Miljan Mutavdzic
Matchhjälte i allsvenska premiären men bara fyra dagar senare tog säsongen tragiskt och chockartat slut. Avslitet främre korsband i vänster knä med åtföljande operation och nu är det sjukgymnastik som gäller. Möt MFF:s serbiske landslagsman Miljan Mutavdzic på den långa och mödosamma vägen tillbaka till en plats på fotbollsscenen.
– Det är jobbigt men jag känner hur jag gör framsteg och jag vet att jag kommer att bli återställd, säger Miljan ”Micki” Mutavdzic medan han sliter med olika redskap i MFF:s rehablokal.
– Därför är jag trots allt vid gott mod och till nästa säsong ska jag vara med och slåss om en plats i laget igen. Det är mitt mål och min skyldighet mot klubben som tagit mig hit.
Det var mot BK Häcken på Rambergsvallen i Göteborg den 4 april i år som den reslige innermittfältaren satte segermålet 1-0 på en nick efter hörna i 85:e minuten. Men lyckan blev kort för nyförvärvet från FK Javor i Serbiens högstaliga. Under träningen fyra dagar innan hemmapremiären mot Örgryte fastnade han med foten i gräset i en närkamp och vred sönder knäet.
– Naturligtvis kände jag förtvivlan, minns Miljan. Som alla de andra spelarna hade jag sett fram emot att få springa in på MFF:s nya, fantastiska fotbollsarena och så var drömmen plötsligt krossad.
– Domen att korsbandet var av och säsongen över är det tyngsta jag upplevt som fotbollsspelare.
Rehab-proffsteam
Både för MFF och senare Serbiens U21-landslag i EM-slutspelet på svensk mark var knäskadan på en nyckelspelare ett stort avbräck men lite drygt fyra månader senare är målmedvetne Miljan i full rehabträning under professionell ledning.
I staben ingår matchläkaren och ortopenden Pär Herbertsson (som opererade Miljan), sjukgymnasten Rickard Dahan, massören Greger Andrijevski, fystränaren John Phillips och psykologen Sverker Bengtsson som samtliga har ett finger med i spelet när det gäller långtidsskadade spelare.
– Operationen gick jättebra och tog under en timme att genomföra men det är ett ingrepp som kräver förhållandevis lång rehabilitering, säger Pär Herbertsson.
– Man får räkna med minst sex månader innan han kan vara tillbaka i träning tillsammans med sina kamrater. Men prognosen är god att Miljans knä kommer att bli lika starkt och stabilt som före skadan. Han är ju fortfarande en ung spelare.
Styrka, rörlighet, stabilitet, balans och timing är nyckelord när sjukgymnasten Rickard Dahan beskriver utformningen av övningarna i träningsprogrammet som ska bidra till att göra Miljan ”stridsduglig” igen. Men han är återhållsam när det gäller tidsfaktorn.
Längtar efter boll
– Individens funktion styr fortsättningen och vi gör kontinuerligt utvärderingar. Kvaliteten i utförandet av de olika övningarna avgör stegringsgraden på träningen utan att vi sneglar på något tidsperspektiv. Det viktiga är att uppnå 100-procentig funktion innan han släpps vidare.
Miljan själv tycker att han får den bästa tänkbara omsorg. Han har samma träningstider som kamraterna i truppen men tvingas hålla till inomhus när alla övriga är på ”grönbete” och han jobbar på utan knot.
– Men det är klart att jag längtar ut och att få börja träna med boll igen, säger han. Det vore ju konstigt annars!
Självklart ser han också från åskådarplats på Swedbank Stadion sitt lags hemmamatcher och lider som alla andra med uteblivna segrar trots bra spel.
Oavgjort jobbigt
– Alla de oavgjorda matcherna är jobbiga att titta på, säger han.
– När laget vinner är det OK för då känns det inte som att jag behövts men annars vill man vara med och försöka avgöra. Det är väldigt frustrerande eftersom jag tycker vi fått alldeles för liten utdelning på våra chanser. Kalmar FF vann välförtjänt när man var på besök men annars har vi hittills dominerat alla matcher jag sett.
– Men jag hoppas att den viktiga segern i Trelleborg senast kan ha varit vändningen så att vi börjar vinna hemma också. Laget spelar ju mycket bättre än tabellen visar!
Det var i mars månad Miljan, vars senaste klubb är serbiska ligafyran FK Javor Ivanjica, värvades till MFF efter den mest omtumlande vecka han upplevt i sitt fotbollsliv.
Fick hoppa av bussen
Han berättar:
– Söndagen den 1 mars hade vi bortamatch mot Hajduk Kula. Vi åkte buss och på vägen hem till Ivanjica via Belgrad fick jag telefonsamtal från min klubbpresident som sa att jag skulle kliva av i Belgrad för att några personer från en utländsk klubb ville träffa mig. Det var Hasse Borg, Hans Gren och scouten Vito Stavljanin som uppenbarligen sett vår match samma dag och som ville förhandla med mig om att flytta till Sverige och MFF!
För Miljan, som några månader tidigare varit föremål för Belgradstorklubben Röda Stjärnans intresse, kom inviten från MFF som en total överraskning. Att MFF haft honom under uppsikt en längre tid hade han ingen aning om.
Han berättar vidare:
– Jag trodde min chans att byta klubb för tillfället var borta. Röda Stjärnan hade sagt att man tyvärr inte kunde lösa mig och jag trodde transferfönstret var stängt i hela Europa.
MFF på tipset
– Men så var det alltså dessbättre inte i Sverige. MFF, som jag bara flyktigt kände igen som ett klubbnamn från fotbollstips på nätet, var seriöst intresserade av mig och jag fattade egentligen ingenting!
Sedan gick det undan:
Med pappa Radivoje – själv gammal spelare i sonens moderklubb FK Bane Raska – som bollplank men utan någon agent förhandlade Miljan och MFF under dagarna som följde fram ett fyraårskontrakt.
Vid lunchtid fredagen den 6 mars var parterna överens och några timmar senare satt nyförvärvet på planet från Belgrad till Köpenhamn. Dagen därpå såg han anonymt sitt nya lag i träningsmatch mot Häcken i Borgeby.
Två roliga minnen
Söndag förmiddag den 8 mars presenterades han för massmedia och någon timme senare flög han med MFF till det spanska träningslägret i Marbella, där han för första gången fick tillfälle att bekanta sig med den nya spelaromgivningen.
– Allt gick så snabbt och jag var så nervös när jag skulle lämna Serbien att jag glömde både tandborste och underkläder, skrattar Miljan.
– Den snabba flytten och segermålet borta mot Häcken är i alla fall två roliga minnen jag tar med sig från mitt första år i MFF. Resten får komma längre fram!
AV: ARNE REIMER
