Matchrapport ÖIF – MFF, 1-1
MFF var pressat att ta poäng för att behålla serieledningen när vi idag åkte upp till Växjö för att möta Öster i den 22:a omgången. Inför matchen hade det mesta handlat om att Tokelo Rantie ska flytta till engelska Bournemouth och vilken inverkan detta skulle ha på Malmös anfallsspel. Med Rexhepi skadad finns det ingen glasklar ersättare till Rantie men det verkar som att Molins är Norlings främsta val just nu. Molins, som alla trott skulle ersätta Hamad när han gick, fick ersätta Rantie istället idag och det kommer nog bli så framöver också. Rantie fanns förvisso kvar i laget då han formellt sett forfarande tillhör MFF, men inledde på bänken. En annan förändring i den startelva som varit så framgångsrik var att Thern tog plats till höger i avstängde Hamads frånvaro, vilket öppnade upp för Friberg centralt.
MFF har under de senaste omgångarna spelat fantastisk fotboll och även om man inte började med propagandafotboll direkt så var man ändå det lag som inledde bäst idag. Man förde spelet och kom till ett antal avslut, till en början hyfsade och efter ett tag riktigt bra. Under den första kvarten prövade såväl Thern som Forsberg och Eriksson skott utanför straffområdet men Wulff i Östermålet hotades inte direkt. I den 22:a minuten hittade Molins utanför straffområdet Eriksson som fick till ett bra avslut som Wulff inte kunde hålla. Molins var framme på returen och tvingade Wulff till en bra fotparad med ett lågt skott. Minuten senare avancerade Ricardinho på vänsterkanten och spelade in till Friberg som visade prov på fin speluppfattning när han förlängde till Eriksson mitt i straffområdet. Eriksson fick till ett bra skott men målvakten stod rätt placerad och kunde ta det utan problem.
Med tanke på att det var Molins första allsvenska match från start sedan återkomsten, och dessutom på en ovan position så var hans insats klart godkänd. Han är måhända inte lika snabb som Rantie, men han är klok i sina djupledslöpningar och insatsen under framförallt första halvlek tyder på att Malmös offensiv kommer vara att räkna med även i fortsättningen.
Ett annat skäl till att det kändes som Malmös match var att ca 2000 sångvilliga Malmöfans hade tagit sig till Växjö idag. Det lät som om hela arenan fylldes med busvisslingar och burop när hemmalaget anföll men i regel var det mest himmelsblå sång som ekade genom datorns högtalare.
De tystnade dock i den 27:e minuten när hemmalaget tog ledningen. Öster var bra under hela matchen på att fylla på i straffområdet när de kom till inläggsläge på kanterna. Något som de gjorde gång på gång bakom våra offensiva ytterbackar och det lär inte vara någon slump att det var just där de satte in sina stötar. Målet var ett exempel på just detta. Bollen lyftes upp mot Gero som hamnade i närkamp med Ricardinho på deras högerkant. Brassen föll och Gero kunde avancera utan uppvaktning. Hans hårda inlägg gick genom klungan framför mål och hamnade hos Piñones-Arces som smugit sig fri i bortre delen av straffområdet. Den stekhete anfallaren som gjorde fyra mål i senaste matchen mot Elfsborg sköt – via täckande Halsti – in ledningsmålet bakom en chanslös Dahlin.
Efter detta mål tappade MFF lite av sitt initiativ och det för en stund kändes det lite som att matchen stod och vägde. Då slog Albornoz en boll mot kortlinjen som såg ut att gå tillspillo när Thern kom med fart och med en hård klack fick in den i straffområdet igen. Forsberg var först på bollen men han hann bara peta till den innan han drogs ner av den utrusande målvakten och domaren pekade på straffpunkten. Kanske inte en solklar straff, men en dåligt tajmad utrusning som föll oss väl i händerna den här gången, och som egentligen var Wulffs enda misstag under hela matchen. Erikssons straff slogs längs med marken och var långt ifrån perfekt, kanske till och med dålig, men efter studs på grästuva som ställde Wulff gick den in. Marginalerna var med oss den här gången.
MFF avslutade halvleken med stark offensiv och det kändes inte omöjligt att ytterligare ett mål skulle trilla in i bara farten. Men trots att det fortfarande stod 1-1 när halvleken blåstes av så kändes det som att MFF kontrollerade denna match så pass mycket att man borde kunna avgöra i andra halvlek.
Det avgörandet kom dessvärre aldrig trots ett flertal fantastiska målchanser. Det var en öppen halvlek med två lag som hade sina lägen att avgöra, men där MFF hade de bästa. Dessa kom framförallt under de sista 30 minuterna då man radade upp målchanser i en slutforcering föranledd av Tokelo Ranties inhopp. Molins och Eriksson var klart godkända ihop, och det finns goda skäl att tro att det här kan bli ett bra anfallspar som kan leverera rätt snart, men man kommer inte ifrån att Malmös offensiv lyftes till en ny nivå när Rantie kom in.
Tokelo Rantie – det är anmärkningsvärt hur snabbt han sprungit in i våra himmelsblå hjärtan. Han har bara varit här i ett år men det känns nästan som att man förlorar en av lagets ikoner när han sticker. Det var inte långt ifrån att han fick kröna sina sista minuter med ett matchavgörande mål men en fantomräddning från matchens bästa spelare satte stopp för det. I sista ordinarie matchminuten spelade nämligen Kroon fram till Rantie i straffområdet. Sydafrikanen gjorde allting rätt när han utnyttjade att Österförsvararen halkat och sköt mot bortre stolpen, men Wulff slängde sig och gjorde en sån enhandsräddning som man ytterst sällan ser. Innan dess hade han dessutom nekat Rantie mål på ett annat friläge, med en mer human räddning den gången. Det måste vara ödets ironi att Ranties bästa avslut för dagen gjordes när flaggan var uppe för en tveksam offsideavvinkning efter att Friberg stått för passningen. Den gången satt bollen kliniskt i nätmaskorna bakom Wulff…
Men det var inte bara Rantie som hade målchanser för MFF. I 72:a minuten förlängde han till Thern som tog skott från straffområdesgränsen. Skottet gick via försvarare i båge över Wulff, men den omutlige målvakten lyckades nå tillräckligt högt för att tippa bollen till hörna. Lite senare slog Friberg på djupet mot Eriksson som blev helt ren med målvakten efter en turlig studs mot en försvarare. Erikssons avslut gick dessvärre tätt utanför den vänstra stolpen. Nej, det var inte riktigt Malmös dag.
Å andra sidan kunde det varit värre. Piñones-Arces hade också han en boll inne som inte godkändes, även den gången efter en hårfin avvinkning av linjedomaren. Han hade även ett avslut en bit över mål från ett läge som var bättre än när han gjorde 1-0.
Malmö fick med sig en poäng. Även om det i nuläget känns som två förlorade så gör den att vi fortfarande är i serieledning, ett enda poäng framför Helsingborg. Kan vi behålla det försprånget fram till derbyt den 25:e så kan det visa sig vara en stor psykologisk fördel.
/Simon Lindén
