Malmö FF – Helsingborgs IF

Tid: 2004-08-24 22:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 1-1

En pinne var i hetaste skånederbyt var inte orättvist, även om MFF hade fler chanser än ärkerivalerna. I en elektrisk första halvlek – som till och med fick avbrytas på grund av åskvädret – kopplade MFF efterhand greppet på mittfältet och spelade ut framåt med stor rörlighet och energi. Afonsos 1-0 kunde blivit Afonsos 2-0 och Afonsos 3-0 också, men istället för att döda matchen innan paus tappade MFF den efter, även om slutforceringen kunde bärgat segern. Tom Prahl pekade på bristande ork hos några mittfältare men var nöjd med matchen.

Dags igen. Närmare beskrivning överflödig. HIF. Ifjol gick det bra, sjukt bra, i våras gick det utmärkt. Men tyvärr är det helt irrelevant; vid varje nytt derby nollställs eventuella meriter. Särskilt som de rödblå till slut börjat få ordning på sitt obehagligt fina spelarmaterial och sannolikt kommer att bli höstens lag i allsvenskan. Den allsvenska som av allt att döma kommer att avgöras till fördel för det lag i topptrion som tappar minst antal poäng.

Första halvlek var oerhört bra. Total derbytändning hos bägge lagen, hög intensitet, högt tempo. Första kvarten rymde möjligheter åt bägge håll, och några fina ansatser från MFF: Daniel Andersson stötte upp i djupled och Jon-Inge Höiland kom fram i en karakteristisk dribblingsräd. I 16:e minuten första målchansen på hörna framarbetad av Olsson-Yngvesson-Skoog, Daniel Majstorovic nickade i backen men Daniel Andersson i HIF-målet kunde sträcka sig och ta bollen.

Nu tog MFF över genom ett fast grepp om mittfältet. Thomas Olsson och Daniel Andersson roterade kring ett gemensamt centralt nav och såg överlägsna ut; stilfull kontroll över boll och positioner, bra växlingar med varann mellan defensivt ansvar och offensiva initiativ. I kombination med löpvilliga och attackerande forwards – Niklas Skoogs dödsföraktande satsningar var härliga att se – samt en högerkant Chanko-Höiland som såg riktigt intressant ut började farligheter och chanser rinna till. I 22:a minuten kom en HIF-fot precis emellan till hörna efter ett lysande anfall med inlägg av Skoog mot Afonso. På hörnan nickade Andreas Yngvesson tätt, tätt över ribban, Jon-Inge Höiland slog ett dödligt inlägg som HIF-keepern höll på att tappa in – och anfallen fortsatte.

Uppenbarligen drabbades vid den här tidpunkten vädrets makter av något slags prestationsångest. Det kan för all del inte ha varit lätt att passivt åse den högspänning som alstrades därnere på Stadions lilla gräsplan redan från första minuten, och när nu en MFF-urladdning såg ut att vara under uppsegling fick det räcka. Dags att visa musklerna. Ragnaröksmörka moln tornade upp sig bakom strålkastarna runt fotbollsgrytan, de första mullren kom och följdes av blixtar ljungade från alla håll plus ett ordentligt skyfall. Och efter ett fasansfullt nedslag alldeles bakom norra läktaren och livliga protester från tränarna bröt domaren spelet (alldeles för sent, spelarna måste ha svävat i direkt livsfara åtminstone ett par minuter). Typ en minut efter att kombattanterna lämnat arena upphörde regnet; elementen nöjda med sin markering.

– Vi satte oss inte ner under uppehållet utan löpte runt, höll oss i rörelse, och det tror jag vi hade igen när matchen startade, sa Tom Prahl efteråt.
Ja, frågan är rentav om inte speakern Gösta Sjöströms nyskapande och intressanta alternativ – att låta uppehållet bilda paus och därefter spela matchens återstående 62 minuter i ett sträck – definitivt hade givit MFF segern.
För tusan vilket tryck di blåe pressade fram när matchen kom igång igen efter en knapp kvart. I 36:e minuten bröt Daniel Majstorovic högt och tog sig framåt med bollen över plan på stora ytor. Framåt straffområdet till sökte han läge för framspelning eller skott men hittade inget – och gick vidare. Tog några steg till och kunde sedan lyfta in en magnifik yttersida till Afonso som löpt in till vänster framför mål. Afonso kom inte riktigt ren, men försökte och försökte igen, och så var både back och målvakt överspelade och han kunde lägga in ledningsmålet, 1-0!

Nu fick HIF se vårens svaga försvarsspel tillbaka, det var full kalabalik under det massiva hemmatrycket när MFF tog över helt, spelade ut och skapade en handfull kvalificerade målchanser minuterna innan paus. Afonso hade själv kunnat döda matchen på sina – nästan kontroll i helt öppet läge framför mål, dubbelväggspel med Chanko, petchans i öppet läge – eller fåt hjälp av Niklas Skoog, suveränt framspelad av Daniel Andersson minuten innan halvlek.

Det ska sägas att HIF aldrig var ofarliga, utan ständigt kapabla, men MFF-defensiven hade så långt på en eller två halvchanser när kväst det mesta i anfallsväg. Tyvärr blev det väldigt annorlunda efter paus. Redan första tio av andra halvlek hade HIF tagit över initiativet och vaskat fram två klara målchanser och ett par farligheter. Snabbar spelare i snabba kombinationer som nu lyckades – något hade hänt. Eller snarare inte hänt, ur MFF-perspektiv. För nog såg det lite väl lunkande lugnt ut med en gång. Anfallarna rörde sig inte tillnärmelsvis lika mycket som i första halvlek, och rotationen kring det där mittfältsnavet var betydligt långsammare.

Det är svårt att värja sig från intrycket att MFF i detta skede gav bort matchen. Att avstå från initiativet straffar sig ofelbart mot de flesta motståndare, självklart så mot det pånyttfödda HIF som inte gjort en dålig första halvlek, bara en sämre. Tom Prahl brukar vara sensibel för varje antydan till uteblivna löpningar och bekväma spelare – men han var denna gången av en annan uppfattning:
– I första halvlek hade vi mycket folk i rörelse med högre passningstempo och vi spelade riktigt bra fotboll. I andra halvlek är vi inte så ihärdiga i viljan att sprinta, men jag tycker inte det beror på bekvämlighet utan på att vi inte orkar. Daniel Andersson har inte spelat många matcher på sista tiden, Andreas Yngvesson har sina hälsenor, Thomas Olsson sina skadebekymmer och underlaget är hårt. Jag är nöjd med vår match.

HIF kvitterade i 21:a minuten efter att Thomas Olsson lite oturligt missat mottagningen av ett inkast. Jesper Jansson kunde bryta och på inlägget kastade sig Gustaf Andersson fram. Inte mycket att säga om det, rättvist sett till machbilden. Det skulle dröja till sista kvarten innan MFF presterade sin första chans för halvleken. En rush av Elanga med ett skott som via touch gick precis över.

Och MFF fick till en rejäl slutforcering. Afonso hade ett superläge till att avgöra matchen i 75:e minuten, efter att ha hoppat över bollen vid ett inspel och lurat hela HIF-försvaret fick han den tillbaka och sköt i öppet läge när HIF-Daniel Andersson var nere – men han lyckades till synes omöjligt få upp några fingrar ochcrädda. I första stopptidsminuten bröt inbytte Glenn Holgersson in i straffområdet och sköt ett riktigt bra skott – men Andersson prakträddade igen.

Men det ville sig inte – tyvärr, tyvärr. Hade MFF petat in ett segermål hade det inte varit orättvist, men det var inte heller det oavgjorda slutresultatet. Två dyrbara, fast på intet sätt ödesdigra poäng till guldstriden gick förlorade. Dock MFF tappade initiativet, som nu finns hos HBK igen, och en seger på Örjans Vall i nästnästa omgång lär bli nödvändig. För att inte tala om Örgyte borta nästa måndag.

Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners