MFF är U21-mästare!
***UPPDATERAD med kommentarer och referat***
Jodå, det blev en titel i år! MFF kan titulera sig svenska U21-mästare efter att ha besegrat IFK Norrköping i finalen på Malmö Stadion. Efter 1-1 vid full tid och förlängning föll avgörandet först på straffar, där Jimmy Touma, även målskytt på frispark under ordinarie tid, satte den avgörande.
Final i U21-slutspelet
Malmö FF – IFK Norrköping
5 – 4 (1-1)
Målskyttar ordinarie tid
0-1 64 min Thomas Magnusson
1-1 86 min Jimmy Touma
MFF:s målskyttar på straff
2-1 Bernard Parker
3-3 Robin Nilsson
4-4 Elvir Biberic
5-4 Jimmy Touma
MFF:s startelva.
Dejan Garaca
Anes Mravac, Jasmin Sudic, Markus Halsti, Erdin Demir
Jiloan Hamad, Robin Nilsson, Mike Jensen, Jimmy Touma
Pontus Jansson, Bernard Parker
Bänk: Max-Ludwig Gustafsson(mv), Mak Dzonlagic, Omid Nazari, Elvir Biberic, Felix Obada.
Revansch för förra onsdagens förlust i P16SM-finalen mot just IFK Norrköping – och upprättelse för förlusten i tredje SM-finalen 1989 (som också avgjordes på straffar) – om man så vill…
– Det är ett inofficiellt SM, det kan man väl säga. Men det är alltid kul att vinna en final! sa en nöjd, glad och kanske rentav lite omtumlad Leif Engqvist efter att MFF:s U21-lag besegrat IFK Norrköpings i slutspelsfinalen.
Kvar i Stadions magiska strålkastarljus – det var väl allra, allra sista gången man fick se himmelsblå tröjor glimma däri – några ögonblick efter att hans spelare segerrusiga lämnat planen och de hängivna åskådarnas jubel ekat bort.
Det blev en lång och efter hand ganska händelserik U21-final mellan MFF och Norrköping; som ett lätt förvrängt eko av de många framstående titelduster dessa två storheter i svensk fotboll haft genom historien, de flesta av dem förstås redan innan Malmö Stadion blev spelplatsen.
Till att börja med syntes dock inga inspirerande gnistor från fornstora dar tända spelglädje eller ens hyfsad spelkvalitet i detta finalmöte. Båda lagen såg ut att ha det trögt på det ganska svårspelade underlaget, gissningsvis fortfarande lätt upplöjt efter gårdagens match. Lagens roller kristalliserade hursomhelst ut sig rätt snart; liksom i P16-finalen var det MFF som försökte greppa taktpinnen och föra matchen, medan Norrköping såg fram emot att hålla tätt och invänta kontringslägen för sina kvicka spelare på topp. MFF spelade sig framför allt fram via kanterna, där inte wing-forwardarna men (ex-)Forward-wingarna Jiloan Hamad och Jimmy Touma sökte öppningar idogt, men utan större framgång. På topp hade Pontus Jansson MFF:s bästa eller rättare sagt enda målchans i första halvlek när han sånär nådde att stöta in bollen, instörtad på ett inlägg från Jimmy Touma. Vassaste chansen typiskt nog för Norrköping, som sköt en frispark klockrent i ribban två minuter innan paus.
Efter paus inledde MFF sämre, såg lite sömnigt och håglöst ut – med undantag av Pontus Jansson, som inte ser ut att kunna göra annat än jobba stenhårt hela tiden. Efter nitton minuter tog Norrköping ledningen på ett kvickt anfall till höger, där Thomas Magnusson fick bollen helt ren i andra sidan av straffområdet och enkelt satte avslutet förbi en chanslös Dejan Garaca. Till skillnad från hur det brukar vara för A-laget var ett baklängesmål tydligen precis vad MFF behövde, för nu blev det tämligen omedelbart en annan intensitet i de blå förehavandena.
– Det var lite segt för oss i andra halvlek, men vi blev bättre när vi gjorde två byten. Eller jag menar förstås: när jag gjorde två riktigt bra byten, sa Leif Engqvist med glimten i ögat.
Mike Jensen, som sanningen att säga inte fått mycket uträttat, ersattes av en av semifinalens förgrundsfigurer, Elvir Biberic, medan Omid Nazari bytte av Jiloan Hamad.
Med tio minuter kvar började MFF dra åt tumskruvarna på Norrköping, som pressades långt tillbaka. I 81:a minuten ett sanslöst vackert väggspel mellan Felix Obada – som ersatte Bernarnd Parker i halvlek – och Pontus Jansson: skarv Obada till Jansson, klack Jansson som frispelade Obada in i strafområdet, avslutet strax utanför. Två minuter senare nick över av Omid Nazari efter fint förarbete av Touma. Ytterligare en minut senare – och nu återstod inte längre så många för MFF – en nyckelsituation: Mrdjanin i Norrköping drog ner Obada, drog därmed också på sig sin andra varning och fick lämna plan, samtidigt som MFF fick frispark i giftigt läge några meter utanför straffområdet till höger. Jimmy Touma lyfte in frisparken, över muren och in i bortre krysset, vackert och kvitterat!
Strax efter målet en dubbelchans till MFF, när Bernard Parker, som kommit in igen – fria byten, slog et inlägg-skott som damp ner i ribban, vilket följdes av ett skott tätt utanför. 1-1 vid full tid och förlängning – i vilken det förstås kändes som att MFF hade ett utmärkt utgångsläge; inte alltid en mans numerärt överläge gör så mycket i fotboll, men om nånsin så mellan minuterna 91 och 120. Rätt snart märktes att Norrköping rätta munnen efter matsäcken och riktade in sig på att täta bakåt och hoppas på straffar. Och ett massivt spelövertag och massor av heta lägen för MFF till trots kunde deras förhoppning slutligen infrias.
– När de får utvisningen känns det som att det blir rätt tryggt för oss. Jag tycker att vi ska vinna den här matchen innan straffarna, vi hade flera jättebra chanser, sa Leif Engqvist.
Straffarna:
Norrköping börjar, Dejan Garaca ser taggad ut i MFF-målet, men behöver inte anstränga sig: första elvametersskottet går utanför via stolptouch. Leif Engqvist har valt ut provspelande Bernard Parker, som går fram och lugnt trycker in bollen till höger.
– Jag hade ju såklart ingen aning om hur bra han var på straffar, så det var lite flax. Mitt förstaval var Halsti men han kände av skadan i sin höftböj, kommenterade Leif.
Norrköping satte sin andra straff, medan Erdin Demir missade sin för MFF.
– Erdin har lagt en del straffar i juniorlaget och gjort det bra, sa Leif.
Straff tre och fyra satta båda lagen, MFF genom Robin Nilsson och Elvir Biberic.
Dags för sista ordinarie, ställning 4-4. Norrköping drar sin i ribban! Fram Jimmy Touma för MFF, och liksom alla andra drar lägger han sin till höger, och den går in nära stolpen – MFF har vunnit! MFF är mästare, U21-mästare!
Härligt att se de unga spelarnas segerglädje, och en riktigt fin känsla att se den i ljuset från de där strålkastarna, som lyst upp så många stora MFF-ögonblick. Kanske inte den slutvinjett man drömde om Malmö Stadions sista år, och ännu återstår en hemmamatch, men – vad vore livet om man inte tog tillvara på de vackra ögonblick som strös i vår väg. Detta var ett, helt enkelt.
Hursomhelst, alla de unga spelarnas insatser är värda att framhålla, men på denna näthinna fastnade framför allt några: Jimmy Touma, förstås; tar ett slag innan han sätter sin prägel på matchen, men blir bara mer tongivande efter hand. Det gällde förresten även hans kollega på vänsterkanten, Erdin Demir, som bara blev bättre och bättre ju längre matchen led; imponerande. På topp gjorde Pontus Jansson en enorm arbetsinsats som han sånär fick kröna med mål, och där bak framstår Jasmin Sudic allt mer som ett blivande stor mittback. Jiloan Hamad jobbade och slet, var inblandad i ett par bra sekvenser, men hade också lite svårt att riktigt komma loss på sin kant. Dejan Garaca gjorde en alltigenom trygg och säker insats i mål. Bra speltid av och för Elvir Biberic, bra inhopp av Omid Nazari, som i slutet också fick täcka upp som högerback.
De afrikanska provspelarna, då? Bernard Parker fick första halvlek, Felix Obada andra, och förlängningen fick de spela båda. Svårt förstås att säga vilken kapacitet de besitter, men nog gav de båda ett klart gott intryck. Båda fick visa upp snabbhet, påpasslighet och idoghet liksom en gott mått teknik, spelsinne och passningsskicklighet.
– Jag skulle gärna spela här, om klubben vill det. Sverige vore ett snäpp upp från den sydafrikanska ligan, och ett bra första steg i Europa, sa Bernard Parker efter matchen.
/Tobias Christoffersson
