Malmö FF – Halmstads BK

Tid: 2003-06-17 22:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 2-1

Med underläge redan efter nio minuter hade ett om än taggat MFF i första halvlek svårt att få igång sitt eget spel mot ett Halmstad som fått matchen precis dit man ville. Men – i paus byttes skyttekung Ijeh in och gjorde sanslös comeback: kvitteringsmål efter 17 minuter på plan till avgrundsjubelvrål från sexton och ett halvt tusen på läktarna. Ijehs insats blev tungan på vågen – MFF tog över, fick spelet att stämma och trummade fram chans på chans. Med tio minuter kvar slog Niklas Skoog in returen på ett rysarskott av Olof Persson, och segern var ett faktum. Tre tunga poäng, tre psykologiskt viktiga kliv i tabellen och allt gott att hoppas inför fortsättningen.

– Ingen jättebra fotbollsmatch, tyckte en behärskat besviken men i snacket ändå lättsam HBK-tränare och MFF-legend Jonas Thern efter att ha sett sina adepter förlora med 1-2. Kanske inte, men ur MFF-perspektiv var dramaturgin effektivt upplagd av de små väsen – vilka de nu är – som rycker i fotbollsmatchers ödestrådar. Segersötman är alltid som ljuvligast när gommen först förnummit förlustbitter, bottenlagsrutten sopsmak. Vilket var fallet efter första halvlek, då Halmstad tagit ledningen och MFF jagat, slitit och försökt, men ändå förblivit stillastående och långtifrån lyckats med att sätta press; det såg håg- och halvhopplöst ut. Noll poäng, möjligen en, verkade inom räckhåll – cementet stelnande i baljan mot ner allsvenska tabellens bottendjup. Tre poäng behövdes.

Fartfylld inledning
MFF skapade en farlighet redan i första matchminuten, när en till synes meningslös långboll av Jon Inge Höiland satte press på HBK-försvaret och kunde fångas upp av Hasse Mattisson, ikväll på mittfältets högerkant. Hasse till Skoog, som slog snabbt på djupet till löpande Yngvesson, som gick omkull i straffområdet. En bra sekvens, som följdes av en till två minuter efter: Thomas Olsson spelade fram Skoog i bra läge framför mål, och ett gott skott gick till hörna. Därpå hade Halmstad ett första snabbt anfall, med vasst inlägg.

Tidig HBK-ledning väl enkelt
I nionde minuten fick Sharbel Touma bollen på mittfältet och kunde alltför enkelt avancera. I rappt steg framåt, med målet i sikte och anmärkningsvärt oattackerad drog han på väg mot straffområdet till med ett riktigt bra skott. Asper lyckades inte hålla, tvingades mota retur och på den var Mikael Nilsson först framme att raka in matchens första mål. För tidigt i matchen för att prata om rättvist eller inte – bara en snabb, snygg offensiv insats, där himmelsblå defensiv saknades i bägge lägena. Hej och hå, och värsta möjliga matchinledning.

HBK dominerade centralt
För nu skulle ju Halmstad bli en ointaglig fästning. Med nollan hållen och tidiga ledningsmål hade svårspelade, 4-5-1-HBK redan i flera tidigare matcher visat prov på förmåga att ”stänga butiken”, med Tom Prahls ord. Och just dit såg matchen ut att vara på väg. Matchbilden förblev förvisso öppen med spel åt bägge håll, och glädjande nog föll inte MFF tillbaka, bedrövat av baklängesmålet, utan fortsatte att kämpa för att få fatt i spelet, i matchen. Men man lyckades inte. HBK dominerade centrala mittfältet, där Jönsson stångades men Olsson inte fick tid att komma i tillräcklig passningsharmoni.

Dålig MFF-rörelse
– Vi fick en tuff start, och blev för stationära i första halvlek,sa Tom Prahl efter matchen, missnöjd med sitt lags rörlighet första fyrtiofem. MFF:s högerkant var den yta där mycket, för att inte säga allt, offensivt spel kom att förläggas. Jon Inge Höiland var mycket aktiv i spelstarts- och uppspelsfaserna och fick understöd av Hasse Mattisson. MFF skaffade sig också fyra hörnor, ingen av dem vidare lyckad, innan den femte i 23:e minuten, där ett MFF-ben i det sedvanliga tumultet var nära att styra in bollen.

Två lägen innan puas
Matchen fortsatte jämn, med flera farligheter åt bägge håll. Sista fem innan paus två bra MFF- möjligheter: först långpassning av Höiland mot straffområdet, där Skoog kastade sig ner och nickade i öppet läge, sedan ett Höiland-Skoog-Mattisson-samarbete på högerkanten som gav inspel till Jon Jönsson långt framme. Han passade bakåt till Thomas Olsson, som fick tid att ta några steg fram och måtta ett bra skott strax över. Även HBK hade ett bra skott, som Asper tippade till hörna. MFF fick gå till paus med oförrättat kvitteringsärende och utan etablerat tryck och offensivt spel mot motståndarmålet, men också utan värre att ha hamnat under större press själva.

Ijeh in direkt i andra
Men jublet fick stiga högt direkt spelarna kom in på plan igen. I halvlek hade Tom Prahl tagit beslutet att plocka ut Kristian Bergström, flytta ner Yngvesson på kanten och – låta regerande allsvenske skyttekungen Peter Ijeh göra allsvensk comeback. Bifallet oerhört.
– Det var inget fel på ”Pligg”, han fick bara inga bollar att jobba med när alla uppspel kom på högerkanten. Beslutet att sätta in Ijeh tog vi redan efter en halvtimme, och jag funderade också på fler byten. Vi insåg att vi måste spela rappare och fylla på med mer folk, kommenterade Prahl.

MFF-kommando på väg ge vika
Första tio av andra, Ijeh första bollkontakter klart rostfläckiga, men två farliga frisparkar höjer stämningen: först är Jon Jönsson nära att skyffla in en från Höiland långt bak, sedan slår Skoog från position en meter utanför straffområdet till vänster en svepande bradsida, som målvakten med besvär boxar bort. Ett MFF-kommando skönjes när farligheter fortsätter skapas, men efter en dryg kvart verkar HBK:s mittfältsankare skärpa till sig och börjar tugga sig in i matchen igen.

Förlösande Ijeh-kvittering
Efter en dryg kvart, alltså, står matchen och väger. Sexton minuter spelade, tjugonio återstår, Halmstad verkar återfå kontrollen. Halmstad schabblar lite med ett uppspel på mittfältet, en högst ordinär situation som inträffar tiotals gånger varje match. Bollen hamnar hos en MFF:are på övre mittplan, inget speciellt farligt med det, HBK synes ganska väl samlade, ingen blå är i något vidare läge. Men MFF:aren som fått bollen heter Peter Ijeh, är så långt från ordinär som man kan bli och behöver aldrig speciella farligheter eller vidare lägen – han är i sig en latent målchans, som kan bli till på sekunden, när som helst. Så han rör sig framåt med bollen, inte direkt mot mål utan lite avigt åt sidan, till synes i fel riktning. Tar sig förbi en spelare, och vrickar strax utanför straffområdet till höger mellan tåv spelare till sig en vinkel. Som är allt han behöver. Skottet är varken projektil eller tåfjutt, utan ett sakligt, perfekt avvägt målskott. Det är kvitterat, Peter Ijeh har återvänt, allt är i princip fantastiskt, och de 16 632 på läktaren stöter upp ett samfällt avgrundsvrål, som är det mest förlösande som hörts på Stadion på länge.

MFF tar över matchen
Men allt är inte i praktiken fantastiskt. Det är fortfarande bara 1-1 och matchminuterna tickar iväg bara alltför fort. I mitten av andra halvlek böljar spelet ordentligt, med snabba spelvändningar åt bägge håll, samtidigt som närkamperna hårdnar – mellan minut 65 och 76 delas fyra varningar ut. Två av dem till inbytte Mattias Thylander, som får lämna plan efter att ha spelat i arton minuter, till publikens självklara förtjusning. Men MFF tar över matchen och får bit efter bit spelet att stämma – Thomas Olsson etablerar sig som speluppläggare, Yngvesson vaskar fram farligheter och lagnytta på vänsterkanten, mittbackarna har Sypniewski i fotbojor, Skoog får ökat svängrum. Laget hade höjt sig även utan Ijeh, men tveklöst blir han en avgörande injektion. Skyttekungen kommer in och gör mål direkt på ett halvbra läge, precis den typen av medgång och killerförmåga som MFF saknat när man radat upp chanser utan att få in bollen – klart det stärker.

Tre Ijeh-chanser till
Och Ijeh fortsatte spela bra – flera bra framspelningar och tre målchanser till: ett skott över, ett skott/inlägg som damp ner precis vid mållinjen efter en snygg kontring av Skoog och Mattisson, och så hetast, i 74:e minuten: på nytt Höiland-frispark långt nerifrån plan, Ijeh i pefekt läge framför mål nickade via målvakten i ribban.

Skoog nätade Olofs kanon
Ijehs comeback i all ära, men det kändes ändå bäst att det var just Niklas Skoog som fick avgöra matchen. Hans form har stigit för varje match, men i först halvlek var han lite tillbaka i sitt gamla dilemma att hamna för långt ner i plan. Med Ijeh vid sin sida igen fick han genast mer utrymme och förbättrade samspelsmöjligheter, och det är knappast troligt att Niklas, som i år har fått igång målskyttet, per automatik återtar fjolårets roll som servitör. I 81:a minuten var det dags för mål nummer sex: efter att Olof Persson vunnit bollen och drivit den framåt på en tom mittplan beslöt han sig för att ladda – och vilket skott han fick till! En framstående prestation i sig, och Conny Johanssons trots allt motande handske borde blivit ordentligt svedd. Men liksom Asper i första lämnade han retur, och liksom Mikael Nilsson höll sig Skoog framme och stötte in bollen. 2-1, storjubel igen!

Allt talar för MFF
3-1 var nära, och visst hade det varit pricken över i om formstarke och hårt kämpande Andreas Yngvesson fått bättra på sin dåliga måleffektivitet med det vackert vinklade skott från vänster, som i 83:e minuten gick strax utanför halmstadmålets högra stolpe. Men man kan inte få allt, och när domaren blåste av matchen strålade ett magnetiskt lyckofält ut från Stadion och blev ett med sommarkvällen. Tredje raka segern för MFF (cupmatchen mot Luleå inräknad), steg för steg förbättringar på alla håll – och så Peter Ijeh tillbaka, vars svåra skada och sjumånadersuppehåll från skarpt läge inte tycks ha påverkat målförmågan det minsta: det är omöjligt att anse annat än att allt talar för MFF just nu. Hur långt det räcker återstår att se, närmast på Stockholms Stadion på måndag mot Djurgården – tar de himmelsblå något ytterligare steg i form och utveckling kan allt hända där och framöver.


Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners