IF Brommapojkarna – Malmö FF

Tid: 2007-06-11 21:00, Plats:Olympiastadion, Resultat: 0-1

Det var på god väg att bli tröstlöst igen. MFF dominerade, MFF skapade chanser – men MFF fortsatte sakna den där riktiga skärpan och fortsatte ha svårt att få in bollen. Då kom han in. Och avgjorde. Niklas Skoog. Med ett kliniskt avslut på en slumpartad chans tillförde han just det som saknades – och gav MFF hopp om en glad sommar. Respekt.

Niklas Skoog är tillbaka. Och vilken comeback han gjorde, MFF:s veterananfallare. Efter två års skadehelvete och efter åtta minuter planen var den dubble skytteligavinnaren allsvensk målgörare igen. I en match där tiden höll på att rinna ifrån MFF och just ineffektiviteten framför mål var på väg att kosta åtminstone två dyrbara poäng, då var han där igen. Med oss igen. Situationen var så typisk. Ännu ett fint uppspelat anfall av MFF, Yksel med bollen på vänsterkanten. Skoog på lur lite längre bak i plan, snabb signal med handen att han vill ha bollen. Men Yksel måttade ett inlägg mot straffområdet istället, ett misslyckat inlägg som slog i ryggen på en närstående brommapojke. Bollen, en ingenmansboll, studsade ner några meter in i straffområdet, en BP-back kastade sig fram för att rensa. Men Niklas Skoog var redan där. Med ett magnifikt kontrollerat tillslag fick han bollen med sig och manövrerade bort konkurrenterna om den, med en kort dutt lade han bollen till rätta och med ett perfekt avvägt skott i ”fel” hörn för målvakten avgjorde han matchen. Hundra procent Niklas Skoog – och underbart att se!

Niklas mål kan dessutom bli ett av MFF:s viktigaste 2007. För de här tre poängen var tunga. I ett skede där den här allsvenskan ändå bör börja sprida ut sig tog MFF efter två kryssmatcher hemma ett litet initiativ i serietoppen. Kan laget följa upp med en seger över svåra HBK på Stadion på torsdag och därmed också lyckas ta två raka segrar, ja då ser det riktigt bra ut inför fortsättningen. Det är stor skillnad på matchraderna 4 4 1 och 3 5 1; ändå var skillnaden inte större än en grym dubbelräddning av Jonas Sandqvist i 90:e minuten. Trots alla missade målchanser i matchen hade MFF ändå marginalerna på sin sida, och de behövdes.

Det började riktigt bra på Stockholms stadion. MFF tog kommandot direkt och ryckte till sig ett massivt övertag. Passningsspelet fungerade bra över hela planen, och det fanns massor med yta på sista tredjedelen, för Ola Toivonen att löpa in i, och för uppspel mot anfallarna; Brommapojkarna vinglade rejält i sina positioner. Yksel Osmanovski matade framspelningar i matchens inledning och såg med sin lätthet och smidighet överlägsen ut mot de trögare BP:arna. Efter tio minuter borde det stått 2-0 till MFF och två gånger Johansson på resultattavlan. I femte minuten löpte han sig fri in i straffområdet på en lång, fin framspelning (av Yksel?), men pressades i ryggen just i avslutsögonblicket och fick mer skenben än fot på bollen – som ickedestomindre blev farlig. BP-keepern gjorde dock en svettig räddning till hörna. I tionde minuten ett av matchens vackraste anfall, som bara skulle ha blivit mål. Ulrich Vinzents startade på högerkanten, spelade Junior, som med två snabba, känsliga tillslag passade bollen vidare in i banan till Toivonen. Bollen nådde Yksel till vänster på genombrott in i straffområdet. Yksel var i bra avslutsläge själv, men valde att passa i sidled till Jonatan Johansson, som blev helt frispelad framför mål – men sköt över.

Två sumpade målchanser läggs till en nu ganska lång rad för Jonatan, och ett frågetecken får till slut definitivt sättas för hans form. Ifjol gjorde han mål på ”allt”, nu på ”inget”; är det bara oflyt, lossnar det snart? Faktum kvarstår att MFF gör för lite mål, och med en frustande Niklas Skoog i spiltan och en Junior som stundtals var mycket bra igår, stundtals lite rostig, har Sören Åkeby om än angenäma så kluriga problem framför sig med kommande laguttagningar. Faktum kvarstår också att Jonatan Johansson arbetar hårt i varje match, skapar sig lägen, är i situationerna – det är bara det där med målen…

Efter cirka tjugo minuter mojnade MFF:s inledande medvind, och matchen spelades sedan i en lång period av stiltje, stundom avbruten av en eller annan vindstöt – fast nu blåste det åt bägge hållen. I 26:e minuten BP:s första målchans på en mycket vacker kontring. Ekström lade från högerkanten in bollen på en tom yta i straffområdet dit Lycén löpt in från sin vänsterkant, vilket överraskade MFF-försvaret helt. Skottet i helt öppet läge gick strax utanför, men hade lika gärna kunnat gå på mål. Fast då hade förstås Sandqvist räddat… MFF fortsatte att spela sig fram skickligt över planen och presterade många bra sekvenser, men ett misslyckat tillslag här eller där gjorde att det aldrig räckte ända fram. Och så fortsatte matchen, och intrycket från de senaste matcherna kvarstod: något saknas. Tempot lite för makligt, intensiteten lite för låg, trots allt. Varför? I snacket inför matchen lades fokus på att hushålla med krafterna och spela klokt för att inte ta slut innan 90 minuter, kanske var det anledningen till den stundtals avvaktande hållningen. Ett rimligt resonemang, sett till att MFF även i år tappat tråden i flera matcher och inte lyckats hitta den igen, men kanske också ett högt spel som var nära att gå förlorat.

Samtidigt – är det alltför lätt att fastna i gnäll, eftersom man så längtar efter att se sitt MFF göra en helgjuten match. Men få matcher är helgjutna, behöver vara helgjutna. De flesta är såna här, och när de slutar med att MFF vinner och tar tre poäng borta i ett viktigt läge ska laget ha all heder för en bra insats. Flera enskildheter på plan gladde. Mittbacksparet Höiland-Andersson prickfritt och det är ju nästan kusligt att man inte saknade en klasspelare som Jimmy Dixon. Ulrich Vinzents, ännu en fin insats, inte minst i det offensiva spelet där han startade anfallen gång på gång. Till vänster gjorde Behrang Safari flera bra brytningar och visade med den fina väggspelssekvensen med Yksel hur mycket hans speed har att ge anfallsspelet – men den måste komma fram oftare. Junior är och förblir en nyckelspelare, frågan är om det i längden är en styrka eller en svaghet för MFF? Hans tillslag och bollbehandling är unikt i laget och får så mycket att hända på plan, men Junior är i första hand forward, och det behövs fler spelare som sätter igång saker där framme. Yksel är där ibland, Ola Toivonen också – men igår hittade han inte dit alls. John Andersson glimtade i bästa fall till, men såg i sin position ut att befinna sig för långt från händelsernas centrum. Ett namn dyker upp igen: Niklas Skoog.

Torsdagens hemmamöte med Halmstads BK har alla förutsättningar att bli en nyckelmatch för MFF. Seger, lite flyt, några bitar som faller på plats – och vägen ligger öppen. Ett starkt stöd från en stor publik kan vara tungan på vågen. Allsvenskan 2007 – det är nu. Och nu tar vi tag i den.

/Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners