen att visa vad de går för. Staffan Tapper och Leif Engqvist, men också Roland Nilsson och Hans Gren, kommer att följa IFK noggrant, så lyckas man i IFK kommer det att ge uppmärksamhet. På så sätt kan IFK Malmö bli en ny möjlighet för spelare i närområdet som satsar på att komma till MFF, säger Hasse Mattisson.
Den 29 oktober 2004 avtackades Jörgen Ohlsson med stående ovationer från 27 343 åskådare på Malmö Stadion, knappa två timmar innan guldjublet bröt loss. Då hade MFF:s trofaste nummer 2, med 464 matcher i blå tröja 1989-2003, sedan ett par månader, efter en efterhängsen korsbandsskada, bestämt sig för att sätta punkt för en lång och framgångsrik MFF-karriär. Han hade redan då tränarrollen i sikte som nästa utmaning, och efter en tid som ungdomsledare i Dalby Gif tog över klubbens A-lag inför 2005. Sedan dess har han kombinerat tränarjobbet i Dalby med dagtidsjobb som instruktör på privata fotbollsgymnasiet Procivitas, i samarbete med MFF.
– Resultatmässigt har det varit helt OK år i Dalby. Första året vann vi sexan och gick upp. Andra året hamnade vi i mitten av femman, ifjol på nedre halvan och i år kom vi tvåa, säger Jörgen.
Hasse Mattisson å sin sida lämnade efter elva år och 350 matcher MFF för Halmstads BK sommaren 2006 för att få mer allsvensk speltid. Janne Andersson tackade och tog emot, och Hasse blev en stöttepelare också i mörkblå tröja under 2006 och 2007. Redan när Hasse lämnade fanns en dialog om en roll i MFF efter den aktiva karriären, och från årsskiftet var det dags. Hasse Mattisson har tagit plats på MFF:s försäljningsavdelning och jobbar nu lika hårt som nånsin på mittfältet med att sälja klubbstolar och logeplatser i Swedbank Stadion.
Hur skulle ni vilja beskriva er själva som tränare?
– Vi jobbar tätt tillsammans; har samma fotbollstänk och diskuterar allt. Vi var ju rätt lika som fotbollsspelare också, säger Hasse.
– Vi är nog rätt raka att ha och göra med, vi försöker ha en bra stämning i laget och konstrar inte till det. Filosofin består av en blandning av intryck från olika tränare man haft, men grunden är 4-4-2 och kontinuitet, säger Jörgen.
Jörgen Ohlsson och Hasse Mattisson hann avverka sin beskärda del av tränare under åren tillsammans i MFF. Båda nämner utan att tveka att Tom Prahl som den främsta förebilden – men det finns fler.
– Jag hade Janne Andersson också i Halmstad; han och Tom – som ju har jobbat tillsammans – är rätt lika vad gäller spelidé och egenskaper, säger Hasse.
– Min första tränare i MFF var Bob Houghton, under hans andra period i klubben. Det han förde in i svensk fotboll på 70-talet, det utvecklade ju bland andra Tom Prahl vidare – och nu försöker vi fortsätta den utvecklingen efter vad vi tycker känns bra, säger Jörgen.
Och båda tycker det känns bra att krydda Bob- och Tom-mixen med ett mått Frans. Holländske tränaren Frans Thijssen, som kom till klubben 1997 och på kort tid gnuggade in ett attraktivt kortpassningsspel som överraskade allsvenskan och förde laget till en tredjeplats med viss guldsmak. Året därpå kapsejsade satsningen av flera olika skäl, men Thijssens fotbollsfilosofi lämnade bestående avtryck hos två av spelarna som var med.
– Frans får man inte glömma, han lärde oss mycket om passningsspel. Vi hade honom inte så länge som tränare, men det han lärde ut, det sitter kvar. Det är viktigt att man kan lösa situationer med sitt passningsspel också, att man är bekväm med bollen och kan se passningsalternativen, säger Hasse.
– Samtidigt är passningsspelet förstås inget självändamål, det ska leda till mål också och till att vi vinner matchen! Man kan väl säga att vi har grunden i Toms idéer, som i sin tur har grunden i Bobs försvarsspel, och så tar vi in lite av Frans fokus på kortpassningsspel, säger Jörgen.
Det låter ju inte så dumt!
Det är ett ganska stort steg från division 5 där ni tränat Dalby till division 2 med IFK Malmö. Hur ser ni på nivåskillnaden?
– Det är förstås en högre nivå över lag, men det är inget jag är orolig för. Jag har själv jobbat med talanger på gymnasiet som spelar på den nivån länge, så det känns inte som något större kliv, säger Jörgen.
– En skillnad är förstås att spelarna är mer uppbundna i sina kontrakt. Vi har mer tid med spelarna och vi kan planera bättre. Vi vet till exempel att de är där på träningen…! säger Hasse.
– Vi har haft kanonbra killar i Dalby som har jobbat hårt – men samtidigt har alla haft jobb och familj som de måste prioritera före fotbollen. Av 30 man i truppen brukar vi ha 19-22 på träning, men det är ju sällan samma spelare från gång till gång… säger Jörgen.
Hur pass självständiga kommer ni att kunna vara gentemot MFF?
– Det kommer att vara vi själva som lägger upp träningen helt och hållet, och detsamma gäller laguttagningen. Och det kommer alltid att vara de elva bästa som spelar, oavsett var de kommer ifrån. Något annat går inte, det är självklart. Alla spelare måste prestera på träning och match, det är inget annat som gäller, säger Jörgen.
Det är ingen hemlighet att division 1 var den önskade nivån för den klubb MFF skulle ha ett djupare samarbete med. Men nu blev det som det blev – IFK trillade ur och spelar 2009 i den fjärdedivision som kallas division 2. Därmed torde kravbilden vara rätt tydlig på de nya tränarna: det är upp direkt som gäller.
Eller?
– Ja, visst är det så. Steget upp i ettan är viktigt; då kan en del spelare få halvtidskontrakt och en del av träningen ske dagtid – och då synkas med MFF:s träningstider. Men vi får också se vilken trupp vi får att jobba med. Det är en tuff serie, där det bara är ettan som går upp, det finns ingen kvalplats, säger Jörgen.
– Man kan inte vinna tvåan med bara 18-19-20-åringar, vi måste ha rutin i laget också; spelare som har erfarenhet och är beredda att dela med sig av den. Vi måste nog få in någon eller några mer rutinerade, säger Hasse – för i skrivande stunder är det tyvärr ytterst oklart i vilken mån han kan räkna in sig själv i den kategorin.
Att få igång ruljangsen för samarbetet och föra IFK Malmö tillbaka till division ett är två ordentliga utmaningar för 2009, men varken Jörgen eller Hasse – som har kontrakt över tre år – gör någon hemlighet av ”barriärmålet” på lite längre sikt: lyckas ta steget upp i Superettan. Men, first things first.
Till slut, eller om det ska vara till att börja med, finns det en ganska bestämd önskan hos tränarparet: att få spela matcherna inne på Malmö Stadion. Gamla IP, där IFK Malmö huserat de senaste åren, ska ju beläggas med konstgräs till nästa säsong, och varken Jörgen eller Hasse har för övrigt några särskilt glada minnen från den korta tiden där kring millennieskiftet (framför allt 1999) med MFF.
– Med tanke på att vi ska förbereda unga spelare för allsvenskan, där det ju – ännu så länge… – finns fler arenor med naturgräs tycker vi att det vore kanon att spela inne på Stadion. Vi ska ta upp diskussionen, säger Hasse Mattisson.
Återstår bara att önska två genuina MFF:are stort lycka till med uppdraget – arbetet ska bli mycket spännande att följa.
