AIK – Malmö FF

Tid: 2007-08-26 19:00, Plats:Råsunda, Resultat: 3-1

MFF blev fullkomligt tagna på sängen av AIK, som med tolv minuter spelade tagit ledningen med 2-0. När chocken lagt sig kämpade de himmelsblå hårt men otillräckligt för en vändning av matchen.

Genom denna förunderliga allsvenska, som gång på gång osentimentalt tuktat sina topplag från att växa till himlen, hade MFF efter ganska misslyckade fem månader med den tveksamma tabellraden 7 6 5 plötsligt en högst reell möjlighet att med september för dörren haka på en guldjakt mer oviss än någonsin. Men, och det är ett hårt men, på Råsunda, där chansen fanns, sattes krafter starkare än MFF 2007 i spel. AIK lyckades med vad ingen lyckats med i år: slå sekatören ur trädgårdsmästarens grepp och ta fem raka segrar. Klart man blir avundsjuk.

Det är egentligen inte så mycket att älta. MFF satsade på hög backlinje och hög press direkt från avspark, men straffades hårt och snabbt, dels av (ännu) en uppenbarligen misslyckad laddning till matchen, dels av ett alert och individuellt skickligt AIK. 2-0 efter tolv minuter. Ettan i sjätte på kontring: Daniel Tjernström tog bollen från Babis Stefanidis på högerkanten, slog en snygg cross till Pavey in från andra sidan, och så nickade Figueiredo in Paveys inlägg via bortre stolpen. Tvåan i tolfte, skicklig kombination från vänster av Figueriredo och Obolo, som spelade sig igenom ett helt överflyttat MFF-försvar, varför Pavey fick ta emot inspelet till höger alldeles ensam och besvärsfritt avsluta. Snabbt, skickligt och effektivt. Klart man blir avundsjuk.

2-0 efter tolv minuter. AIK fortsatte pressa, de långa inläggen och crossbollarna skar igenom och trasade sönder all MFF-defensiv, ett sammanbrott värre än det AIK själv led på Stadion i våras såg ut att vara förestående för de himmelsblå. 2-0 efter tolv minuter, nyckelmatchen låst och reglad? Nej, så blev det faktiskt inte. MFF samlade sig, och mot mitten av första halvlek hade laget kämpat sig in i matchen och såg inte alls förlorat ut. I 26:e minuten en första målchans, när Ola Toivonen nickade ett inlägg från Yksel Osmanovski ner mot ena stolproten, men AIK-målvakten gjorde en framstående räddning.

Matchbilden som etablerades ingav visst hopp, men var samtidigt mer än bekväm för det ledande laget: ett MFF som försökte föra matchen, försökte vaska fram chanser och mål, ett AIK som i trygg ledning kunde vänta in motståndarnas misstag och omvandla dem till egna möjligheter. Den brandskattade blå startelvan var trots Jonatan Johanssons och Daniel Andersson heroiska arbete inte stark nog att vända matchen. Kantspelet med en ovan Järdler till vänster och en seg Stefanidis till höger existerade inte, och i de många offensiva lägen laget tryckte sig fram var spelarna hela tiden för långt ifrån varandra. I andra halvlek byttes Höiland ut, Vinzents återtog sin högerbacksplats, Järdler ett steg ner, Yksel på vänsterkanten och Labinot Harbuzi in centralt. Ett byte som såg intressant ut, men den här gången förmådde inte Labinot påverka skeendet.

Att AIK också gjorde 3-0 tjugo minuter in i andra på ett distansskott – skickligt av Figueiredo att pricka in, men oattackerad är det ju också lite lättare – är inte mycket att säga om, de kunde ha lett med 4-0 i paus, men när målet kom blev det förstås sista spiken i kistan för MFF. Ett vackert tröstmål av Ola Toivonen i matchslutet – läcker chipp på fint inlägg av Järdler – gav en liten putsning av matchprotokollet, och nu har vi ju faktiskt två plusmål på AIK i år; jippi.

Det var en mysig vecka den som gick; spirande förhoppningar, hissade förväntningssegel. Men nu får det vara slut på förhoppningar och förväntningar för i år. Kvarstår gör kravet på sju gånger en väl genomförd allsvensk match och därmed en hedersam avslutning av säsongen, och det kravet är – efter de två senaste – absolut.

/Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners