Djurgårdens IF – Malmö FF

Tid: 2004-07-14 22:00, Plats:Råsunda, Resultat: 0-2

MFF genomförde ännu en storartad match på bortaplan mot Djurgården; efter ett tidigt ledningsmål – igen! – kunde de himmelsblå med stor skicklighet i princip kontrollera matchen hela vägen. En enastående Afonso var matchens klart lysande stjärna, men det var den kompromisslösa, totalt fokuserade laginsatsen som var nyckeln till segern. Ett lag i vilket också lärlingen Johan Guiomar Nilsson kom att smälta in i sin nittio minuters allsvenska elddopsdebut. Fjärde raka segern mot Djurgården, tillika fjärde raka bortasegern mot Djurgården – ett imponerande facit.

– Att sitta här och påstå att vi ska hålla fast vid vår målsättning att vinna SM-guld är fel; det kommer Malmö att göra.
Efter matchen stod Zoran Lucic för den mest kärnfulla och citatvänliga repliken. Tom Prahl var å sin sida förstås nöjd med den viktiga segern, nöjd med spelet och framför allt med laget, men framhöll på anmodan Johan Guiomar Nilssons debut, Olsson-Chanko på mitten, Afonso där framme och så mittförsvaret. I vilket Jon-Inge Höiland tagit steget in:
– Jon-Inge Höiland är som potatis, man kan ha honom till allt…

Först som sist vill Malmö FF – spelare, ledare, föreningen – tacka de drygt 800 tillresta supportrarna för en fantastisk insats på Råsunda: ert stöd är oerhört viktigt, betyder oerhört mycket.

Mycket mycket på spel för två lag som inte motsvarat förväntningarna, men någon tät och tillknäppt historia blev det inte när både MFF och Djurgården från start visade sig mer sugna på att vinna än rädda att förlora. Matchen inleddes snabbt och intensivt med böljande spel, anfallen avlöste varann. Redan i andra minuten hade Djurgården sin första målchans med ett anfall på vänsterkanten, där Mattias Asper missade boxningen av inlägget och Babis Stefanidis fick fint skottläge. I femte minuten MFF:s första farlighet genom ett samarbe av dagens ”nödihopfösta” anfallspar Afonso-Yngvesson.

Strax innan avspark tvingades Patrik Andersson – eller snarare hans hälsenor – kasta in handduken, spel var inte möjligt. Därmed plötslig allsvensk debut i skarpast möjliga läge för lärlingen Johan Guiomar Nilsson – med en stark vår bakom sig i B-lag och träningsmatcher – som fick gå in på högerbacken medan Jon-Inge Höiland tog klivet och bildade mittlås med Daniel Majstorovic. Och debutanten fick det hett om öronen. Djurgården sökte förstås utnyttja den svaga punkten och satsade envetet på att anfalla på sin vänsterkant med Tobias Hysén. Guiomar Nilsson hade stora problem första kvarten, men växte in i rollen i takt med att MFF tog över matchen och kunde utöver allt ökande brytningsprocent också noteras för ett par oförvägna offensiva initiativ. En fin debut.

Djurgården hade en andra målchans i nionde minuten, igen Stefanidis i skottläge mitt framför mål, räddning av Asper. Minuten efter frispark MFF i bra läge till vänster. Afonso fick en mycket bra träff och bollen var på väg in vid bortre stolpen – men Dembo Tourray fläkte sig och gjorde en prakträddning. På den följande hörnan nickade Daniel Majstorovic bollen till Jon-Inge Höiland, som fick på ett skott på mål. Afonso försökte klackstyra in det – men det behövdes inte: bollen gick via touch på Arneng in, överraskande enkelt. 0-1! Ännu en gång hade MFF fått ett tidigt ledningsmål borta mot Djurgården.

Det vore löjligt att säga att ett sådant första mål blev matchavgörande; Djurgården syntes inte påverkas utan fortsatte ha bollen klart mest och trumma fram anfall på kanterna – det var bara det att de inte inte blev riktigt farliga. Men för MFF innebar ledningen möjlighet att sätta sig säkert tillrätta i sadeln, och det var precis vad de gjorde. En centrallinje visade vägen med sin perfekta tändning och tajming: efter det inledande misstaget var Asper säkerheten själv, Daniel Majstorovic var mästerlige Maestro och att se hans markering av den Ouden och steg upp i plan för tidiga brytningar var en njutning. Vidare Lolo Chanko, som blev biten av en radioaktiv terrier när han var liten: så nära på, så hela tiden, så överallt, så där. Vidare Afonso, som visade vägen framåt med rörelse och sin med skandinaviska mått unika bollbehandling.

Bägge lagen fortsatte skapa möjligheter, men skillnaden var att där Djurgården körde fast på samma sätt hela tiden – fram på kanten, spel till orörliga spelare i trängsel vid straffområdeslinjen – såg och sökte MFF fler, olika möjligheter, alla med Afonsos inblandning som gemensam nämnare. Forwardkrisen kändes långt borta när han och Yngvesson i första syntes bilda ett rätt komplett anfallspar; flera fina kombinationer som kunde gett bättre resultat. Tobias Grahn ägnade i huvudsak första halvlek åt att upprepa sitt ständiga misstag att hålla i bollen för länge, med ett undantag i 30:e minuten, då han sånär spelade fri Afonso och fick bra skottchans i läget efter.

Djurgården fick till en liten anstormning i slutet av första halvlek, men den blå defensiven var omutlig och sista fem minuterna vände MFF och pressade ett paralyserat hemmalag hårt. 0-1 i paus kunde lugnt varit 0-2, och oron över en scenförändring fick gnaga. En kvart in i andra såg den faktiskt ut att vara på väg; Djurgården verkade hitta rätt på mittfältet och mer systematiskt mata bollar medan MFF kunde noteras för några menlösa långbollar – men tack och lov kom försöket av sig. Kanske av att MFF i princip gjorde 2-0 i 66:e minuten. Ett fantastiskt förarbete av Afonso, avancerande till höger. Intensivt attackerad håller han undan inte genom att täcka och slita utan genom… sin perfekta kontroll över tyngdpunkt och balans – på väg framåt, hårt uppvaktad – vricka och småfinta med kroppen, benen och fötterna. Som en filmsekvens med subliminalt snabba små klipp… ja… man saknar ord. Han spelar hursomhelst fram bollen i straffområdet, där Grahn – som kom igen starkt i andra – släpper den till Yngvesson som är helt ren, helt fri nån meter framför mål – och får bollen över. En prestation i sig.

I takt med andra halvleks fortskridande stod det allt klarare att Djurgården inte skulle förmå förändra matchbilden. Men ett skitmål kan ju alltid smita in i alla fall, så det var förstås underbart när Afonso klippte in 2-0 till MFF i 78:e minuten. På övre mittplan vände han i uttryckets fulla bemärkelse bort Toni Kuivasto och fick sedan blott vagt attackerad – märkligt nog: Djurgården har ju faktiskt upplevt Afonso ett par gånger tidigare – avancera och sikta in sig. Perfekt Afonsoläge och kliniskt markskott som dunkade stolpinsidan in. Så vackert, och nu var Djurgården inte bara oförmögna utan också uppgivna och MFF:s seger fredad från någon oegentlig slumpskörd i slutminuterna…

Av allt att döma är Djurgården nu avfärdat från guldstriden, säsongens spänning att se fram emot kanske en kamp med AIK om att slippa kvalplatsen? Nå, MFF stampade av på råsundagräset och seglade definitivt rakt upp i tabellens toppskikt – om bara tabellen kunde sluta halta snart. Nästa vecka Halmstad hemma och serieledning inom räckhåll – det borde bli lite folk.

Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners