Matchrapport: ”Storslaget styrkebesked”
Man kan inte förneka att det fanns frågetecken kring MFF när de tågade in på Olympia denna kväll. Det hänger ihop den den höga kvalité laget hållit tidigare under säsongen, som gjort att man stundom nästan vågat ta ut SM-guldet i förskott. När laget då missat möjligheterna att rycka i tabellen för att formen svackat något så börjar det genast snackas guldfrossa. Men denna dag skulle MFF tysta alla tvivlare. Detsamma gäller anfallsparet Eriksson – Molins. De har egentligen varit bra ihop från första stund, men så länge målen uteblev så skulle frågorna om hur mycket Rantie saknas finnas kvar i omlopp. Nu kan även den tråden klippas! De båda hemvändarna från Belgien var två av planens bästa spelare och stod för varsitt mål när MFF krossade lillebror med 3-0!
Att Halsti var avstängd och Johansson skadad öppnade upp för Filip Helander och Erik Friberg från start. Två självskrivna ersättare som båda skulle stå för mycket goda insatser. I övrigt ställde Norling upp med den elva som kommit att bli hans förstaval.
Matchen hann knappt blåsas igång innan det stod klart att det skulle bli kamp inte bara på plan utan även på läktaren. Den himmelsblå klacken hördes minst lika väl som hemmaklacken i inledningen, och allt eftersom matchen led skulle MFF ta över fullkomligt även på denna front.
Men inledningsvis var det en jämn match. Som alltid i derbysammanhang var det intensivt, tufft och aggressivt, dock utan att någonsin passera gränsen till fult. MFF mötte HIF:s höga press med att under den inledande kvarten slå mycket långa bollar över det blåröda mittfältet. Enligt Norlings utsago en taktisk förberedelse för att rida ut den inledande anstormningen och även för att dra isär motståndarlaget. Som han själv påpekade så fanns det en risk i att MFF genom denna inledning skulle ha svårt att hitta tillbaka till sitt normala spel längs marken, men detta klarade MFF galant.
Det var chansfattigt under matchinledningen, och även om lagen turades om med sina anfallsförsök så blev det i växande grad klart att Malmö var lite farligare när det begav sig, och det var också de som skapade matchens första riktigt vassa målchans. I minut 22 lyfte Albornoz upp mot Molins som drog på sig bevakning av HIF:s målvakt Per Hansson nere vid kortlinjen. Molins lyfte förbi Hansson perfekt till Forsberg som sköt på volley medan Hansson ännu var på vift, men skottet täcktes undan på mållinjen av Peter Larsson. Inget mål den gången men det kändes ändå som en signal att Malmö var snäppet vassare i de avgörande lägena.
Det skulle dock dröja en kvart innan första målet kom. Det började egentligen med att MFF fick hörna efter ett mycket fint anfall där Ricardinho, Forsberg och Eriksson var inblandade. HIF klarade hörnan men bollen hamnade hos Hamad och MFF behöll anfallet. Hamad sökte skott/inläggsläge från vänster men spelade till slut ner den till Molins på samma kant istället. Guille vände snabbt och sköt direkt. Hansson lämnade retur och först på plats var Erik Friberg som fick inleda målskyttet genom att slå in bollen till vänster om Hansson. Bortaläktaren exploderade och den tunga ljudnivån vittnade om det massiva stöd MFF hade med sig idag.
Efter detta tog MFF över allt mer och man ledde rättvist med 1-0 när halvleken blåstes av. Lagen hade varit ganska jämnstarka under matchinledningen, men efter femton minuter började Malmö ta över och ledningsmålet kom inte alls oväntat.
Om första halvlek var en lite tillknäppt historia så skulle andra bli desto öppnare. HIF la i en växel till i sin offensiv vilket öppnade upp ytor för Malmö att kontra på. Det resulterade i en svängig matchbild i inledningen av andra halvlek som tycktes passa HIF bättre när de under en period anföll i våg efter våg. Det bestående intrycket av denna tiominutersperiod, sett med himmelsblå ögon, var dock hur bra MFF:s backlinje hanterade det. Med undantag för en frispark som nådde hela vägen till Dahlin så var försvaret konstant på rätt plats och täckte skott, bröt passningar eller stoppade dribblingsförsök. Trots flera anfall var HIF aldrig särskilt nära en kvittering.
Såsmåningom tog dock MFF över igen och även om man kanske inte dominerade totalt så kändes det logiskt när nästa mål kom efter en omställning som började med att Forsberg avancerade centralt. Han spelade till Eriksson som fortsatte ner mot kortlinjen till vänster om målområdet. Han hade gjort det vid ett flertal tillfällen tidigare och fått till ett par farliga inlägg. Denna gång slog han dock inlägget tidigare, och Molins mötte framför och “snubblade” in 2-0. Det är så härligt att se Molins, som man vet haft ett par riktigt tuffa år, komma tillbaka till Malmö och vara så bra, och dessutom få göra ett så viktigt mål i en så viktig match.
Efter detta var det Malmö för hela slanten. “Framåt Malmö” ekade över Olympia och Hamads 3-0 tips inför matchen kändes inte det minsta arrogant, bara fullt realistiskt. Malmös anfall blev återkommande och utdragna mot ett HIF med stukat självförtroende, och möjligheterna att göra 3-0 duggade tätt. Det kunde ha kommit bara någon minut efter 2-0 målet då en MFF hörna ledde till en tilltrasslad situation som Hansson lyckades reda ut i grevens tid. I 76:e minuten tunnlade Molins Emil Krafth och sköt från vänster utanför straffområdet, men utanför. I minut 81 rullades bollen upp på vackert mannér via Thern – Molins – Hamad – Eriksson – och tillbaka till Hamad som sköt i stolpen. Men Malmö behöll trycket – bollen fastnade i offensiv zon och den skulle inte komma därifrån förrän man fått 3-0. Forsberg slog ett inlägg från höger.. Larsson nickade undan men bollen kom inte längre än till Eriksson vid straffområdeslinjen. Han tog emot och sköt på volley – i underkant av ribban och in i bortre krysset. Ett fantastiskt vackert mål som inramning av en fantastiskt vacker kväll.
På övertid borde det även blivit 4-0 när MFF, efter att Rexhepi gjort bort sin försvarare, kom med tre mot två. Eriksson hade bra skottläge men valde att spela in mot Hamad som var i ännu bättre läge. Passningen var dock inte perfekt men kom istället tillbaka till Rexhepi vars skott täcktes av försvarare. Då damp bollen ner hos Eriksson som nu nästan hade öppet mål, men hans avslut blev inte bättre än att Hansson kunde avvärja. Nåja, 3-0 är väl gott nog…
Detta var ett formidabelt styrkebesked av Malmö FF. Man var bättre än HIF på varje punkt, i varje lagdel och på varje position. De centrala kombinationerna Jansson – Helander och Friberg – Thern funkade riktigt bra idag och det blir ett angenämt problem för Norling att ta ut laget till Mjällby på måndag. Hamad har börjat hitta tillbaka till den storform han hade innan uppehållet och redan hyllade Molins fortsätter övertyga. Men den som står ut mest av alla är ändå Magnus Eriksson. I andra halvlek var han fenomenal och så länge han fortsätter agera både framspelare och avslutare så känns han som lagets viktigaste spelare.
/Simon Lindén
