Örgryte IS – Malmö FF

Tid: 2004-08-30 21:00, Plats:Gamla Ullevi, Resultat: 0-2

MFF tog ledningen efter tjugo minuter på Gamla Ullevi, för att sedan gå ner sig i lunkträsket och ge Örgryte flera chanser att bli med i matchen. Men efter ett mycket vackert och stilrent kontringsmål tre minuter in i andra halvlek kunde de himmelsblå ta över och kontrollera fullständigt matchen ut – och dessutom ha råd med att bränna tre utmärkta frilägen.

Lite motigt måste det ha känts för de blå krigarna att återigen kliva ut på ett dyblött slagfält. Avspark och en första halvlek i hällregn, dessbättre utan åskvädrets elektriska nyckfullhet. Därtill en ganska oglamorös uppgift mellan derbyfesten och seriefinalen: tre måstepoäng mot lite oberäkneligt motstånd på folktom bortplan. Och inte började det inspirerat – från något av lagen – men i alla fall hyfsat, med särskilt plus för Niklas Skoog, rörlig och företagsam.

Lite press och en möjlighet när Chanko nickade ett inlägg strax utanför, men också tendenser till lyckad Örgryte-offensiv under de första tjugo minuterna. Sedan satte Jon-Inge Höiland fart på sin högerkant: avancerade, utmanade och småfintade sig förbi tre man ner till kortlinjen, och så inlägg, långt inlägg mot bortre stolpen. Dit rörde sig också Afonso, från sin bevakning, och kunde behärskat nicka in bollen till vänster stolpe in. Så märkligt friktions- och besvärsfritt det såg ut, såväl Höilands suveräna förarbete som Afonsos perfekta avslut. Högkaratigt, ändå enkelt – 0-1!

Tidigt ledningsmål och smakstart på denna viktiga match – utmärkt. Eller? Undran känns motiverad, eftersom det nu såg ut som om MFF gled in i exakt samma fas som efter paus mot HIF. Ledning = lugnt, lika bra att slå av ett par cylindrar. En hel del bollrull och skenbar behärskning av händelserna, men i själva verket utebliven rörlighet och snabbt fastväxande i gräset. Enda undantaget i sedvanlig ordning reaktorn Chanko, oupphörligen på väg.

Och ÖIS tog för sig så gott de kunde. En god dos kvickhet och teknik i offensiven satte MFF-försvaret på det hala ett par gånger, och tryck från mittfältet gav snabbt kommando över det MFF-loja och dominans sista dryga kvarten av första halvlek. Fast med facit i hand var det kanske inte så farligt ändå: en ordentlig målchans där Asper motade fint först och Olof Persson täckte en farlig retur, en hörna, en farlighet när Paulinho nickade fram bollen till en fri yta i oredigt försvar.

Andra halvlek hann precis börja i samma stil, med ett örgryteanfall. Sedan: Asper räddar en bit ut i straffområdet, gör snabbt utkast till högerkanten till Lolo Chanko, som ångar iväg. Över mitten, sedan nittiograders-pass rakt in centralt, till Thomas Olsson, som vänder och vrider lite – för han inväntar ju Andreas Yngvessons löpning in från vänsterkanten. Den kommer, det gör också den perfekt öppnande stickaren. Det gör också målet, för Ante är iskall i avslutningen när han rullar bollen bredvid Dick Last i ÖIS-målet! 0-2 – bara att klistra in i instruktionsboken.

Men ÖIS var inte slaget – än. Två minuter efter tvåan var reduceringen ytterst nära. Örgryte fick en dubbelmåkchans där Mattias Asper först räddade ett svettigt skott, varpå Olof Persson skyfflade undan ett skott till från mållinjen i läget efter. En halvchans till sju minuter senare, sen var det inte mer. Örgryte fortsatte försöka och flytta upp laget, men MFF gjorde inte om misstaget från första halvlek. Thomas Olsson visade sig nämligen värdig lagkaptensbindeln genom att i maning och handling svara för en ordentlig uppryckning; härligt att se. I 57:e minuten hade han dessutom chansen att punktera matchen när han stack in i straffområdet på en djupledsboll av Chanko, men den framsträckta skon saknade något nummer för att peta in 0-3.

Sista 25 minuterna spelade MFF inte sönder ÖIS på något sätt, man bara behärskade händelseförloppet förnämligt. Fem kvalificerade målchanser inföll, varav tre rena frilägen för i tur och ordning Lolo Chanko – snabb frisparksfräckis spelade honom helt ren, men Last lyckades nå chippen – Niklas Skoog – frispelad av Afonso, väntade i princip in (!) tre backar för att skottfinta av dem, Last tippade avslutet till hörna – och Hasse Mattisson – renaste renaste möjligt ren med all tid i världen med Last, självklart gick det därför också åt skogen.

Nå, efter två trepoängslösa matcher med bitvis trevande insats blev örgrytematchen inte mer övertygande än den mot HIF – med tanke på motståndet – men seger och därmed serieledning in i tvåveckorsuppehållet innan seriefinalen mot HBK – som bara är början på den hyperintensiva höstspurten – är riktigt, riktigt skönt.

Tobias Christoffersson

P.s. Glenn Holgersson gjorde en gedigen debut som vikarie för Joseph Elanga; vältajmad och säker på det allra mesta, plus ett par fina långpassningar. Tryggt. D.s.

—————-
Tom Prahl var efter matchen glad över segern och tre viktiga poäng.
– Bortsett från en kortare period i slutet av första halvlek dominerar vi matchen. 2-0 kommer psykologiskt viktigt, och sedan har vi flera kontringar i andra halvlek, som frukt av att ÖIS måste ligga högt upp. De har mycket boll, men de känns inte farliga. De har små, kvicka anfallare, men dem plockar vi bort med vår tyngd. Jag är nöjd med backlinjen, där Glenn Holgersson gör en stabil insats, men framför allt innerbackarna.

Och till pay per view-TV:n yttrade sig målskytten Andreas Yngvesson citatvänligen:
– Jag fick fram ett ryck och satte en kasse (…) Jag tycker inte vi gör någon speciellt bra match. En bra dag på jobbet ska man kanske inte säga, men…

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners