Hammarby IF – Malmö FF

Tid: 2004-04-06 21:00, Plats:Söderstadion, Resultat: 0-0

De två mest topptippade lagen drabbade samman på Söderstadion, och gav publik och TV-tittare en mycket spännande och sevärd 0-0-match. MFF visade upp en diamant – hård, men oslipad – och en erövrad poäng var både rättvist och välförtjänt.

Egentligen en omöjlig förstamatch; opassande. Inledningsmatcher ska spelas mot habilt motstånd, genomföras lika habilt och helst vinnas med uddamålet genom en tilltrasslad situation i straffområdet efter drygt sextio minuter. Så blev det inte på Söderstadion igår kväll. Det kom att bli allsvenskans mest tippade topplag som hade att begå premiär mot varandra, två klubbar storstinna av förväntningar, destinerade för toppstrid – nog hade de hellre anträtt den långa och farofyllda resan mot oktober med ett försiktigare förstasteg. Men nu ställdes – och stöttes – de samman, direkt.

Kompromisslös spänning
Och det märktes. Intensiteten sjukt hög, spänningen kompromisslös, tempot starkt – från minut ett till nittio plus tre. Matcher ska sätta sig, förväntas gå i stå emellanåt, är en halvlek het är det okej om nästa är mer ljummen – men igår satt tumskruvarna gjutna, thrillern dunkade på utan reklampauser. Kampen, viljan och tempot förhäxade publiken och var de egenskaper hos lagen som imponerade mest – men lite guldstoft ströddes också ut på vårplanen, och om noll-noll-hatar-talibanerna fick vatten på sin kvarn efter suckorgien på Fredriksskans i söndags, bör de göra avbön efter elektroterapin på Söderstadion.

Ingen övertog i första
Inget lag vann övertag på det andra i första halvlek. Både MFF och Hammarby sökte initiativet, sökte sitt spel, men ingen lyckades fullt ut hitta det utöver några farligheter och någon målchans – därtill var motståndaren för hård och den avgörande skickligheten ännnu inte intrimmad. Inga långa anfall – men mycket bollbytande på mitten och försök till spelvändningar.

Afonso och Grahn började aktivt
MFF fick igång vingbackarna Elanga-Höiland ganska bra, och på centrala mittfältet inledde Afonso aktivt och gav prov på en bollbehandling, som i sin smeksamma lätthet borde vara helt unik för någon som burit blå tröja, men som dock inte kom till nytta i något farligt läge, utan mest redde ut trassligheter. Njutbar likafullt. Tobias Grahn fick förtroendet från start i en bollfördelande roll så att säga i bakvattnet på Afonso. Han visade omgående en stor vilja – att röra sig över stora ytor och jaga boll, men framför allt att samla upp och sätta igång spelet. Hans Mattisson höll sig mestadels i den defensiva komplementrollen, och verkade inriktad på att göra sitt jobb med boll eller utan.

Skoog växte in
Niklas Skoog var osynlig inledningsvis, men växte in i matchen starkt efter första tjugo – vilket anfallskollegan Andreas Yngvesson tyvärr inte lyckades med – och förblev fullt igenkännbar som given förgrundsfigur även i årets blå upplaga. Efter en knapp halvtimmes spel hade han sin och kanske MFF:s vassaste chans, när han på pass av Elanga snabbt avancerade in i straffområdet från vänster och sköt ett skruvat skott mot borte stolpen – och i!

Björnligan bäst
Det tremannaförsvar som döpts till Björnligan var jämte en felfri och trygg Mattias Asper den lagdel som övertygade klart bäst. Vissa frågetecken restes i genrepet mot Häcken, men rätades här ut med eftertryck. Ändå verkade Hammarby ha gjort klart för sig hur man skattade sina chanser att bäst ta sig förbi dem: helt riktigt försökte de utnyttja sin kvickhet och one-touch-passningsskicklighet genom att söka anfallarna med korta uppspel mot fötterna. Det blev många, många dueller, men Olof, Patrik och Daniel vågade ligga tätt, tätt på, vågade bryta högt upp och tryckte på när tillfälle gavs – och de få gånger någon av dem såg ut att bli överspelade fläktes ändå en kroppsdel emellan, eller så städade nån av de andra upp. Enastående balanserat och välavvägt – men också enastående svettigt. Det var inte bara för Kaisern att gå in, läsa, peka och placera – det var framför allt de tres totala närvaro, slit och offervilja som höll målnollan intakt.

Höiland inte riktigt vän
Andra halvlek började i samma stil som första, med de förstärkta MFF-tendenserna att Elanga lyckades bäst på sin vänsterkant – satte effektivt stopp för både Östlund och Erik Johansson och blixtrade till framåt med några fina uppspel – medan Höiland till höger fortfarande har att bli riktigt vän med sin nya roll. Samtidigt växte Skoog, men till synes på Afonsos bekostnad. Kanske är det ett problem att de bägge söker sig till samma del av mittplan för att hitta bollar att utveckla, samtidigt såg det intressant ut de få gånger de hittade varann på samma ytor.

Dröjde på mitten
I 57:e minuten ett slags nyckelsituation för andra halvlek: Grahn blir ännu en gång för omständlig med bollen i uppspelsfasen och tappar den, Hammarby kan vända spelet. Det står klart att MFF vid sidan av de bollskickliga individuella kvaliteterna har problem med att starta anfall snabbt. Mycket bolltrillande och dröjande innan pass kväver lägen i sin linda och ger motståndarna tid att samla sig. Något djupledsspel finns över huvud taget inte, kan inte uppstå, och saknaden framstår alltmer akut när Hammarby börjar ta över med våg efter våg av snabba uppspel och inlägg. Prahl reagerar och dubbelbyter: Matttisson-Yngvesson ut, Chanko-Sypniewski in.

Hammarby tog över
Men MFF fortsatte vinna allt mindre boll och trycktes längre och längre ner, framför allt kanterna tappade mark och ett ofrivilligt systemskifte till 5-3-2 verkade vara förhanden. Patrik täckte ett ruggigt närskott av Pinones-Arce i 60:e minuten, en av Hammarbys två riktiga chanser i matchen. På den andra – nick av Petter Andersson i 81:a – gjorde Mattias Asper en riktig fantomräddning. Då hade Hammarbys press hårdnat ytterligare, sista kvarten kom MFF över mittplan blott sporadiskt. Men höll emot.

Igor nära mål
Dock tillförde Igor Sypniewski något med sitt inhopp. Han visade några prov på vassa djupledslöpningar och högg när han kunde. I 84:e minuten var han efter nickpass av Skoog nära att dribbla sig genom tre man in i straffområdet, men det där riktiga klippet som förvandlar allsvenska försvarare till slalomportar är inte där. Än – men synbarligen snart. Sin främsta möjlighet och MFF:s vassaste chans i andra halvlek hade han emellertid sjutton minuter tidigare. MFF i kontringsläge, stickare av Afonso, Igor sprang perfekt. Väntade lite, sköt i steget, tunnel på Ante Covic! men lite löst.

Extremt brett
MFF hade också ett eller två anfall under matchens sista fjärdedel, där man trots tappad fart i uppspelsfasen kunde skapa starkt tryck genom mittfältets extrema bredd; tillsammans med hammarbyförsvaret såg det också lite märkligt ut med tio till tolv man uppradade kring straffområdeslinjen… det finns en del kvar att jobba med i offensiven.

Bra början – snar fortsättning
Men – MFF:s 3-5-2 elddöptes mot FCK för bara 32 dagar sedan och har därefter följts upp av ömsomma skopor vin och vatten under försäsongens sista månad; det måste man ha i åtanke vid en första bedömning av detta Real Malmö med sin suveränt stjärnspäckade trupp. Vad vi fick se i premiären var en himmelsblå diamant – hårdast och tätast i fenomenvärlden bakåt, oslipad, ännu oslipad, framåt. Det var en bra början, definitivt en bra början. Men fortsättning följer – alldeles strax i långfredagens hemmapremiär(repris) mot Örebro. Då finns bara tre poäng.

Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners