Malmö FF – Kalmar FF

Tid: 2004-05-17 21:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 0-0

Två nickar i ribban i första halvlek och ett överraskande friläge, närmare lyckades MFF inte komma att sticka hål på ett defensivt starkt Kalmar FF. Andra raka mållösa hemmamatchen på Stadion innebär att laget fortfarande saknar avgörande udd, men stabiliteten är på väg tillbaka. Glenn Holgerssons debut som mittback var bra och Thomas Olssons dryga halvtimme styrde upp passningsspelet ordentligt.

Det är lätt att stelna till och bli lite blek om nosen vid tanken på hur de allsvenska poängen runnit ifrån MFF efter den ”välbetalda” serieinledningen. Nio poäng nu – borta för alltid. Noll noll hemma mot nykomlingen Kalmar är förstås inget vidare, särskilt inte som det också innebär andra raka hemmamatchen utan mål.
– Spelarna har dåligt självförtroende just nu; det gör att det kanske ser lite taffligare ut än vad det är. Lite rappare spel, lite större passningsskicklighet. Fler fartfyllda löpningar i djupled, bra inlägg – det är vad som behövs, sade Tom Prahl efter matchen och sammanfattade läget efter 0-0-matchen mot Kalmar FF ganska uttömmande.

Första halvlek kan utan utan större omsvep avfärdas som rätt trist. 3-5-2-uppställning på nytt med Glenn Holgersson till vänster i trebackslinjen, allsvenskt debuterande från start. Skoog och Grahn på topp igen, och en på pappret slitstark men kanske inte superkreativ central trio Jönsson-Mattisson-Chanko. Tendensen blev tydlig så gott som omgående: Kalmar avstod från all annan vilja med matchen än att hålla den i schack, och överlät till MFF att liksom försöka göra något. Knappast någon oväntad utgångspunkt när nykomlingen gästar seriefavoriten, låt vara att inget av lagen visat upp klicherade upplagor av dessa sina epitet så här långt.

MFF fick ingen balans i sin formation, och som vanligt berodde det på – det uteblivna – mittfältsspelet. Kantvägarna etablerades inte, andrabollar vanns till stor del centralt men de påföljande passningarna framåt klickade oftast, så det blev långbollsfestival från trebackslinjen. Inte så roligt, men med ultraplattmatchen mot AIK färsk i minnet kändes det ändå nästan okej: andrabollar vanns som sagt och några av långbollarna – gärna de från Holgersson – blev faktiskt ganska farliga. Dessutom fick MFF sin första målchans i åttonde minuten, när Daniel Majstorovic fick sig en frispark på mittplan spelad i sidled och lättade bollen in i straffområdet, välavvägt, till Niklas Skoog som nickade – i ribban.

MFF behöll och förstärkte ett slags trubbigt kommando halvleken igenom – Kalmar stack upp någon gång, hade något läge, men inget riktigt farligt – och skapade med fem minuter kvar sin andra målchans: vackert inlägg av Niklas Skoog nerifrån kortlinjen till en fri stående Grahn framför mål. Grahns nick – i ribbans underkant! Chansen tände matchen, sista fem var intensiva, men halvleken som helhet höll på tok för lågt tempo. Ett toppaspirerande lag borde kunna skruva upp det ett par snäpp, öka värmen i grillen, men – där är inte MFF form- och lagmässigt för närvarande.

Det verkade som om MFF inledde andra halvlek just med ambitionen att höja tempot, och inledningsvis såg det bra ut, Jon Jönsson hittade rätt med en av flera halvkorta djupledsbollar mot anfallarnas fötter. En Kalmar-farlighet följd av lite tryck avbröt, sedan var det dags för Thomas Olsson att göra ett nytt försök i den blå startelvan, på Lolo Chankos bekostnad. Och Thomas Olsson slog nästan direkt en lång, öppnande passning på djupet av ett slag som i princip inte synts alls i år och visade med klokt bollfördelande och känslig fot att han kan tillföra flera av de kvaliteter MFF saknat på sistone – måtte han förbli frisk. Sex minuter efter första bytet andra: Yngvesson in, Mattisson ut och Grahn ner på mitten. Grahn var bra i anfallet men hör hemma på mittfältet och man kunde ana en intressant kombination mellan honom och Olsson.

Efter dryga kvarten MFF:s tredje och sista stora målchans. Tobias Grahn tog sig läckert slalomdribblande in i straffområdet och sökte Niklas Skoog, men det var i läget efter, när Skoog stod kvar i straffområdet och en passning nådde honom – som alla var säkra på det var offside. Men ingen flagga upp, Skoog totalt ren med målvakten, men förvåningen förlamade honom och avslutet misslyckades helt. I 65:e minuten Kalmars chans i matchen: Under en kontring ett överraskande men dödligt volleyskott som dunkade i ribbans underkant, studsade på mållinjen, på Mattias Aspers baksida, ner igen och – ? Visst ska hela bollen vara inne, men det såg kusligt nära ut innan den rullade ut igen på andra sidan (!) om Asper. Dock släppte domaren möjligheten att det var mål och publiken hördes lite skamset pusta ut. TV-bilderna gav dock klart besked: bollen var aldrig över linjen, den hölls tillbaka av en stark bakskruv.

Vän av sifferkombinationers mångfald kunde med tolv ordinarie minuter belåtet konstatera att MFF med tredje bytet gled över i – 3-4-3; Igor in, Jon ut. En slutforcering var förstås på sin plats, och en sådan blev det. Hård press, flera farligheter, närmast ett bra skott av Niklas Skoog som Wastå i kalmarmålet tippade till hörna. Men mållöst förblev det, och nu har MFF inte vunnit på fyra matcher.

Dessbättre är det skillnad på att inte vinna och att inte vinna. Liksom förlusten mot BoIS var den här insatsen något att bygga vidare på. Ja, det saknas ännu mycket. Ja, fler poäng gick förlorade. Ja, vägen till toppen är fortfarande lång och oviss för det största av de tänkta topplagen. Men ljuspunkterna blir fler, inte färre efter nermörkret för ett par veckor sen och det är bara att försöka gilla läget. Formkurvor vänds oftast inte med fingerknäppningar. Men kanske av ett rämnat Olympia.

/Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners