Malmö FF – BK Häcken

Tid: 2005-06-27 21:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 2-1

MFF tog sig efter två förluster samman och vann klart över allsvenska överraskningen Häcken. Töfting & Co ägde sin bit av matchen, men hemmalaget var totalt sett bäst och producerade massor av farligheter. Med ett mål och en assist kunde Markus Rosenberg bjuda farväl till Stadionpubliken på bästa sätt, och hyllningarna till honom efter matchen blev både långa och intensiva.

Hit men inte längre. Det finns tack och lov en bortre gräns för hur djupa MFF-svackorna tillåts bli nuförtiden, en nederlagens nedre demarkationslinje som bara inte får brytas. Under Tom Prahls ledning har laget vägrat förlora tre matcher i följd, en med nästan tre och en halv säsong att se tillbaka på viktig och imponerande svit. Som alltså ännu är obruten. Efter att ha låtit en bra match mot Djurgården glida ur händerna och ha slösat bort 90 minuter i en usel match mot Elfsborg, såg MFF ut att ha bestämt att inte upprepa något av sätten att tappa tre poäng.

Någon – efterlängtad – urladdning blev det inte denna gången heller, men nu fanns den för första gången inom räckhåll. 20 producerade avslut är klart bäst för året (14 i derbyna mot HIF och BoIS bäst dessförinnan), och äntligen ”spräckt etta” i målprotokollet. Även om slutresultatet på nytt fick skrivas som uddamålsseger speglar det på intet sätt händelserna på plan. När Jonas Henrikssons skott touchade Olof Persson och helt ställde Asper i 89:e minuten hade MFF just haft två tunga målchanser, som skulle följas av två till på stopptid. Till det ska läggas en handfull riktigt vassa farligheter i den andra halvleken och några bra lägen i den första; målgörandeoflytet blev till sist närmast skrattretande. Men fortsätter det så här lär Yngvesson, Mattisson och Afonso inom kort skratta sist och bäst – och det hade förstås varit trevligt att få skratta med dem.

MFF tog bokstavligt talat tag i matchen direkt när Afonso i första minuten fick bollen i öppet läge i straffområdet och sköt ett hyfsat skott nära håll, och följde upp med några bra sekvenser minuterna efter: en lång, öppnande pass av Daniel Andersson mot Rosenberg och en vägvinnande löpning av Yngvesson på vänsterkanter visade tidigt upp några av MFF:s anfallsvapen för kvällen. Första halvlek handlade bara om MFF, som hungrigt och initiativrikt åt sig in i matchen medan Häcken valde att avvakta och hoppas på kontringslägen, vilka emellertid genom hemmalagets också defensiva påpasslighet lät vänta på sig.

Skott tätt över av Afonso efter fint förarbete av Yngvesson, frispark lika tätt över av Afonso, sedan var det dags, i den 22:a minuten. Frispark för MFF lite till höger på mittplan, Mattisson slog en välavvägd boll fram mot bortre stolpen, och Daniel Andersson gick starkast upp och nickade – i stolpen, men lyckades på ett ganska osannolikt vis i luften sträcka ut ett ben och förlänga returen till andra sidan av målgården. Där stod Markus Rosenberg beredd – att raka in 1-0-bollen, som precis rullade in över mållinjen… 1-0 – smakstart på matchen och smakstart på Mackans avskedsföreställning!

Tja, bara att mala på då, fortsätta på den inslagna vägen och punktera detta lite matta Häcken fortast möjligt? Nix. Som så ofta slog sig laget som tagit ledningen också nu lite till ro, och Töfting & Co kunde komma in i matchen och göra en bra andra fjärdedel. Töfting var för övrigt imponerande att se matchen igenom med sin boll- och passningskänsla, det är bara till att vara nöjd med att hans kvaliteter inte kom att väga tyngre än till ett visst spelövertag innan paus och efter. MFF stack dock emellan med en fin möjlighet, när Mackan hade en nick över på en frispark framjobbad av Afonso i 30:e minuten, samt med två chanser minuterna innan paus. Först när Thomas Olsson fick fram en boll till Rosenberg på språng som spelade Yngvesson helt fri, men dennes avslut dessvärre över. Direkt efter blåstes Rosenberg, helt frispelad av för offside i en mycket tveksam situation.

Efter paus var matchen inledningsvis jämn. MFF hann komma fram ett par gånger innan Häcken hade sin stora chans i matchens 55:e minut. Stig Töfting lekte fram bollen genom en dubbelchipöver två MFF:are på mittplan och skapade därmed ett öppet läge att servera Williams i. Hans otäcka skott gick tätt över mål, och det var bara att pusta ut över det; en kvittering där och vadsomhelst hade kunnat hända. Nu flöt händelseförloppet istället på med den konsekvens man hoppades på: MFF tog över allt mer igen och fortsatte skapa farligheter. Det blev allt tydligare att Yngvessons comeback i startelvan var ett lyckokast; även om han fortfarande är, eh… hopplös på avslut och avgörande lägen, så var han tillbaka i gammalt gott slag som frustande arbetshäst på kanten och kryddade sin insats med en handfull riktigt snygga saker på väg framåt – och fick också kvällens varmaste applåd när han avlöstes av Yksel i slutet av matchen.

I 69:e minuten avgjordes matchen. På en boll bakifrån vände Markus Rosenberg snabbt runt och istället för att själv i sin sista match satsa på fler mål och utmana in i straffområdet valde han att lägga fram en boll på silverbricka till Afonso. Och helt frispelad framför mål gjorde han inget misstag: rakade in bollen invid höger stolpe och gav MFF tvåmålsledning! Kort efter målet bytte Chanko av en Thomas Olsson, som sannolikt gått en av sina tuffare matcher i karriären. Tillbaka i startelvan var han påtagligt spänd och osäker och en riktigt svag matchinledning ackompnajerad av en publik med mycket kort tålamod gjorde inte saken bättre – men ex-lagkaptenen spelade i alla fall upp sig till en hyfsad nivå.

Fyra minuter efter målet fick Dixon sin andra varning när han ojuste hindrade en Yngvesson på väg att bli helt helt fri med målvakten, och där försvann också häcken sista teoretiska chans att vända matchen. Istället: frosseri i MFF-farligheter och -målchanser och suckkavalkad över uteblivna mål… Vassast: Mattissons skott alldeles utanför på framspelning av Afonso samt förstås chansen somskulle ha blivit årets mål när Afonso utmanade in i straffområdet och drog en back och en till och sedan för säkerhets skull bägge backarna en gång till samtidigt…!!! men Häcken-målvakten var med på noterna och gjorde sin första av tre lysande räddningar som bara under slutminuterna hindrade MFF från tre plusmål. På stopptid – efter det retliga reduceringsmålet – hade inhopparna Chanko och Yksel varsitt skott också.

Efter att domaren blåst av matchen och ett par minuter ägnats åt tack och mys över en klar seger (och några sekunder åt besvikelse över BoIS-Djurgården 0-2) var det dags för en storstilad stående ovation för, tack till och avsked av Markus Rosenberg, som efteråt var sitt vanliga lugna sig men samtidigt påtagligt berörd av hyllningarna. Ha en trevlig resa ut i fotbollsvärlden och all lycka, Markus!

Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners