Malmö FF – Trelleborgs FF
Tid: 2008-08-25 21:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 1-1
Med bortaledning redan i femte minuten fick TFF sin drömstart på matchen och MFF sin mardrömsdito. Ännu ett underläge att hämta upp, och ännu en match där MFF var spelförande men inte målgörande – fram till 87:e minuten, då Edward Ofere skallade in kvitteringen. Men räddad poäng hemma i lillderbyt under rådande tabellomständigheter… det är tyvärr inte mycket att glädjas åt.
Bävan, bävan. Oro och onda aningar. Det var närmast motvilligt man hasade sig till Stadion för att se MFF-TFF 2008. Matchen där hemmalaget kunde vinna och se… ingenting hända i tabellen, men framför allt matchen där laget kunde förlora och slutligen kvadda säsongen, och där kanske rentav ett första knakande från svarteken i avgrundens portar skulle kunna höras. Så fel för ett fortsatt mycket sårbart och gungflytade MFF att ställas mot ständiga trätobrodern TFF, dessutom inne i en positiv trend, just nu. Och så tar dom dessutom ledningen innan fem minuter är spelade.
Samtidigt som det första intrycket att MFF var hetast in i kampen och haft bollen bra ett par gånger tog form slog TFF en lång, vacker crossboll från vänsterbackposition till högeryttermittfält och vände i ett slag spelet helt. På inlägget hade MFF-försvaret inte alls hunnit samla sig, Dusan Melichárek försökte gå ut och täcka och därmed kunde Fredrik Jensen raka inlägget i tomt mål. MFF hade på nytt hamnat i tidigt underläge, och på plan grep tveksamheten och uppgivenheten ofrånkomligen omkring sig. MFF stelnade i kramp, och det enda som kunde lösa den var Labinot Harbuzis enastående spel på mittfältet. Han var den ende som kunde ta tag i bollen och göra något vettigt av den, som att starta anfall eller måtta de vackra långbollarna (Labbe visar att de finns) mot framför allt Jonatan.
Nästan allt spel gick genom Labbe i första halvlek, men gång på gång knöt det sig längre fram. Guillermo Molins var hetare än på länge, utmanade bra och gjorde det mesta rätt, men tvekade liksom Jensen på andra kanten i lägen när han valt att gå för genombrott istället för inlägg – och då rinner läget snabbt iväg. In pang på eller ut och slå inlägg! Med halvtimmen spelad hade MFF skaffat sig ett bra grepp om matchen, sista kvarten av första var TFF knappt över mittlinjen. MFF fick nu igång kombinationsspelet också, men längst fram tog det fortsatt stopp. Bästa MFF-chansen var Ola Toivonens totala sologenombrott, som faktiskt är bland det ”värsta” i den vägen som setts på Stadion på många år: han startade från högerkanten på mittplan, satte fart med bollen, avstod några passningsalternativ för att istället glida förbi motståndare efter motståndare. En 5-6 stycken hann det bli innan fart och balans tog slut i avslutsläget i straffområdet och målvakten kunde knipa bollen. Men rätt fantastiskt ändå.
Andra halvlek hann se ett MFF som försökte ta sig fram snabbare och mer direkt, men istället tappade spelet helt. Lagen stod och trubbade varann och det slog en att det inte varit mycket till derbynerv så här långt. Men just då skulle den levereras – med domare Jonas Eriksson som gud ur maskinen… och härmed måste ett antal rader ödas till hans insats i matchen. Det är ett understatement att säga att Jonas Eriksson ”inte hade någon lyckad kväll”. Han misslyckades tyvärr helt med att sätta en tydlig nivå i matchen och kryddade med ett par mycket märkliga beslut och ickebeslut innan det rättsamhälle i miniformat en fotbollsmatch på en fotbollsplan utgör havererade totalt drygt halvvägs in i andra halvlek. Det var fullt naturligt i ett par situationer med Ola Toivonen inblandad som sammanbrottet skedde; att Ola genom sin överlägsenhet som fotbollsspelare får ta emot desperata och attacker från försvarande motståndare som inte räcker till hör till hans vardag, men från TFF:arna duggade dessutom de förkastliga efterslängarna tätt – och Ola var som vanligt inte sen att dela ut några själv.
Värsta situationen kom sju minuter in i andra halvlek, när Magnus Andersson med en eftersläng på en eftersläng på en eftersläng på en ojustehet (eller så) sopade ner Toivonen brutalt med boll och spel någon helt annanstans – utan åtgärd. Men det var först tjugo minuter senare när Toivonen hölls fast och domaren blåste frispark som ett stort tumult utbröt. Nu fick domaren till slut upp kortleken och flashade förtvivlat fyra gula omkring sig. Men inte hittade han en nivå för det. Minuterna efter stod Jonas Eriksson en tre fyra meter ifrån situationen när en TFF:are famlade ett livtag på Toivonen bakifrån – och reagerade inte.
Nå, någon direkt inverkan på matchens utgång hade domarinsatsen inte. Eller? För vad hade hänt om MFF fått slå de där inläggen i anfallsläge när domaren blåste av spelet för skadad TFF:are? Reglerna säger att det då ska vara frågan om huvudskada; vid första tillfället kom signalen när spelare reste sig upp igen efter att ha legat nån minut (!), vid andra var det inte tal om huvudskada. Svagt, svagt, och ganska obegripligt. Men, trots allt – det var sanningen att säga först med rättsrötan som MFF förvandlades från ett kämpande till ett krigande lag i matchen.
Och som sådant härligt att se. Den avslutande halvtimmen slogs MFF furiöst för att vända matchen. Daniel Andersson gav allt och lite till (vilket gick ut över hans passningsspel) och fick lagkamraterna med sig. Med ett tidigt byte av Jonatan mot Agon fick MFF mer spets längst fram och hade snart grepp om matchen igen, men återigen utan att skapa vassa målchanser. Markus Halstis nick i ribbans underkant på hörna i 65:e var egentligen den enda. Ola Toivonen hade två bra frisparkar och en ruggig mottagning-vänding-skott-prestation, men riktigt nära var det inte. Ett dubbelbyte med sju minuter kvar – Jensen-Aubynn + Molins-Ofere – ökade trycket ytterligare och kanske borde bytena ha kommit tidigare?
Efter matchen saknade Roland Nilsson den riktiga hettan längst fram, samtidigt som han berömde Ofere för hur han fightades mot det starka TFF-försvaret när han kom in. Och med mindre än tre ordinarie minuter kvar var det Ofere som på en frispark från mittplan kom högst och nickade in kvitteringen, en stark murbräckeprestation av Eddie. Efter allt palaver aviserades hela fem stopptidsminuter, och med kalmarmatchen i (någorlunda) färskt minne kändes det som att något ändå skulle kunna hända, vilket det näranog gjorde – på andra hållet. Mensah fick ett gyllene kontringsläge och när Dusan Melichárek dessförinnan räddade ett farligt skott räddade han också MFF:s poäng.
Det blev till slut en riktig derbypärs att ta sig igenom, men även om MFF räddade en poäng i matchens slutskede är det inte mycket glädje och tillförsikt man tar med sig. Laget gör i och för sig sammantaget en bra match, men flera av de grundläggande problem som ackompanjerat MFF:s 2008 finns alltjämt kvar – och det börjar bli ganska lite säsong kvar nu. Några poster på pluskontot: Labinot Harbuzi håller. Försvaret höll igår, Dixon bra. Dusan Melichárek såg stabil ut. Smånätt kombinationsspel. Toivonens och Daniel Anderssons kampvilja. Och på minuskontot: Saknaden efter en fullt utvecklad och giftig toppforward. Ett dåligt fungerande/icke existerande inläggsspel. Toivonens onödiga varningar – avstängd nästa. Låt se vad som kan komma att hända på Strömvallen.
/Tobias Christoffersson
Laguppställning
- 2
- 3 Robert Åhman Persson
- 4 Jimmy Dixon
- 6 Markus Halsti
- 14 (83)
- 15 Mike Jensen (83)
- 20 Ola Toivonen
- 23 Labinot Harbuzi
- 30 Daniel Andersson
- 31 Jonatan Johansson (58)
- 40 Dusan Melichárek
Avbytare
- 1. Jonas Sandqvist
- 10
- 11. Jeffrey Aubynn (83)
- 18. Edward Ofere (83)
- 24. Agon Mehmeti (58)
Målgörare
- Fredrik Jensen (5)
- 18 Edward Ofere (88)
Gula kort
- 20 Ola Toivonen (76)
- Jens Sloth (76)
- 15 Mike Jensen (76)
- Andreas Drugge (76)
Röda kort
- Inga röda kort utdelade
Publik
- 11406
Domare
- Jonas Eriksson