Malmö FF – Trelleborgs FF

Tid: 2004-08-09 21:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 4-2

Tala om vinnarskalle. I förra hemmamatchen avgjorde toppmötet mot Halmstad med en kraftfull nick. Ikväll var det dags igen. En självklar derbyseger mot TFF såg ut att rinna MFF ur händerna när Jon Jönsson med 19 sekunder kvar av matchen satte huvudet till och gjorde 3-2 efter att ha varit på plan i sex minuter. Daniel Andersson gjorde bejublad comeback, Niklas Skoog två mål igen – och nu är MFF uppe i serieledning på riktigt.

MFF:s derbyhistoria mot kusinen från landet TFF är som bekant ingen rolig läsning, och få måste de blådårar vara som utan minsta olustkänsla bänkar sig för inför ännu ett kapitel. Fast ikväll, ikväll var faktiskt oron minimal, förutsättningarna var liksom för perfekta. Nästan tjugo tusen samlade i genomvarm sommarkväll för att se sitt stabila topplag ta fjärde raka – och så dessutom få räkna in Daniel i flocken igen. Trelleborg kom förvisso till spel med en färsk och respektingivande poäng mot Hammarby – som vi förstås tackar för. Men med den soliditet MFF visat upp efter EM var det svårt att på allvar föreställa sig annat än några palmblad ödda och strödda i vår väg framåt. Faktiskt. Och i andra minuten fick MFF en hörna. Chanko slog den rätt hög, Daniel Majstorovic gick upp en bit ut i straffområdet och nickade, bollen till Niklas Skoog som mitt framför mål också satte skallen till – och stångade in ett närmast omedelbart ledningsmål!

MFF hade tagit ledningen efter 2.41. Det verkade lämpligt att ställa in sig på en massaker. En sådan skulle också ha ägt rum – om det inte varit för TFF-keepern Fredrik Persson. Han gjorde en första halvlek av full Sundfors-kaliber. Hasse Mattisson sprang till sig ett friläge, Persson räddade, Niklas Skoog sprang till sig ett efter TFF-försvarsmiss, Persson räddade, Höiland med rappt inlägg och Skoog nick mot krysset, Persson räddade, på hörnan direkt efter Afonso-toffelskott, Persson fläkte sig och. räddade. Efter en mardrömsstart för gästerna kunde hemmalaget dominera totalt – och det utan att på något sätt förta sig. TFF uppträdde förbluffande passivt och lät MFF äga bollen och spela sig fram utan att behöva höja tempot mer än till strax över jolmigt. Men trots överlägsenheten, trots många fina anfall och flera målchanser i ljusblå favör, så kändes matchen rätt tråkig större delen av första halvlek. Noll spänning; MFF skulle självklart gå till paus med ett par måls ledning.

Så hade helt plötsligt en dryg halvtimme av matchen förflutit, när Mats Lilienberg – efter distinkt förarbete av Akemolu – fick på ett överraskande och väldigt bra skott ur dålig vinkel en bit in i straffområdet. Kvitteringen hade varit ett faktum, om inte också Asper visat klassen; grym parering till hörna. På vilken dessvärre kvitteringen blev ett faktum: Asper lite fel ut, överspelad och Redo kunde trycka in den vid bortre stolpen. 1-1, svårsmält, för att inte säga bisarrt, med hänsyn till matchbilden. Men MFF fortsatte, nu också med frenesi och tempo, att mata anfall på anfall. Många bra inlägg från Höiland, vasst skott av Afonso, lysande samarbete mellan honom och Skoog – briljant klack; han börjar vakna, skyttekungen! – i kontring. Ordningen skulle snart återställas, och en kaffe i pausen kunde man väl för all del spä ut väntan med.

Men efter några inledande minuter i samma stil tappade MFF rytmen under några dåliga minuter. TFF hade utnyttjat pausen till att ta sig samman; nu var det mot åtta kompakata man på egen defensiv tredjedel, men också små prov på snabba djupledskontringar. MFF tryckte på, men saknade för stunden tempo och genombrottskraft att tränga igenom köttmuren och det såg inte särskilt ljust ut. Men i 58:e minuten var det dags, dags för Daniel Andersson att åter springa in på plan i blå tröja. Han bytte av Thomas Olsson och tog över dennes funktion rakt av i en godkänd comeback. Bytet vände på intet sätt matchen, men kanske började det gå lite snabbare i uppspelsfasen. Det stora jublet över hans entré överträffades faktiskt minuten efter av jublet över AIK:s 2-0 på Örjans vall; ”Kom igen Malmö!”:t var öronbedövande.

Och Malmö kom igen, men inte genom Niklas Skoog, som var väl kall vid målchansen i 64:e minuten, då Fredrik Persson för en gångs skull var överspelad efter en flaxig utflykt, men då Skoog istället för att trycka bollen mot mål direkt valde att lirka efter en definitiv öppning. Istället var det Joseph Elangas tur. Man satt och grämde sig över att just det Tobias Grahn i sina bästa stunder tillfört laget – individuell genombrottskraft -saknades, när en raket sköt iväg på vänsterkanten. Elanga väggade sig in i straffområdet med hjälp av Yngvesson, tog sig hela vägen igenom och avlsutade med en yttersida längs marken, mellan benen på TFF-målvakten. En skalpell genom dököttet, och 2-1 till MFF!

Nu då? Nej, faktiskt inte. MFF fortsatte skapa chanser och spelade bättre igen, men den förseglande spiken i kistan uteblev, och 2-1 är trots allt bara 2-1. Med elva minuter kvar blev 2-1 2-2. Galopperande orättvist, men samtidigt inte mycket att orda om. Sånt händer, luckor uppstår, mål infaller. Inbytte Fischbein spelade snabbt och påpassligt in en boll i en MFF-box där Ademolu stod fri i en rätt stor luftficka och avslutade utan chans för Asper. Desto värre att en sista MFF-anstormning uteblev, TFF av allt att döma skulle få triumfera igen och ett gyllene tillfälle till serieledning skulle rinna MFF ur händerna. Sista tre kom dock vederbörlig slutpress med frispark, tre hörnor, flera inlägg och en handfull lägen för någon att ha ett ben framme i mängden – men nej.

Jo! Med halvminuten kvar vaskade MFF fram ett läge till, Höiland till Yngvesson på högerkanten, inlägg, och Jon Jönsson slänger sig bakåt och lyckas i en nittiogradersvändning nicka bollen i mål. Nitton sekunder kvar. Gränslöst jubel, gränslös glädje. Och mitt i ruset trycker Niklas Skoog in också ett 4-2 på stopptid efter förarbete av Afonso. Och till slut kan ett en himmelsblå målskörd i paritet med skapade chanser och spelat spel noteras, tack för det. Och som åskådare får man väl med facit i hand tacka också för den dramatiska effekten av att hållas på halster och så slungas från uppgivenheten in i lyckan, och få sin njutning maximerad. Vilken kväll. Vilket lag. Och vägen framåt fortsätter, rak. Serieledning. Smack, smack, en gång till: serieledning.

/Tobias Christoffersson

P.s. Afonso var inte i händelsernas centrum denna kväll, det var forwardkollegan Niklas Skoog som med fyra mål på två matcher och allt hungrigare spel ser ut att lämna formsvackan bakom sig. Men, vad som för första gången sågs var prov på samarbete dem emellan i några kombinationer, och det såg lovande ut. D.s.

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners