Malmö FF – IFK Göteborg

Tid: 2008-03-31 21:45, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 1-1

Oavgjort men stark mersmak för MFF: 12-2 i avslut på mål säger mer om matchen än 1-1 i mål. De himmelsblå gjorde en stark laginsats med till synes gränslös energi och bjöd på stora portioner fin anfallsfotboll i den allsvenska premiären mot mästarna från Göteborg.

Det kanske hade räckt med ’lovande’. Men nej, det här var imponerande. De svaga första femton, förvars- och målvaktsmissarna till trots. Detta var ett nytt Malmö FF. Om vi förtjänat det är svårt att säga, men vad vi fick måndag kväll på Malmö Stadion var i alla fall ett starkt första intryck och massor med goda vibbar och signaler från ett himmelsblått under Nilsson/Grens ledning. Det är när man sitter och njuter av att se laget MFF spela fotboll i sin första tävlingsmatch 2008 som man förstår hur långt från all ära och redlighet säsongen 2007 var. Man slås av insikten om hur mycket som saknades när man ser just det som saknades levereras på plan framför en. Det är så här det ska se ut.

Fast i början såg det förstås inte så bra ut. Inledande kvarten tog en matchbild form som var just den fruktade: ett starkt Göteborg som pressade och ett MFF som stressades till misstag och såg ut som en vek nykomling i allsvenskan. När Gabriel hjälpte ett ofarligt göteborgsinlägg över kortlinjen till en onödig hörna, när Jimmy Dixon nickade undan ett uppspel rakt i gapet på de framstormande göteborgarna, när mittfält och anfall inte fick tag i bollen och inte hittade varandra. Perspektiv: överlevnad – kanske. Men så fanns det, mitt bland dessa bedrövliga första femton en ljusglimt som visade på vad som var möjligt: ett riktigt bra MFF-anfall när Daniel Andersson satte igång med en pass till Jeffrey Aubynn som hittade Jonatan Johansson med en lång cross, vilket gav hörna. Och efter hörnan fångade MFF upp flera andrabollar och behöll lite tryck på sista tredjedelen – sen blev det mer Göteborg igen.

Så, mot 20 minuter spelade, började det synas: MFF var inte å banan utan på. MFF dränkte nerverna i svett, lät energin och jävlaranammat flöda fritt och tog bit för bit över matchen. Minut 17: vacker öppnande passning av Vinzents till JJ in i straffområdet, domaren dömer mesfrispark till göteborgsförsvarare. Minut 19: Guillermo Molins jobbar stenhårt mot göteborgsförsvaret och stressar bollen ifrån dem. Minut 20: den stora chansen. Jeffrey Aubynn slår en skapellskarp djupledsboll mot MFF:s bägge anfallare, som befinner sig nära varandra med göteborgsförsvaret omkring sig. Skoog släpper bollen vidare och Jonatan är totalt frispelad 20 meter från mål. Göteborgs nye danske målvakt gör bra ifrån sig, men det måste ju bli mål här… måste.

Och så fortsatte det. Inte med rena frilägen, men med starkt MFF-arbete, växande samspel och chanser och farligheter som avlöste varandra. Göteborg försvann helt enkelt ur matchen – för att hemmalaget slogs om varje boll, om varje andraboll, om varje meter framåt på plan. Att på Stadions fina plan framför sig se MFF som lag hitta harmonin, känna sin styrka och börja spela ut – det var imponerande. Och så fantastiskt roligt. ”Possessionspel” har varit ett av försäsongens ledord från de nya tränarna, och här fanns det. Inget ont om bilpooler och solkustandelslägenheter, men det här är kollektivt ägande i sin vackraste form: massivt spelövertag för MFF i en viktig match. Inte mot Häcken eller Palm Beach Pumas, utan mot regerande mästarna.

Jonatan Johansson – oupphörligt löpande med näranog perfekt gehör – fick två lägen till men hamnade inte i de riktiga avslutslägena. Att dessa inte alltid behövs för en rejäl målchans visade dock Niklas Skoog i 30:e minuten när han efter förarbete av Molins laddade och sköt från ett par meter utanför straffområdet lite till höger, bollen sökte sig mot bortre krysset men den där danske målvakten gjorde en praktfull räddning. Nästa chans tre minuter senare och det var matchens kanske vackraste anfall. Skoog in till Jonatan i straffområdet, Jonatan hård, svår onetouchpass ut till höger mot Guillermo Molins. Men Gische fixade mottagningen och befann sig nu i den position till höger utanför straffområdet nere vid kortlinjen, varifrån han flera gånger under försäsongen brutit in bra. Nu ryckte han lätt och slog en skön passning snett inåt bakåt – och där kom Ola Toivonen inrusande och sköt hårt i stolpen!

Ola Toivonen, ja. Kanske glömmer man för fort och särskilt det mesta som hände ifjol, och visst gjorde Ola några bra matcher då, men det här var ändå något annat. Det här var – när Ola liksom resten av MFF väl kommit in i matchen – en helgjuten, imponerande insats. Ola sa efter matchen att han i sin offensiva centrala mittfältsroll har betydligt mer defensivt ansvar än ifjol, och i så fall såg det ut att passa honom utmärkt. Han gav utlopp för en furiös men nu ändå ändamåls- och inte humörsstyrd aggressivitet; högg på alla ens hypotetiska bollar och var med och såg till att ingen göteborgare fick någon extra sekund här eller där. Rörlig över stora ytor och spelbar – följsamma positionsväxlingar (kanske fel uttryck men… ) med Jeffrey Aubynn när denne ganska ofta sökte sig in centralt i plan – var han, liksom ifjol, men nu kom också det man såg så lite av då – inloppen med fart i straffområdet. Han hade två ypperliga lägen till i matchen förutom stolpskottet.

På övertid i första halvlek och i andra halvleks tredje minut bjöd MFF ett par prov till på sin enda riktiga svaghet idag: tillbuden i de bakre regionerna, till synes på grund av passivitet – Sandqvist på flera luftbollar, till exempel – kommunikationskollaps och helt enkelt en del schabbel. MFF trummade igång spelet igen efter paus och tryckte tillbaka IFK med tre hörnor – men så blev det istället den där passiviteten i kombination med svag markering – försvarets markering var annars över lag stark – som gav Göteborg ett lättvindligt ledningsmål på en frispark från mittplan i 57:e minuten. Oerhört snopet och så hemskt onödigt och orättvist. Men hemskast: vad skulle nu hända? Under två års tid har MFF a) gjort väldigt många svaga första halvor av andra halvlekar b) haft stora svårigheter att tackla motgångar i matcherna. Här var helt enkelt ett gyllene tillfälle att vika ner sig.

Istället inträffade motsatsen. MFF fortsatte att spela och spela så bra. Niklas Skoog och Behrang Safari bet sig tillsammans skickligt fast på vänsterkanten, och bollen letade sig över till höger sida där Ulrich fick ett öppet skottläge som han såg ut att överrumplas lite av. Minuterna efter utmanade Aubynn från vänster och spelade in till Skoog i bra läge i straffområdet, hans avslut resulterade i hörna. En hörna från vänster, Skoog slog den, och för dem som såg söndagens träning kom en ack så välkommen repris: Gabriel seglade upp och nickade in bollen i mål!

12-2 i avslut på mål, det är faktiskt sjukt överlägset och självklart borde MFF ha producerat fler mål på alla dessa lägen. Jonatan Johansson brände dessutom ett andra friläge fem minuter efter kvitteringsmålet, elegant frispelad aningen till vänster av Jeffrey Aubynn i en kontringssituation, men Jonatan förklarade efteråt missen med en lurig uppstuds – samt inte minst att IFK-målvakten var bra med igen. Närmare den riktiga extasen än så kom vi inte på Malmö Stadion i premiären, men jublet från de arton tusen vid kvitteringsmålet var bara det smått berusande.

Med lite mindre än en kvart kvar gjorde MFF två byten, Aubynn och Skoog ut, Järdler och Mehmeti in. Allsvensk debut för Agon, som tog steget upp från juniorerna i vintras och har visat prov på sin talang och förmåga under försäsongen. Under sina minuter på plan rörde ha sig bra, attackerade på allt han kunde, hade ett bra skott på mål och lyckades göra (en redan svårt gnällig) Niclas Alexandersson förbannad – det vill säga en fullt godkänd debut! Med bytena försvann mycket offensiv spelskicklighet samtidigt som det nog fanns en hel del tröttkörda MFF-ben kvar på plan, och det märktes: de himmelsblå kroknade lite på slutet och Göteborg tilläts komma fram lite igen. Skoog och Aubynn visade båda hur nyttiga och viktiga de kan bli för laget i år.

Lite gnäll på osäkerhet i försvaret, men samtidigt redde mittbacksparet Dixon/Gabriel ut det allra mesta och såg på det stora hela säkra ut. En del spelare har lyfts fram, men viktigast idag var verkligen laginsatsen, som var… imponerande. Att döma av blickar och kommentarer i luften på väg ut från Stadion var detta ett MFF som redan i sin första match för året vann mångas respekt och starka gillande. Det ska bli oerhört spännande att följa fortsättningen.

/Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners