MFF Support tycker till om ”våldsdebatten”
MFF Supports styrelse går idag ut med ett inlägg angående den senaste tidens våldsdebatt. Både Förbundet, klubbar och media får kritik.
Artikeln nedan är hämtad från MFF Supports hemsida:
Några tankar om våldsdebatten
”Den senaste tidens händelser har skakat fotbollen. Vi kan inte blunda för det som hänt. Men mitt i denna tragedi är det viktigt att ha i åtanke att det var en uppgörelse mellan kriminella människor vars syfte var att bråka. Fotbollen har supportrar i alla samhällsklasser, alla åldrar, män som kvinnor. Vi lever i ett demokratiskt samhälle och samma regler skall gälla i fotbollens värld. Dessvärre finns det, precis som i samhället i övrigt, en minoritet som har andra värderingar än våra. Dessa måste med alla medel bekämpas och fördömas.
En minoritet får aldrig ta överhanden. Kriminella huliganer har inte på våra matcher att göra. Här är det och skall alltid vara vi supportrar som visar vägen. MFF Support har under de senaste tio åren aktivt arbetat mot huliganism och kommer att göra så även i framtiden Alla supportrar, oavsett favoritlag, måste hjälpa till och ta sitt ansvar. Våldet skall aldrig få fotfäste. Låt den senaste händelsen bli den sista.
För att arbetet mot våld på allvar ska bära frukt tror vi att man måste arbeta både kraftfullt och kontinuerligt. Åtgärder ska inte iscensättas i panik på grundval av enstaka händelser utan som en genomtänkt och långsiktig strategi för att utrota alla former av våld från fotbollen – och samhället i stort. Att så sker är allas vårt ansvar. Att som Lars Åke Lagrell, ordförande i Svenska Fotbollförbundet, hävda att det inte har med fotbollen att göra är beklagligt. De s.k. firmorna är visserligen organiserade gäng som finns i syfte att slåss med varandra, men så länge dessa använder fotbollen som bas och ursäkt för verksamheten måste även vi inom fotbollen göra vårt yttersta. Fotboll är den största sporten i Sverige och är därför en god plattform att utnyttja för andra syften. För att fotbollen ska lyckas bekämpa vad som bör betraktas som ett socialt problem måste den emellertid ha stöd av övriga samhället, från polisen och andra myndigheter och inte minst genom lagar och regler som ger möjlighet att effektivt ta i tu med problemet.
Problemen har funnits där tidigare – dessbättre utan dödsfall – men man har inte sällan blundat för dem. AIK har till och med gett våldsverkare makt genom att låta dem föra direkta samtal med tränare och spelare. Detta får naturligtvis inte ske. Enligt polisen har de god koll på vilka som är med i firmorna. Men varför har man då inte lyckats ta tag i problemet? Är det lagar och regler som gjort att man inte kunnat? Att en person som blivit portförbjuden från en arena men likväl tar sig in inte kan straffas för det är bedrövligt. Vårt förslag är att personen i fråga inte bara ska bli utkastad utan också få en ännu hårdare dom som följd. Om regelverket är otillräckligt är det skrämmande att beslutsfattarna inte redan innan ett dödsfall inträffar lyssnat på de som varit insatta och gjort de lagändringar som varit nödvändiga. Det är viktigt att båda samhället, polisen, fotbollsklubbar och supporterklubbar tydligt markerar vad som är acceptabelt beteende och inte väjer för att beivra oönskat beteende i alla former.
På TV-sporten i förra veckan gjordes ett reportage om att AIK bjudit in Svenska FF, Svensk Elitfotboll, polisen, Djurgården, Hammarby samt IFK Göteborg för att komma tillrätta med problemen. Detta är lovvärt och önskvärt men det hade varit ännu bättre om man även bjudit in andra klubbar och dess supportrar. Det finns supporterklubbar som aldrig varit inblandade i någon form av bråk. De har med all säkerhet inte någon entydig lösning, men troligtvis idéer som skulle var intressanta att lyssna på och ta till sig. Hur har till exempel Elfsborgs Guliganer arbetat för att aldrig varit med om bråk? Eller är svaret så enkelt att det inte finns gäng som bråkar i Borås?
Rivaliteterna mellan klackarna skall självfallet finnas kvar – annars försvinner en viktig del av stämningen från läktaren. Vem vill gå och se på fotboll där man har två klackar som skriker: ”Heja båda lagen!” Många spelare har också genom åren sagt vad det betyder att ha stöd från läktaren. Vi supportrar lever med fotbollen, våndas när det går dåligt och njuter när det går bra. Fotbollen framkallar starka känsloyttringar hos oss. Men rivalitet är inte detsamma som vare sig hat eller bråk och det är en överväldigande majoritet av Sveriges fotbollssupportrar eniga om. För två veckor sedan arrangerade vi i MFF Support en supporterturnering, MFF Support Cup, för nionde året i rad. Där har 27 olika supporterföreningar varit representerade genom åren och där har ALDRIG förekommit något bråk. Det beror inte på att det är vi i MFF Support som arrangerar utan för att det har kommit supportrar som är supportrar och vet var man drar gränser. Exempelvis var både Änglarna och Black Army med i årets upplaga men naturligtvis var det inte tal om bråk utan att ta en öl och bete sig som riktiga supportrar. De personer som inte kan skilja mellan rivalitet och bråk har inte rätt att kalla sig supportrar i vanlig mening utan är huliganer. De vill stå utanför det samhälle vi lever i och de lagar som gäller och måste då ta konsekvenserna som andra kriminella som bryter mot samhällets regler. Åtskillnaden mellan supportrar och huliganer är ett viktigt inslag i våldsdebatten som alltför ofta saknas. Om vi tar den aktuella händelsen med dödsfallet som exempel undrar man vilken riktig supporter som hade varit så långt ifrån arenan där favoritlaget skulle spela en halvtimme före avspark? Det är klarlagt att de två firmorna hade stämt träff vid denna tid för att bråka, vilket medför att det var i stort sett omöjligt för dem att se matchen från start.
Tyvärr är det vår uppfattning att den debatt som har följt på dödsfallet i vissa avseenden har fått en något sned vinkling. Skillnaden mellan supportrar och våldsverkare som säger sig agera i fotbollens namn är en viktig distinktion som inte lyfts fram eller ens beaktas i vissa fall. Det är alltid tragiskt när någon dör och precis som alla andra beklagar vi det som har hänt. Vi känner för Tonys anhöriga och vänner. Tony har dessvärre fått ge den här typen av våld ett ansikte. Men om vi, precis som Tonys föräldrar, vill få ett slut på det meningslösa våldet måste vi inse fakta. Han dog inte, som Simon Bank hävdade i Aftonbladet, därför att han höll på fel lag. Han dog för att han hade stämt träff med andra vars syfte inte var att se matchen, åtminstone inte hela matchen, utan att bråka. Det som hände honom är hemskt men det är svårt att betrakta en människa som martyr som aktivt söker upp våld. Att det blivit mer skriverier om Tony än om den helt oskyldiga man som blev nedslagen när han skulle köra en buss mellan Stockholm och Göteborg är beklagligt. Och hade klubbar spelat med sorgband och hade diskussionen om en tyst minut funnits om en rattfyllerist hade kört ihjäl en supporter på väg till matchen? I våra ögon hade detta varit väl så tragiskt som att två gäng, som bestämt sig för att bråka, slår ihjäl varandra, men vi tror att det hade fått mindre uppmärksamhet från klubbarna.
Vi har vidare svårt att se hur suggestiva, men gravt vilseledande texter gagnar debatten och arbetet mot våld. Nedanstående artikel, skriven av Magnus Aleslind, återfanns i Expressen 2002-08-03 och är ett praktexempel på detta:
”Den sista ljuva sommaren?
Fotbollsledare i Sverige får aldrig tillåtas skyffla undan problemen.
För om fotbollens rykte börjar stinka igen, drar lukten till sig just de intelligensbefriade huliganerna som bara är ute efter misshandel och blod.
Och i så fall var det sista sommaren med en kväll som den i förra veckan, när nästan 60 000 svenskar gick på allsvenska matcher i Stockholm, Norrköping och Malmö – ännu ovetande om tragedin på fotbollens bakgård.
En fotbollssupporter dog när ”hans lag” skulle spela match.
Hur kan allsvenska klubbledare, efter decennier av huliganism, hundratals skadade och tusentals rädda matchbesökare som hu at under gatustensregn och klapprandet av polishõsthovar, sõga att detta i n t e har nÕgot med fotboll att g÷ra? Hur?ö
I synnerhet de sista raderna fÕr oss att undra. F÷rs÷ker Expressen skrõmma livet ur folk som inte ser varje match? Skall de som bara ser nÕgra matcher per Õr uppmanas att hÕlla sig hemma tills m÷rdaren/m÷rdarna õr gripna? De som inte õr vana, de som inte vet pÕ vilken sida av hõsten man skall stÕ nõr man hukar, de som inte vet hur man undviker en gatsten ska inte gÕ pÕ fotboll f÷refaller budskapet vara med denna artikel. Vi tycker tvõrtom: det bõsta sõttet att skrõmma bort den lilla minoritet vÕldsverkare som figurerar i samband med fotboll õr att locka till sig sÕ mÕnga vanliga mõnniskor som m÷jligt
Med andra ord: Det õr inte farligt att gÕ pÕ fotboll. Hõr mÕste media ta sitt ansvar och inte bara f÷rstora bilden av en isolerad hõndelse, utan ocksÕ uppmõrksamma det positiva. Lyft i stõllet fram de 60 000 ÕskÕdare som pÕ plats upplevde fotbollsfesten den sommarkvõll som omtalas i artikeln.”
Styrelsen MFF Support
