Hammarby IF – Malmö FF

Tid: 2009-05-17 19:00, Plats:Söderstadion, Resultat: 1-0

MFF rådominerade matchen mot krislaget Hammarby, vaskade fram en uppsjö målchanser och heta lägen – men hade ett alldeles osannolikt oflyt framför mål. Hemmalaget däremot slog långt på Charlie Davies, och en gång lyckades det.

Svårt veta om man ska skratta eller gråta. Bäst kanske att bara skaka på huvudet och gå vidare. För det här var väl inte riktigt pu riktitt? Visst, tittar man i tabellen ser man att MFF står kvar på 14 poäng och alltså bevisligen inte fick några med sig från den här matchen. Men förlora den här matchen, det kan väl MFF ändå inte sägas ha gjort? Inte i egentlig mening. Matcherna mot Gefle och i viss mån TFF var förluster i mycket högre grad, i meningen att då lyckades motståndarna bättre med sin match och MFF klarade inte av vad man föresatt sig. Så var däremot på intet sätt fallet i Stockholm söndag eftermiddag.

Även om det faktiskt var Hammarby som inledde första halvlek bäst, med en aggressivitet som kunnat leda längre, så fick MFF snart kontroll på skeendet och skapade flera vassa chanser innan paus. Och efter – ett närmast totalt spelövertag. Hård, hård press mot ett förtvivlat kämpande Hammarby. Boll i stolpen, boll i ribban, bollar alldeles utanför, frilägen och öppna lägen. MFF gjorde allt rätt – bara inget mål.

Och MFF hade – om än med lite besvär vid något tillfälle – koll på Hammarbys fattiga anfallsspel som nästan bara bestod av långskott och lycka till på Charlie Davies. Men så kom tillfället. Nio minuter in i andra halvlek fick det hårt trängda Hammarby släppa ifrån sig en frispark i farligt läge, cirka 25 meter från mål, aningen till vänster. Ricardinho lade an bollen, tog sats från höger för att skjuta med sin vänsterfot, ”fintade” satsen – varpå Wilton Figueiredo sköt från vänster med höger fot. Bollen i en riktigt läcker skruv över muren, ner mot vänster – och klockrent i stolpen. Hammarby fångade upp och vräkte iväg bollen, MFF hann inte tillbaka i tillräcklig utsträckning, Davies fick bollen och friläget och fin träff på avslutet. Och så var det absurt nog 1-0 till Hammarby.

Så långt hade MFF haft fyra högkaratiga målchanser, varav Wiltons frispark en. De andra:
21:a minuten: Wilton får bollen på väg in i straffområdet, drar en försvarare och drar en till! Läget framför mål öppet, avslutskottet dock utan kläm, men målvakten kan inte hålla bollen och Labinot Harbuzi når nästan fram.
35:e minuten: Lång passning ut på vänsterkanten av Robert Åhman Persson; den ser lite för djup ut, men Ricardinho hinner upp den och får till ett fint inlägg. Daniel Larsson är där och nickar, bollen hamnar hos Wilton som nyper till nära mål, men målvakten hinner parera.
48: minuten: Skott i burgaveln av Wilton i öppet läge på hörna.

Och efter målet ytterligare tre:
59:e minuten: Jimmy Durmaz spelar in, Hammarbyare kastar sig handlöst och täcker ett eller två avslut, bollen rullar ut till Labinot som i princip har öppet mål men Hammarby lyckas täcka igen.
60:e minuten: På den följande hörnan nickar Daniel Andersson bollen i ribban!
74:e minuten: Daniel Larsson språngnick över i helt öppet läge efter ett av många fina inlägg från Jimmy Durmaz.
Dessa chanser, och så statistiken: 18-6 i avslut, 8-2 i avslut på mål. Ickedestomindre – 1-0 till Hammarby.

MFF:s första halvlek kunde ha varit bättre. Den räckte som sagt för att få övertag på Hammarby och skapa ett par bra tillfällen till att ta ledningen, men i pausen efterlyste Roland Nilsson bättre rörelse och bolltempo. Det kan tilläggas att kantspelet med Molins och Larsson – liksom mot Djurgården uppställda till vänster respektive höger – inte lyckats riktigt. Allt blev bättre i andra. Molins tvingades till byte efter att ha fått en vårdslös spark i bröstet och ersattes av Jimmy Durmaz.

Efter paus tog MFF kommandot direkt och pressade tillbaka Hammarby närmast konstant. Farligheter och chanser duggade tätt – ett ledningsmål syntes ofrånkomligt. När det så kom fast åt andra hållet och när de närmast därpå följande kvitteringschanserna inte resulterade, ja då hade MFF årgång 06, 07 och 08 börjat misströsta, frustreras och stumna. Men inte MFF 2009, och det är det mycket starka positiva intrycket som bäst överglänser det faktum att MFF förlorade matchen. Det var härligt att se hur MFF bara fortsatte ösa på, aggressivt, oförtrutet, övertygat om att det här ska gå. Nu gick det i och för sig inte, men det är inte poängen.

Poängen är att det här MFF bara måste vinna i längden, poängen måste komma. Tre uddamålsförluster har MFF lidit; matchen mot Hammarby skulle MFF självklart ha vunnit, och från såväl matchen mot Elfsborg som mot HIF kunde och rentav bord MFF fått poäng med sig. ”Bra lag har tur”, brukar det heta, avfärdande, när snacket fokuserar lite för mycket på otur och oflyt, som fallet kanske är efter en sån här match. Men låt oss istället använda uttrycket med tillförsikt. För en sak vet vi ju: MFF 2009 är ett bra lag. Alltså kommer turen, och flytet. Mod och tålamod på den inslagna vägen.

Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners