Malmö FF – Djurgårdens IF

Tid: 2004-09-20 21:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 2-0

MFF kunde inte inlett kritiska vecka 39 bättre. Än genom att långa stunder spela ut regerande mästarna och göra en fullödigt övertygande och alldeles förbannat bra match. En magnifik första halvlek och en mycket bra andra. Inga svackor, en uppsjö av målchanser och ett varierat och kreativt anfallsspel av högsta kaliber. Och när Afonso och Skoog gjorde allt utom mål och missade en handfull frilägen att döda matchen, var det Yngvesson och Höiland som klev fram och tryckte dit bollarna – på bästa sätt.

Det kändes mycket ovisst, och mycket nervöst inför matchen. Efter den starka inhämtningen på Örjans vall och fortsatt serieledning i förra omgången men trots allt bara en seger på fyra matcher, var tre poäng nödvändiga mot Djurgården. För att hänga med Göteborg, och för att inleda veckans trematchersrace med flyt. Det Djurgården som förvisso kommit vilse i årets allsvenska, men som ändå är Djurgården, regerande mästare med massor av bra spelare, och som sedan nye tränaren Jonevrets entré inte har förlorat.

Hade förlorat. För förväntningarnas tryck bekom inte kvällens MFF. Regnbyarnas dans med sydkulingen – vacker att se i elljusskenet men kanske mindre njutbar att spela en fotbollsmatch i – i 90 minuter plus stopptid bekom inte kvällens MFF. Till synes impregnerade mot vätan och perfekt laddade fick hela laget ut maximalt av sitt kunnande, tillsammans. Ja, förutom då kanske effektiviteten framför mål. Men vilken guldreserv, att anfallarna i match efter match nu kan ha råd att bränna högar med frilägen. För lägena skapas, i match efter match, och när herrar Skoog – flest denna kväll – och Afonso – klaraste missen – börjar förvalta dem… ja – då slipper man i alla fall sitta på läktaren och vara nervös in i slutminuterna.

För då kunde det mot Djurgården till exempel stått en fyra fem noll redan i paus. Eller vad sägs om
– minut 11: Anfall på Höilands och Chankos högerkant når Afonso som från kortlinjen får till inspel genom straffområdet till en omarkerad Niklas Skoog i öppet läge. Skottet räddas på mållinjen av djurgårdare.
– minut 25: Daniel Andersson startar ett usökt djupledsanfall med en dubbelbortvändning under några steg framåt och slår bollen till Afonso, som väggar till Chanko som väggar till Niklas Skoog som plötligt är förbi försvarslinjen och ren med Pa Dembo Tourray i djurgårdsmålet. Denne räddar avslutet – men tappar bollen och ger Skoog en chans till!
– minut 29: Thomas Olsson till Afonso som (för)sätter Skoog i nytt totalt friläge förbi den spöklika djurgårdsbacklinjen. Skottet på målvakten igen!
– minut 31: Yngvesson spelar fram Afonso som spelar fram Skoog igen, Skoogs skott täcks men rullar till ett nytt helt öppet läge i straffområdet, skottet i burgaveln!

Sedan fick det tack och lov räcka. För bara tiotalet sekunder efter resulterade ett anfall på högerkanten i att Skoog spelade in till Chanko, som nåt steg inne i straffområdet slog ett snabbt inlägg mot bortre stolpen. Ett inlägg som Niklas Rasck nog såg komma i luften – för han såg ju inte alls Andreas Yngvesson komma ångande in från vänster och äntligen utnyttja en av alla försvarsluckor och resolut stånga bollen i mål! 1-0!

Alla sanslösa målchanser och det efterlängtade ledningsmålet speglar ändå inte fullt ut MFF:s totala överlägsenhet i första halvlek. Den går inte att återberätta, för den fanns i själva matchens väv av moment och detaljer, alla små ögonblick av skicklighet i spelförståelse och bollbehandling, alla gnistrande korn av kreativitet och spelglädje, alla snabbt och ständigt spända blanka band av rörelse och löplinjer. Och i de större dragen visade MFF upp ett komplett anfallsspel: på kanterna bredd och djup med spjuten Elanga och Yngvesson till vänster och dyrkarna Chanko och Höiland till höger, centalt dynamiska mittfältsduon Andersson/Olsson varvande framstötar med kloka uppspel och smörpassar samt inte att förglömma Persson/Abelsson med flera distinkta anfallsgrundande uppspel, samt längst fram – och ute på kanterna och längre bak – Skoog, jagande, grävande, utmanande, och Afonso, helt ________ (fyll i valfritt favoritsuperlativ) i sin bollbehandling – vilka skarvar och vrickningar till kombinationer – men nu också direkt imponerande i sin attack. Pust.

MFF tog alltså tag i matchen efter några minuter och förde den fram till sista minuterna av första halvlek, då tempot avslogs något och Djurgården tilläts delta i matchen, få fram ett par anfall, och ja till och med en hörna. Men, visst var detta inte det Djurgården som tagit två raka guld och definierat svensk fotbolls utveckling och nytänkande – eller försök därtill, får man kanske vid dags dato tillägga – de senaste åren. Detta var ett habilt allsvenskt lag som gästade en svår bortaarena och då programenligt höll sig avvaktande och ointresserade av att förmå ett eget spel. Fast den defensiva tafattheten var klart under det allsvenskt habila.

Jaha, en andra halvlek spelades också, vilket med hänseende till skeendena i den första inte kändes alldeles nödvändigt. Men – de första tio minuterna hade MFF svårt att få igång det fina spelet igen och Djurgården lade fram vissa ansatser till att vara på väg in i matchen. Sedan kom hemmalaget igång anförda av Afonso. Han lyckades i 11:e minuten snappa åt sig bollen inåt straffområdet, ryckte förbi övrigt försvar och hade helt öppet mål men lade kallt och behärskat bollen – tre meter utanför! Tre minuter senare var målskytt Yngvesson en ribba ifrån att göra ett av säsongens vackraste mål: en utsökt cross från Niklas Skoog på högerkanten nådde honom och han bröt in, ryckte och sköt, men alltså i överliggaren.

MFF anföll på, dock var Djurgården mer med i matchen under andra halvlek och hade sina möjligheter, men MFF-försvaret med Olof Persson i spetsen stoppade det mesta innan det hunnit hända (där nu inte djurgårdarna själva bara schabblade till det). Men man vet ju, det kan hända så lätt – och kvicke Tobias Hysén var ett orosmoment. Tack därför för 2-0 till slut i 71:e minuten: efter en hörna skarvade Afonso i straffområdet bollen vidare till Höiland, som hyfsat fri vid bortre stolpen kunde trycka in bollen. Sedan fick Mattias Asper tippa ett skott till hörna och rädda ett annat, sedan var det slut.

Men vilken match av MFF. Säsongens bästa så här långt, utan tvekan. Det måste vara mästarklass på det här spelet… men man vet om det…: allsvenskor avgörs inte magiska, reservationslösa njutarkvällar som den här, utan på gnetiga Eyravallar och Fredriksskansar.
Och på torsdag är det väl egentligen typiskt giftigt läge för en reaktionsplattmatch på den platta mattan i Örebro – men låt oss nu istället tro och hoppas på plattan i mattan och ett nytt överkörande av Sportklubben.

Tre av veckans sju poäng klara, en av minst fem segrar bärgade. Nääästa!

Tobias Christoffersson



Tränarna efter matchen:

Djurgårdstränaren Kjell Jonevret tog sats med en liten suck och beskrev sedan sin syn på matchen:
– 0-2, det var ändå rätt smickrande siffror för oss med tanke på första halvlek. Då var det klasskillnad. MFF lyckades fullt ut, och vår backlinje blev extremt bred. Vi såg pojklagsaktiga ut i vårt försvarsspel över hela plan, medan MFF var mycket aggressivare när vi fick bollen. Vi var fega, rädda. I andra halvlek lugnade MFF ner sig lite och vi blev lite bättre – vi fick vara med i matchen och vi spelade lite mer. Vi hade kunnat snygga till siffrorna

Sin syn på matchen gav också Tom Prahl, ödmjukt inledande:
– Det är inte alltid alldeles lätt att säga vad som är orsak och verkan i en sån här match. Men jag tycker vår första halvlek är jättebra; det här är ju den fotboll jag tycker om, med mycket djupledsspel. Löper man så deiskt som vi gjorde med Yngvesson, Skoog och Afonso är det inte lätt att vara försvarare. I andra har vi inte samma höga bolltempo, man blir kanske lite försiktig när man missat så mångamålchanser. Sista femton ger vi bort många bollar och gör en del enkla misstag. Jag är glad för att Niklas Skoog och Afonso… jag vägrar säga ordet ”leverera”… men att de presterar som de gör. Vi gör en gedigen match med stora inslag av det… bättre vi kan spela, och visar att vi både kan vara effektiva och intressanta att titta på.

Prahl fortsatte med en förhoppning inför nästa utmaning, torsdagens match mot Örebro på Eyravallens konstgräs:
– Nu ska vi, både spelare och ledare, alla, slå fast att konstgräset inte är någon ursäkt för att inte göra samma match i Örebro. Konstgräset på Eyravallen är bra, och på det ska vi göra en bra match och lägga dom på rygg.
– Jag måste nog göra dig besviken: konstgräsplanen är inte så bra i Örebro…, avslutade Kjell Jonevret.

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners