Malmö FF – Djurgårdens IF

Tid: 2006-09-16 18:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 0-1

Nej, det gick inte idag heller. Bra övertag på Djurgården i första halvlek, om än utan glans, lovade ganska gott för andra. Men efter en tidig utvisning på Mattias Jonson fick Djurgården en moralisk injektion, samtidigt som MFF:s beslutsamhet och spelkvalitet alltmer löstes upp. Och ett defensivt Djurgården kontrade in ett mål. Och även om vi inte behöver lacka på sigillet, så är det nog dags att packa ner guldhoppet i en låda för i år. Efter matchen var Sören Åkeby mycket riktigt också dyster på desillusionens rand.

– Just nu är det jävligt tungt. Jag är mycket, mycket besviken på vad vi presterar idag; det är det sämsta vi gjort. Jag kan acceptera att vi förlorar en match, men inte att vi presterar så dåligt som vi gör. Första halvlek är OK, men i andra är vårt passningsspel under all kritik. Vi blir så jävla nonchalanta och. slafsiga. Vi blir stillastående och tar inte löpen, vi har spelare som går och gömmer sig. Och vi är alldeles för omständliga. Jag är mycket besviken på vad en del spelare presterar idag, sa Sören Åkeby efter matchen.

Det var sommar när man cyklade till Stadion och höst när man cyklade hem. Något i luften som ställts om. Adjö skjortärmar i vinden, guseneftermiddag julklappströja. Och varför inte. Varför inte en rågad skyffel verklighet rätt in i flabben. Åtta vinster fyra oavgjorda sex förluster fem plusmål. Det är tabellraden för ett mittenlag i alla serier utom möjligen årets allsvenska. Det är inte klokt, men toppstriden är ännu inom räckhåll. Guldet dock knappast; även om det är 24 poäng kvar att spela om som faktiskt skulle kunna ta in de fem, sex eller åtta tänkbara poängen upp (med omgången komplett). Men MFF är heller inget guldlag i år, bär inga av guldlagets kännetecken.

MFF 2006 är också ett helt nytt lag. Idag var Daniel Andersson och Olof Persson de enda spelarna kvar från fjolårets lag, och inte ens de har varit kontinuerliga på sina positioner. Nio elftedelar nytt. Därtill ny tränare, nytt spelsätt. Med risk att skriva nåt som låter väldigt konstigt på denna plats skulle jag vilja säga att det ur en – teoretisk, klinisk och blåblodtappad men också romantisk – synvinkel är rätt skönt att det med den utgångspunkten inte går att bara smäcka ihop ett guldlag, sådär liksom. Ett guld ska vara en väg, en lång, njutbar resa, en metall som gjuts, en medalj som smids. Inte ett hamburgermål att ta med sig eller en lösgodispåses sockerchock. MFF 2006 har försökt, har tagit steg men inte förmått anträda den där vägen. Hade serien rymt 24 lag vore allt ännu möjligt, men nu rinner tiden obönhörligen ut. För i år.

Ickedestomindre återstår mycket. Åtta omgångar är väldigt mycket fotboll, väldigt mycket match. Åtta matcher för ett lag att göra till sina, att bygga vidare på, att bevisa saker på. Åtta andrahalvlekar att bemästra, till exempel… För det hände min själ igen. Inte på samma sätt, och denna gång krävdes det en utvisning för att MFF skulle tappa stilen och förloras i… i… ja, det är faktiskt omöjligt att säga vad. (Kanske är det förresten dags att ändra på utvisningen som straffpåföljd i fotbollen, då exemplen på när det bestraffade laget får mest nytta av det röda korten är minst lika många som motsatsen. Kanske visa ut den som göra idiotgrejor som Mattias Jonson (som borde haft rött direkt även utan förstavarning), men tvinga laget ta in en ny spelare från bänken som motståndarna får välja… eller nåt.)

Slafs, kanske, med Åkebys ord. Men MFF tappade på nytt matchen i andra halvlek. Ett spel som i första halvleken inte alls nådde samma höjder som i matchen mot HIF, men som mycket effektivt tryckte tillbaka – ett i och för sig nästan pinsamt spelovilligt – Djurgården, förlorade efterhand rytmen och försvann för att inte återvända från minut 65 ungefär. Trots det en fin målchans dessförinnan och tre under den envetna men ineffektiva slutforceringen av matchen efter Djurgårdens mål:

– Efter att ha blivit utsatt för kapningen som ledde till utvisningen tände Daniel Andersson till ordentligt. En stark brytning på mittplan, väggspel med Jari Litmanen, och några steg fram – sen befann sig Daniel i bra skottläge knappa 20 meter från mål. Han drog på, och ett mäktigt skott rungade i ribban alldeles invid högra krysset. Fruktansvärt nära.
– Sedan skulle det dröja till 75:e minuten, innan just inbytte Emil Hallfreðsson drog en gubbe på ”fel sida”, det vill säga höger, och med högern också sköt ett bra skott i öppet läge.
– Emil drog sin försvarare flera gånger neråt kortlinjen och slog ett kort inlägg, som Junior vid bortre stolpen rätt framför mål nickade strax över.
– Jari Litmanen fick bollen 5-6 meter utanför straffområdet med luft, det vill säga tid, omkring sig. Han laddade för skott, men lade istället fram bollen till Junior framför mål, en genialisk frispelning! Junior tog emot med ena foten och vände runt för att skjuta med andra, men Dembo Tourray i djurgårdsmålet gjorde en framstående räddning. Där skulle det verkligen ha varit mål.

– Först måste vi se till att vinna några matcher, sa Daniel Andersson till TV-sporten på frågan om det gick att hoppas på guld ännu.
Avgjort det enda att ta fasta på just nu. Det är bara att börja, mot Kalmar på torsdag.

/Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners