Helsingborgs IF – Malmö FF

Tid: 2004-05-24 21:00, Plats:Olympia, Resultat: 0-2

MFF reste sig ur askan, sträckte ut sina 3-5-2-vingar i dess fulla bredd för att lyfta igen och nå högsta höjderna hittills. De himmelsblå dominerade matchen på Olympia från början till slut och var redan innan Andreas Yngvessons ledningsmål förkrossande överlägset i chansstatistiken. Thomas Olsson var magnifik i sin 90-minuterscomeback och bildade tillsammans med sina tio medspelare ett spelande, fungerande, hungrigt och harmoniskt – lag.

Det gick att ta sig samman. Det gick att komma samman och tillsammans ge krispratarna, hysterikerna och domedagsprofeterna svar på tal – även om det funnits anledning att låna dem ett öra. Men laget gav ett synnerligen välformulerat svar på tal, förhoppningsvis sista ordet i en smärtfylld sak. I alla fall sista ordet innan EM-uppehållet, till vilket Malmö FF – laget, truppen, gruppen, klubben, föreningen – nu kan gå lugna och starka; kanske också stärkta. Kanske var de veckor som framstod som härdsmältans degeln – i vilken de ädla metaller slutligen förenades, formen i vilken en glänsande vacker ny legering gjöts och härdades.

Det stämde från början
För så såg det faktiskt ut på Olympia igår. Det stämde, från början. I den tempostarka matchinledningen med målchanser och farligheter åt bägge hållen var det MFF som hade det: rörlighet och äntligen lite linjer av ett spel, tajming och äntligen lite rytm, vilja och äntligen lite positiv hunger. Så såg det faktiskt ut på Olympia, även med större växlar odragna – minns Örebro! HIF:s mittfält var hopplöst, och var aldrig i närheten av att ge MFF:s en match. Mild/Erlingmark till exempel hade garanterat kringskurit MFF:s renodlat spelande centrala mittfält Olsson/Afonso/Grahn på ett helt annat sätt. Men så finns det också alternativ i truppen att tillgå – en av vårens främsta Lolo Chanko fick svälja en tuff petning.

Thomas Olsson magnifik
Men Thomas Olsson var – först som sist – magnifik. Hans blick, placeringsförmåga och passningslugn i mittfältets bakvatten bildade en plattform för MFF:s offensiva spel som sannolikt blir oundgänglig i en förhopplig guldstrid. Fördelande bollarna på den för tillfället fördelaktigaste kanten etablerade han 3-5-2-formationens essentiella bredd, och varierade med att med korta bollar på djupet återupptäcka det territorium på mitten framför straffområdet där anfallare och utmanande offensiva mittfältare behöver bollar på fötterna, och där MFF haft så svårt att få till det.

Tre vassa chanser i första
Första halvlek var ändå jämn, det var rentav så att HIF kändes lite farligare när de väl kom fram. MFF spelade till sig mycket och skapade en del men i det där sista momentet var det inte riktigt explosivt. De tre bästa målchanserna tillföll dock bortalaget, den första till Andreas Yngvesson redan i fjärde minuten. Thomas Olsson hittade Niklas Skoog som lade bollen vidare direkt till Ante på väg in i straffområdet, men Conny Rosén i HIF-målet hann ut och täcka till hörna. MFF sökte one-touch-spel – bara det i sig glädjande – och lyckades med ett par kombinationer, misslyckades med några. Andra chansen var Daniel Majstorovics nickprojektil på hörna i 40:e minuten, Fribock undan på mållinjen. Tredje och främsta i halvlekens allra sista sekunder: Afonso fick bollen på mittplan, såg ut att tänka att det ändå bara var sekunder kvar så vaf. Han gav sig iväg framåt och kroppsfintade sig in i straffområdet, väggspelade sig med Yngvesson genom åtminstone tre man och fick sånär avslutet under Rosén.

Äntligen mål för Yngvesson
Andra halvleks tio första fortsate MFF spela övertygande, nu med Elanga-Höiland med ända fram i offensiven. Tre halvchanser som såg ut att följas av en fjärde: Thomas Olsson lättade fram en boll till Skoog som trängde sig in mot straffområdet och slog ett kort inlägg mot Yngvesson. En bra chans, synd, kunde blivit nåt. Men – Andreas Yngvesson och den sällsamma förbannelse som besitter honom sedan. länge (och som förstås förstärkts av skade- och formbekymmer): att bara inte lyckas få in bollen. Många fina löpningar och förarbeten, lika många sumpningar av avslut, så det var självklart dags för en till. Men – inte denna gången: Ante klippte till direkt med högern. Och gjorde mål. Mål! MFF tog välförtjänt ledningen och om det var någon tur att näta så var det Yngvesson. Skulle målet utlösa en så kallad ketchupeffekt, ja då har MFF en ny skytteligavinnare.

Spelskickligt
Efter målet fanns det små, farliga tecken på att MFF blev avvaktande, förvaltande sin ledning, men laget behärskade planen med sin spelskicklighet och HIF förmådde inte överta initiativet. Istället kom MFF fram i flera strukturerade, fullskaliga anfall med Grahn och Afonso allt högre i plan och med Niklas Skoog med alltmer på sin sida. I 65:e minuten tre målchanser i en: Tobias Grahn gick upp från mitten, utmanade sig in i straffområdet och sköt, Niklas Skoog hade en bra nick i andraläget och Afonso ett skott som blockerades till hörna i det tredje.

Nervös uddamålsledning
Men man har väl vatt med förr. Man vet väl att en ett noll-ledning egentligen inte betyder nånting, särskilt inte när man leder fullt rättvist och siffermässigt klart i underkant. Det är alltid då det brukar hända: ur ingenstans uppstår nån meningslös, slumpmässig möjlighet som givetvis förvaltas av motståndarna och så är det kvitterat. Det var alltså olidligt spännande, nästan så man i förväg tog ut bitterheten av att onödigt tappa en given seger: ”nu, se, här kommer det!”, till exempel när Graulund ur ingenstans fick livsfarligt skottläge i (80:e minuten).

Afonso avgjorde
Men med en ordinarie minut kvar ristade Afonso segern i sten, segern över derbyrivalen HIF men den här gången framför allt segern över motgångarna. Själv i fokus för mycket av det negativa snacket gjorde han en bra match, där han visade att man kan ta defensiva poäng också genom bollbehandling och små lirkande rörelser och där han vågade alltmer framåt. Så gav han sig på nytt av framåt från övre mittplan, väggade med Skoog, drog målvakten och hann precis stanna bollen vid kortlinjen med höger fot, för att sedan skicka in den med vänstra. Artist i aktion! Stör ej!

Bästa matchen i år
22-5 i avslut, 13-2 i avslut på mål. Plottgrafiken på MFF:s chanser mot HIF såg ut som om nån tagit med sig en automatkarbin till luftgevärstävlingen. Och om MFF:s seger på plan var överlägsen, var de sjungande supportrarnas på läktaren förkrossande. Det här var MFF:s bästa match i år, och den kom när det behövdes som allra bäst. Direkt efter slutsignalen var det kramkalas mellan Prahl och Borg. Ännu är allt möjligt.

Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners