Halmstads BK – Malmö FF

Tid: 2008-04-21 22:00, Plats:Örjans vall, Resultat: 2-3

HBK tog ledningen tidigt och kvitterade sent, och en poäng kändes godkänt men lite bittert ändå när MFF gjort ännu en riktigt bra match och dominerat andra halvlek stort. Då, inne i första stopptidsminuten, fick han bollen strax utanför straffområdet, höll undan fyra mörkblå och prickade in sitt första allsvenska mål, segermålet – Labinot Harbuzi!

Vad ska man säga? Band bör ännu läggas på tunga och tangentfingrar, x x. Men det här ser ju bara så jäkla bra ut. Och det känns ännu bättre. Detta nya MFF, detta enligt uppgift ännu inte färdiga MFF, till vilket vi lovat att ännu inte knyta de mer bestämda, tydligt definierade förhoppningarna. Löftet står fast, men för varje sån här match av de himmelsblå urholkas det lite grann…

Segern över Halmstad var på sitt sätt en uppvisning. Även om just MFF:s statistik säger annat är HBK på Örjans vall en svår match, och ett HBK som på sin hemmaplan tar ledningen efter sex minuter och får grepp om mittfältet efter tio brukar varken släppa den enda eller det andra. Men även årets MFF har skaffat sig en vana, och det blev den som avgjorde matchen: vanan att bli bättre och bättre, starkare och starkare i förhållande till motståndaren ju längre matchen går. Denna vana borde givit seger redan mot Göteborg och Elfsborg, men nu äntligen, och så rättvist.

I tv-studion efter matchen var Jens Fjellström – denna grönskande oas av kunnande och värdighet i en tv-öken av motsatsen – inne på att spelskickligheten ger MFF en fördel när matchschemat är tätt; lag vars spel bygger mer på att jaga boll än äga boll ödslar mer kraft och får svårare att återhämta sig mellan varven. Och att det syntes på HBK, som redan i slutet av första halvlek fick börja släppa på den i och för sig imponerande aggressivitet som så långt gett dem ett övertag. Fjellströms beskrivning är ren poesi och ljuv musik, för kan det om den stämmer bli bättre? MFF var spelskickligt även ifjol, men mentalt så mycket svagare; hade svackan väl kommit – och den kom oftast, förr eller senare – var matchen körd och eventuell spelskicklighet kunde så att säga aldrig sättas i spel. För årets MFF gäller så här långt motsatsen: lite eller mycket motigt i början, men aldrig ett tecken på att laget viker ner sig, går bort sig eller utlämnas till sin egen frustration. Snarare tvärtom: MFF hänger envist kvar i matchen, arbetar sig tålmodigt in i den och spelar småningom ut. Det som sakna(t)s har varit effektiviteten framför mål.

HBK tog alltså ledningen redan i sjätte minuten, på den första tillstymmelse till möjlighet laget hade. Ett lite djupt inlägg av Fribrock damp ner i straffområdet, Brent löpte och stötte in bollen på nära håll. Inlägget var bra och avslutet med, men kanske kunde Sandqvist försökt ta inlägget, kanske kunde Safari haft lite bättre koll. Smakstart för HBK, som därefter hade matchen under bra kontroll med stark press på MFF över hela plan. MFF föll inte undan, och motade Halmstads anfallsförsök bra, men hade svårt att få tag i bollen, samtidigt som HBK störde uppspelsfasen framgångsrikt; det blev mest långa stressade bollar signerade med ett ”lycka till” för de flitigt löpande anfallarna.

Med halvtimmen spelad började MFF få lite fäste på offensiv planhalva. Ytan mellan HBK:s mittfält och backlinje växte och Ola Toivonen började liksom i föra matchen operera på den. Första farligheten i en läcker kombination med Labinot Harbuzi, som med ett känsligt tillslag gav Ola plats framför straffområdeslinjen att ta två steg och skjuta. Sista tio innan paus var det bara MFF. Christian Järdler låg bakom två farligheter med ett vasst inlägg följt av bollvinst och framspelning till Toivonen, Jonatan Johansson kom till ett avslutsläge i lite dålig vinkel.

Tendensen i slutet av första skulle visa sig vägledande för andra halvlek – som var 38 sekunder gammal när Christian Järdler störtade sig fram och tryckte in Ulrich Vinzents fina inlägg – och Molins bidrag i kombinationen dessförinnan är också värt att framhålla – mot bortre stolpen! 1-1 och kvitterat för MFF, vilket fick den omedelbara men snabbt övergående följden att HBK kastade sig fram och tryckte på med ett farligt inlägg som en trängd Sandqvist boxade bort bra. Men det var MFF som under de kommande minuterna bit för bit skulle ta över matchen. 1-2 borde det blivit redan i 54:e minuten, när Labinot Harbuzi tog emot boll långt nere på egen planhalva, vände om och slog en helt fantastisk passning till Jonatan Johansson, som ryckte perfekt från sin bevakning, tog emot bollen vacker på bröstet men bara inte riktigt fick till det där avslutet. Riktigt synd.

En kvart av växande MFF-dominans; ingen riktigt vass chans men ett spel med många möjligheter, MFF tog sig fram med kombinationer såväl från vänster och höger som centralt. I 68:e bra skott strax utanför av Järdler efter fin djupledslöpning och klackpass av Toivonen som hållit i bollen starkt. Bra match av Ola igen, men. kanske lite för många lägen då han valde att trycka sig framåt oavsett antal meter till mål eller passningsalternativ. Nå, i 73:e minuten gav hans envetenhet till slut utdelning. Safari trädde bollen på ett snöre längs vänsterkanten, Toivonen tog emot och gick rakt på mål. Han gjorde en ”olé!” på Peter Larsson och sköt, målvakten motade – men returen lyfte Ola upp i nättaket. Oj, vad han såg glad ut efter målet – och fler med honom!

Ledning till MFF med dryga kvarten kvar, det kändes så som matchen utvecklat sig både välförtjänt och ganska tryggt; bortsett från någon enstaka farlighet hade HBK inte haft något. En av de förra matchernas förgrundsfigurer, Guillermo Molins, hade inte bud på ett tredje mål, men stod liksom alla spelare för en gedigen insats och var framme i ett par bra lägen i andra halvlek. I 81:a minuten bytte Robin Nilsson av honom, sannolikt med syfte att stärka upp defensiven, men bland det första han gjorde var att spela fram Jonatan Johansson till en bra målchans efter att ha vunnit boll och starkt kommit vidare. Jonatans skott gick i en märklig båge och dök faktiskt ner i ribban – men istället för ett avgörande 3-1 skulle något helt annat hända. Fem minuter kvar av matchen, nytt inlägg från vänster av Fribrock, och inbytte HBK-brassen Anselmo tog sig in mellan MFF-backarna och nickade bollen otagbart i mål. Väl genomfört av HBK, ”sån är fotbollen”, en poäng ändå OK och så vidare – men oj, vad bittert. Utöver dessa två mål hade HBK inte haft en ordentlig målchans i matchen. Satan.

Men den fantastiska inträffade, bitterhetens kalk förblev otömd och blott läppjad av när Labinot Harbuzi med 16 sekunder kvar av ordinarie matchtid serverade ljuv nektar från sitt skafferi av gudagåvor. Han fick bollen från vänsterkanten, befann sig strax utanför straffområdet till vänster. Stack direkt ifrån två HBK:are, rörde sig i sidled och höll med ett par touch undan två till samtidigt som han sökte skottläget. Han hittade det och pricksköt bollen längs marken i mål invid högra stolpen. Så oerhört skickligt – och så oerhört skönt med 3-2 till MFF!

Tre mål gjorda av tre nya målskyttar – det tyder utöver vad som redan nämnts på att det finns resurser i det här laget. Som nu efter två raka segrar och strålande insatser har att ladda om snabbt inför IFK Norrköping hemma på torsdag. En tredje seger att ta med till måndagens derby på Olympia hade varit härligt. Men. en match i taget. Tack för denna.

/Tobias Christoffersson

P.s. Enligt uppgift cirka 700 MFF:are på plats på Örjans; det är en riktigt bra siffra, och självklart hördes inga andra på läktaren.
P.p.s. 26 sekunders allsvensk debut för Markus Halsti ska också noteras. D.d.s.

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners