Malmö FF – IF Elfsborg

Tid: 2005-07-30 19:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 1-1

MFF hade ledningen men förlorade den. MFF hade chanserna, men lyckades inte sätta dem. MFF hade matchen, men lyckades inte avgöra den. MFF gjorde bra ifrån sig, men åstadkom ändå inte mer än 1-1 mot Elfsborg.

Det är bara så att bollarna måste in. MFF måste göra fler, många fler mål. Det har funnits chansfattigdom och brister i spelet, platta matcher och bottenlöst dåliga matcher, okej matcher och riktigt jäkla bra matcher – men egentligen: oavsett resultat och prestation har det i alla utom en producerats för få mål. Gefle hemma 3-0. Med undantag av denna osannolika målorgie, samt 2-0 mot andra nykomlingen Assyriska, har MFF blott och bart orkat med uddamålssegrar i år. Av de 15 spelade allsvenska matcherna har MFF gjort noll mål i två och ett mål i nio. Av de nio har fyra vunnits och fyra förlorats. I tre matcher har MFF gjort två mål och i en match tre – vilket också gett fyra segrar.

Inga nya, sensationella hårdfakta där direkt; medvetenheten om problematiken har funnits i månader nu. Men efter 1-1 mot Elfsborg hemma brinner bristen hungrigare och klarare än nånsin. För MFF gör en om inte felfri så alltigenom bra match, mestadels defensivt solid och stundtals riktigt bra offensivt. 15-11 i avslut varav 8-5 på mål säger statistiken, men ibland är den mer rättvisande, ibland mindre. Jag räknar till åtminstone 7 feta målchanser för MFF mot 1 för Elfsborg – förutom målen – och ett klart hemmaövertag i åstadkomna farligheter (framför allt i första halvlek). Trotzdem: 1 mål, 1 poäng och stark otillräcklighet för den guldjakt som reaktualiserades av Yngvesson i onsdags.

– Den här matchen borde vi ro hem – men vi har svårt att stänga matcherna. Vi har ett antal 1-0-segrar, men idag lyckas vi inte. Jag ska inte säga att vi får skylla oss själva – för vi kämpar och krigar på bra – men vi har väldigt svårt att avgöra matcherna, att göra det andra målet, sa Tom Prahl efter matchen. Och fortsatte:
– Det fanns ljuspunkter, men de är svåra att plocka fram – med den kravbild som finns på oss.

Tydligt är att MFF för närvarande i alltför hög grad står och faller med utdelningen av Afonsos enastående förmåga. Han gör en väldigt bra match – nu nästan lika bra som bollmottagare som utmanare – med chanser till hatten full, men han gör sitt mål och måste det finnas andra som kan kliva fram och hota också. Idag är kanonforms-Hasse och Yksel närmast att sekundera, men bara nära. Jesper Bech… gör en bra match på alla sätt utom – om man ska hårdra – det för en forward viktigaste: agerandet vid målchansen eller dess omedelbara närhet. Många löpningar, bra bollbehandling, gryende samspel med Afonso – men alltför stor tvekan i straffområdet; ännu.

MFF var en hårsmån från den drömstart i matchen som kanske är vad som behövs. MFF fick en frispark på mittplan och slog den snabbt, Bech i kombination med Afonso in i straffområdet och skott av Afonso i mål – trodde nog de flesta på Södra läktaren, så också ljustavleansvarige då 1-0 blinkade till skönt några sekunder… men nej: skottet alldeles utanför. Därpå några trevande minuter med något mer Elfsborg innan… matchen och ett av säsongens vackraste och längsta anfall. Åtminstone 10 raka tillslag inom laget innan Joseph Elanga måttade ett inlägg som Hasse Mattisson skottade i burgaveln.

MFF var inne i matchen, och det på ett sätt som skvallrade om en kvarklingande inställning från Haifa-matchen: anamma och kreativitet. För spelmässigt följde nu den bästa perioden i matchen; MFF matade på flera fina anfall och vaskade fram några farligheter signerade Bech/Afonso. I 28:e minuten en frispark 20-25 meter från mål, som Afonso lade bra mot vänstra stolpen för Håkan Svensson att mota. Med tio minuter kvar av första halvlek ett nytt inlägg av Elanga och Hasse Mattisson kastade sig fram och var där igen, fast i lite för dålig balans och skottet i öppet läge gick högt över; en klar målchans. Och minuten innan paus lade Elanga en lång boll mot Jesper Bech, som gick loss perfekt från försvarslinjen med utmärkt lobbläge mot utrusande målvakten men bollen blev lite för hård.

Halvlek med målsmak i mun, alltså, och strax skulle det bli dags. Efter en farlig Elfsborghörna i 47:e minuten kom det som det kändes förlösande 1-0 i 50:e. Ännu ett förstklassigt inlägg av Joseph Elanga – fantastiskt som den mannen förbättrat sin statistik på den punkten! Och underbart är det att se! – som Håkan Svensson nog funderade på att gå ut försöka klippa. Han stapplade något steg, funderade lite till, ett halvt steg till med öppnande famn, men då hade Afonso redan hunnit flyga in, och i luften skickade han bollen förbi!

Och två minuter senare kunde det där sannolikt förlösande 2-0 har varit ett faktum, när Afonso kom loss på högerkanten och fick in bollen mot första stolpen, där Anders Andersson sånär kom emellan. Men tyvärr. Och tyvärr började nu MFF tappa fart och rörelse. Inte så att Elfsborg kunde äta sig in i matchen och ta över, men nog för att de egna farligheterna skulle bli färre. Dock bibehöll laget höga positioner och strävan framåt, varför Elfsborg istället med växande framgång kunde göra vad man är så bra på: snabba, flinka kontringar. Joakim Sjöhage attackerade oförtrutet men tack och lov med mindre flyt än på Borås Arena; tur det. Tur också att Mathias Svensson inte lyckades utnyttja den helt fria väg in mot mål som öppnade sig från höger i 57:e minuten.

Elfsborg hade alltså definitivt sina farliga lägen, men liksom positionerna i MFF-försvaret visade brister, visade gubbarna styrka i de enskilda situationerna, särskilt Abelsson – och så Elanga förstås. Så några ordentliga målchanser fick de faktiskt inte till förutom den försmädliga kvittering som småningom inföll. Dessförinnan dock andra halvleks kanske värsta målchans för MFF: Jesper Bech sprang på en boll mot straffområdets högra utkant, Svensson ut men Bech hann före och fick in bollen centralt till Afonso, som med Svensson överspelad i princip hade öppet mål – men nån liten tuva eller felstuds kom emellan på ett högst osannolikt – och deprimerande – sätt.

Men det var ju ändå 1-0, kunde man tänka. Men dessvärre kunde man inte längre tänka det sju minuter senare. Och det gick så fort: tre tillslag från till synes ofarlig central mittplanssituation – och mål. Men dom är så bra på detta, Elfsborg: Illola-Berggren-Klarström-gunatt, sådär bara. Det ska tilläggas att en i matchen felfri och framstående Asper var chanslös.

MFF hade ytterligare två sylvassa målchanser. Först spelade Bech fram Afonso till en riktig rökare på nära håll, där Håkan Svensson (fullt förståeligt) tvingades lämna en retur, som Hasse Mattisson var mycket nära att nå. Och med fyra ordinarie minuter kvar ett inlägg från höger där Afonso först nästan nickade in bollen och sedan i kalabaliken nästan stötte in den. Nästan… nästan… näjävl… MFF hade oflyt idag. Riktigt oflyt.

På nåt sätt är det enklare när laget gjort en bottenmatch. Man ser svaga punkter som måste förbättras, man ser skärp som måste spännas. Idag fanns inga tydliga mankemang, det såg bra ut. Men räckte inte. Och det är verkligen synd. Men kommer tid, kommer mål(flyt), eller nåt. Gärna väldigt, väldigt snart…

Tel Aviv nästa.

Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners