Helsingborgs IF – Malmö FF

Tid: 2003-09-15 21:00, Plats:Olympia, Resultat: 0-0

En tät match, en tuff match, en jämn match. En chansrik match, en öppen match, en underhållande match. Men till slut också en mållös match och sammantaget en ganska jobbig match att utstå. I derbyreturen hade Peter Swärdh gjort sin läxa: MFF lyckades inte få hål på HIF trots en rad utmärkta chanser. Samtidigt kunde även HIF ha tagit hem spelet – den delade poängpotten var rättvis, om än beklaglig.

Redan under de första matchminuterna sattes nivån för matchen, genuin derbynivå: högt tempo, mycket vilja, snabba lägen åt båda hållen. Hasse Mattisson gjorde en stark brytning och fick fram bollen till Niklas Skoog, som direkt svarade för en av sina och matchens delikatesser: en och en halv läcker tvåfotare och täckande i steget fram, så var två HIF-backar borta. Minuten efter bra läge för Mattias Lindström på väg in i straffområdet, men dessbättre utan kontroll på bollen.

Liksom HIF gav MFF järnet i närkamper och i löpningar, men ändå blev det hemmalaget som fick bäst kontroll över mittfältet, och det ganska tidigt i första halvlek. Inget markant övertag, ingen detronisering av blå nyckelspelare eller så, men en eller ett par decimetrar som var mer tajmade, närmare bollen, bättre riktade passningar. Och med kvarten spelad första målchansen: Hans Eklund kunde bryta en lite bolldrällande Thomas Olsson på nedre mittplan, fortsatte framåt, passade Gustaf Andersson som inte ställde Asper på alltför svårt prov med ett tamt skott. MFF svarade direkt, med en kontring. Ett långt uppspel bakifrån – från Höiland? – når Skoog på väg in i straffområdet. Han bröstar bollen till Ijeh, Ijeh direktpassar i sidled tillbaka och Skoog skjuter ett bra skott som HIF-Rosén tippar till hörna. Ännu en grym kontring av MFF, ännu en uppvisning av forwardsamarbete i högsta klass.

Två minuter senare ett längre, lysande MFF-anfall, som startade med balanserad bollfördelning av Thomas Olsson. Vasst Elanga-inlägg – han hade riktigt bra statistik på sina inlägg i den här matchen, medan uppspelen var betydligt sämre; det brukar vara tvärtom – in i straffområdet, där Andreas Yngvesson nickade bollen vidare
till Ijeh, vars nick i sin tur gick strax över. Nu verkade MFF vara på väg att få igång ett ordentligt passningsspel, men efter några lyckade sekvenser vill det sig inte riktigt. För många missriktade uppspel och uteblivna vidarebefordnanden, och HIF kunde ta över. Fyra hörnor på tre minuter etablerade en press mot MFF-målet som syntes allt svårare att värja sig mot, kvällsluften mättades med aningar om hemmaledning.

Då, just då, kommer den, finns den där igen – MFF-Kontringen. Det var bara det att idag blev det inte mål på den. Men grann var den: Thomas Olsson klipper till den perfekta genomskäraren över halva plan, till Peter Ijeh som ligger och väntar på att hugga. Han är rätt in i löpningen och har sin back bakom sig direkt, och med en lätt putt på bollen är han också förbi den utrusande målvakten. Tyvärr berövar vinklarnas illvilliga spel MFF ledningen – vilket skulle ske igen, senare – när Ijeh kommit för långt ut till höger och inte kan få avslutsskottet annat än strax över det öppna målet.

Sista kvarten av första halvlek var rik på chanser och lägen, för bägge lagen. MFF hade flera bra omställningar signerade Thomas Olsson och anfallarna, Elanga hade ett bra inlägg till Lolo Chanko i prima skottläge och HIF:s Gustaf Andersson hade två framstående möjligheter att ge sitt lag ledningen i slutminuterna.

Intermezzon har sin plats mellan föreställningens delar, men det som utspelades på Olympia i halvlek kunde alla varit utan. Skenande pyroteknik i MFF-klacken med åtminstone en bengalisk eld och massiv rökutveckling – rubbet givetvis förbjudet – skapade stor oro och vad man kunde se en del aggressioner, rentav ett kaos under uppsegling när polisen resolut omhändertog ett par personer. Andra halvlek kunde inledas först en kvart försenad, efter att rök och rötägg skingrats och Tom Prahl stegat bort och – med synbarlig framgång – talat den stökiga delen av publiken – och därefter även polisen.! – till rätta. Man måste förundras över den massiva mentala blockering, den efterhängsna hang-up, som tycks hemsöka dem som envisas med att fortsätta planera och genomföra rök- och eld-manifestationer. OK det är rätt fräckt – men det är förbjudet, är farligt, är belagt med höga böter för föreningen. Så – bryt ihop och gå vidare och – tänk lite kreativt, typ.

Nå, det blev också en andra halvlek. Men inte för Daniel Majstorovic; han fick en smäll i första och kunde inte fullfölja derbyt. Rockaden av Prahl kanske inte den mest väntade: Höiland in som mittback, Jon Jönsson inbytt och Mattisson ner på högerbacken. Orosmomenten var annars tvenne med halva matchen kvar. Dels att försvaret när mittfältet inte lyckats få tillräcklig kontroll sjunkit väldigt långt ner och haft svårt att freda sig – vilket knappast skulle bli bättre utan Maestro. Dels att Peter Swärdh verkligen gjort sin läxa grundligt sedan den ljuvliga 0-5-kollapsen på Stadion: HIF var oerhört duktiga på att backa hem snabbt så fort det fanns allra minsta risk för en sån där giftig kontring, det såg ut att alltid finnas fyra till sex rödblå på plats i eget straffområde när MFF visade tendens till anfall. Imponerande.

Oron fick inte lov att lugnas, den var tvungen att förstärkas. HIF tog kommandot direkt i andra med flera bra lägen de första minuterna. Därpå – berövades MFF en straff. Peter Ijeh in i straffområdet med bollen, utsätts för en mycket tydlig och ganska långvarig fasthållning, och för ovanlighetens skull syns det också att Ijeh inte själv håller fast på något sätt, som det annars så ofta kommit att bli i den här typen av situationer. Men vad som syns och inte syns är en sak, vad domare Sundell (o)verkligen såg en annan.

Ett bra MFF-anfall, en farlig – snabbt slagen – HIF-frispark som Asper gör en fantastisk räddning på, ett lysande MFF-anfall – grymt bollvinnande och start av igeln Chanko, bländande vacker yttersida av Yngveeson till Ijeh i straffområdet, nickpass av Ijeh till Skoog som är på väg ur vinkel och det blir bara hörna – och så ett flygande HIF-anfall: nog var det en böljande match allt. Drygt halvvägs in skvätte vågorna dock alltmer mot fel strand, HIF såg klart hetare ut, och när Grahn bytte av Yngvesson – helt ok, men inte riktigt med alla de cylindrar som varit igång tidigare – kändes en förändring välkommen. Och injektionen av en pigg, hungrig Grahn gav genast effekt. Efter två minuter på plan jobbade sig Grahn inåt plan, passade Thomas Olsson som drog på ett riktigt bra skott.

Med en kvart kvar att spela kom MFF in i matchen ordentligt igen, och de sista tio plus tre minuters tillägg blev maximalt spännande, faktiskt riktigt jobbiga att utstå. Niklas Skoog serverade Chanko utmärkt skottläge, Asper gjorde ny prakträddning, bollen i stolpen, soloräd längs kortlinjen av Grahn och två glödheta målchanser för HIF på tilläggstid. Men demförinnan MFF:s sista chans då Peter Ijeh efter förarbete av Olsson och Skoog hade öppet läge framför mål, men ur dålig vinkel sköt två meter utanför. Riktigt nära, men närmare blev det inte.

En riktigt bra derbymatch, som det hade varit så skönt att trots 0-0 och bara en av tre poäng vara riktigt nöjd med. Men nu går inte det, den allsvenska toppstriden tillåter inte det. Tappade poäng är lika med tappad guldchans – där förutsättningen som MFF strävat enligt ett bra tag redan, och också tagit flera storsegrar genom. En orimlig förutsättning, naturligtvis. MFF är starkt och gjorde en bra match mot ett HIF som är bra och gjorde en stark match. Väl så.

/Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners