Landskrona BoIS – Malmö FF

Tid: 2002-09-21 16:00, Plats:Landskrona IP, Resultat: 0-1

När skyttekungen hade an off day slog han till, de viktiga målens man Jörgen Ohlsson. I sextionionde minuten gick han upp på en hörna och nickade in 0-1, i ett läge där MFF levt MYCKET farligt en god stund. Men – de himmelsblå höll landskroniterna stångna in i 94:e minuten och kunde inleda allsvenskans slutfas på allra bästa sätt. Tre poäng av de där tolv inkasserade – härligt, underbart!

Landskrona IP visade denna fina höstlördag en liten, genuin fotbollsarena från sin allra bästa sida. 10127 var inpackade på läktarna och inramningen från bägge klackarna en fröjd för ögat. Boisarna som hemmafans förstås med tifo-lull-lull (Svart/vitt är även rent estetiskt mer tilltalande än rött/blått), men mff-klacken svarade med ett ”visa-halsdukarna”, som enkelt men mycket effektfullt satte färg på kortsidan. Under matchens gång var det från och till ett massivt tryck på läktarna; IP bjuder inte formmässigt in till klyschan ”kokande gryta”, men kanske… ”sjudande braspanna”.

Matchen började bra. Piggt tempo och en handfull farligheter den första kvarten, ett par från MFF men de flesta signerade BoIS-anfallaren Mathias Eklund, som är snabb, ettrig och har energi att springa på precis allt. Han stod också för matchens första chans när han på ett långt uppspel sprang loss från Daniel Majstorovic i straffområdet och fick på ett skott som Asper räddade, men släppte retur på.

Tempostyrkan höll i sig, men stressade kombattanterna till allt mindre markspel och allt mer tjongande på och över mittfältet. Dock visade Erik Johansson i 22:a minuten prov på ett dribblingsflyt som inte synts till på ett par månader. Efter ett inkast drog och tog han sig snabbt förbi tre man in i straffområdet och slog ett inspel mot Peter Ijeh, men Mats Svensson hann slänga sig emellan. MFF:s första chans. Minuten efter hade Erik en nick mot mål efter bra bollvinnande och inlägg från Hasse Mattisson. Kanske var nåt på gång?

Nej, inte riktigt. Det var istället BoIS som tog över. Deras långvariga formsvacka tycktes som bortblåst när de trummade igång sitt kvicka, finessrika spel som i våras skördade både lagrar och skalper i allsvenskan. Farlighet på farlighet uppstod på fel planhalva, även om det aldrig blev några riktigt heta chanser. Alexander Farnderud var på vippen att skaffa sig en, när han läckert snurrade runt sin egen axel och sulsmekte bollen med sig, men i sista momentet stötte på det finska urbergets sydligaste utlöpare Jussi Nuorela. Paus.

En bit in i andra halvlek befästes intrycket av MFF för dagen: inte i topptrim. För oskarpt i uppspelsfasen, lite för svårt att avvika från mallarna, för lite kort spel för att hitta den där rytmen. Lägg därtill att Peter Ijeh aldrig var riktigt med i matchen, och dessutom passades på också i de lägen då han brukar skapa farligheter ”ur ingenstans”. Mellan minut 50 och 69 kopplade Bois greppet och MFF fick stundtals knappt låna bollen; det låg verkligen ett mål i luften. I 57:e minuten frispelade Farnerud Nannskog med Mattias Asper, som kastade sig fram och gjorde en förstklassig räddning. Ögonblicket efter en nästan identisk situation lite längre ut i straffområdet men med Asper med vinklarna mer emot sig: Nannskog segade sig ur Aspers täckning och sköt mot övergivet mål… över.

Matchen var nu mycket långt från MFF:s. Med 26 minuter kvar signalerade Tom Prahl för byte, dubbelbyte. Erik och Ijeh ut, Jon och Elanga in och övergång till den 4-5-1-modell som återerövrade mittfältet på Fredrikskans häromveckan. Och MFF kom upp i ett par farligheter nästan direkt. Skoog hittade bollen på mittplan, lirkade och sökte öppningar när Hasse Mattisson löpte upp, tog bollen med sig och i steget sköt skarpt för Mats Svensson att mota till hörna. På vilken Daniel Majstorovic hade två bra nickar, men det var hörnan två minuter senare som skulle avgöra matchen.

Andreas Yngvesson jobbade fram den, Hasse Mattisson slog den och Mats Svensson försökte mota bort den – men det var Jörgen Ohlsson som hela tiden hade ögonen på bollen, gick upp rätt och nickade in bollen vid bortre stolpen. 0-1! Mycket överraskande. Knappast rättvist. Men ickedestomindre.

Fem minuter efter målet var BoIS som i chock, och MFF såg ut att ha möjligheter att ta över och punktera. Men efter att Nannskog nickat i stolpen i 74:e minuten repade de svartvita mod och fortsatte strax med oförminskad styrka. Dock med avsevärt sämre skärpa – dåliga, för tidiga avslut, självklart också beroende på det vältajmade MFF-försvaret, som i den andra halvleken kom rätt i de flesta situationer. Även om MFF resten av matchen mest fick slå ifrån sig för att freda målet hade de facto Jörgen Ohlsson chansen att göra och 0-2. I 85:e minuten styrde han sånär en frispark från Olof Persson långt bakifrån i mål, och han fick även en andra chans då Niklas Skoog spelade in från kortlinjen.

De sista fem minuterna var det riktigt ”svitt” och rafflande, speciellt som de omvandlades till nio genom domarens svårbegripliga fyraminuterstillägg. Under vilka Daniel Majstorovic och Mattias Asper hann missförstå varandra hundraprocentigt vid en rensning men dessbättre studsade bollen inte till en BoIS:are… *pust.*

Nå, så blåstes då matchen av till slut och alla himmelsblå själar kunde ta helg med… ökad guldvittring.
Ja, faktiskt. Visst – man får inte prata om det, knappt leka med tanken… dessutom är det lovligt paradoxalt att tala om ökade chanser efter denna match långt från topptrimmet, men igen: kanske just därför. Tre poäng inkasserades trots att laget var långt från högstanivån.

Tolv poäng på de sex matcherna pratade han om, Prahl… nå nu är tre av dem inhöstade och femton poäng återstår att slåss om. För MFF, konkurrenterna måste upp till bevis imorgon och på måndag, för att sedan ställas mot varandra i nästa omgång.
Härligt, underbart.
Eller, åtminstone… intressant.


/Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners