Helsingborgs IF – Malmö FF

Tid: 2002-05-07 21:00, Plats:Olympia, Resultat: 2-3

Det här var stort. Riktigt stort. MFF har besegrat HIF på Olympia med 3-2, efter en rakt igenom imponerande insats.

Hur slutresultatet än utfallit, torde alla parter – i någon riktning subjektiva som objektiva – vara överens: det här var ett hett skånederby och en mycket bra fotbollsmatch. Högt tempo, stor aggressivitet, spänning, underhållning… och så då fantastiskt nog himmelsblå seger!

Men det började med onda aningar redan innan matchstart. Återbud från Brian Steen Nielsen:
– Jag fösökte ta upp min baby från golvet hemma imorse, och jag tror jag fick kramp i ryggen. Jag var hos kiropraktor i eftermiddags. Det är väldigt synd, jag hade sett fram emot den här matchen mycket, sade Brian Steen Nielsen till Canal+ innan matchen.
Som gjort för vidare spekulationer kring BSN:s framtid i MFF, efter skriverier och dunkla yttranden de senaste dagarna. Men Brian försäkrar:
– Jag har kontrakt med MFF till nästa november, det håller jag mig till. Jag är Malmös spelare, det vill jag fortsätta vara. Det står så mycket i tidningarna.

Nå, i skånederbyt blev det i alla fall Hasse Mattisson som tog steget in i mitten, medan Erik Johansson bytte kant och Joseph Elanga kom in. Matchen hann inledas med hög intensitet och några speltendenser för bägge lagen, varav en då Christoffer Andersson i sjätte minuten hade bollen nere på MFF:s vänsterkant men snubblade till. Mikael Roth var snabbt framme, roffade åt sig bollen och inte bara det: han avancerade snabbt på den autostrada som låg öppen längs hela kanten och slog en bit förbi mitten en mycket välavvägd djupledspassning inåt straffområdet. Där tog Niklas Skoog emot med högerfoten, höll undan två backar och sköt med vänstran bollen förbi Fredrik Larsson i HIF-målet. Underbar löpning, underbar framspelning, underbar avslutning: äntligen nätkänning för Niklas Skoog och 1-0 till MFF!

Efter målet hade MFF tag om matchen, och fick till ideliga offensiva framstötar. Erik Johansson utmanade och slog inlägg, Niklas Skoog var rapp i sitt spel med vändningar och finter och i 11:e minuten var Jörgen Ohlsson inte långt ifrån att stöta in bollen efter visst tumult i HIF-försvaret på en hörna. Även HIF med ständiga orosmomenten Santos och Prica utnyttjade ett par förvirrade ögonblick i det eljest alerta MFF-försvaret till att skapa farligheter. Men det var MFF som förde matchen. De himmelsblå spelade klokt och samlat; rullade boll där det fanns ytor och lite tid att vinna, satsade på snabba uppspel emellanåt, och fick samtidigt HIF:s offensiva spel ur rytm genom att backarna bröt högt upp, låg riktigt tätt på närmare straffområdet och gillrade offsidefällor.

Utan att bli alltför enögd kan man påstå att MFF faktiskt kunde gått upp i 3-0-ledning. Efter en dryg halvtimmes spel nickade Peter Ijeh en av flera vassa Concha-hörnor förbi målvakten, men en HIF:are kunde rädda på mållinjen. Eller…? TV-repriserna visar hur han tydligt står inne i målet, men lämnar avståndet till mållinjen där huvudet stöter bort bollen öppet för tolkning… Ett par minuter senare hade Niklas Skoog ett gyllene läge i straffområdet: han höll undan två försvarare och var någon decimeter från att få en lobb över HIF-keepern.

MFF fortsatte pressa, HIF verkade på väg ur matchen – men vände med tio minuter kvar av första halvlek plötsligt trenden och började vinna de flesta bollar och få fäste på MFF:s planhalva. Jesper Jansson nickade precis utanför på en hörna och i 41:a minuten var det dags: Rade Prica spelade skickligt vidare en boll i djupled till Santos, som i löpduell med Daniel Majstorovic hade en extra växel att lägga i, som den senare inte kunde matcha. Med Maestro bakom sig och Baxter framför sig avslutade Santos iskallt. Snyggt och odiskutabelt, men sett över halvleken knappast rättvist. HIF behöll initiativet halvleken ut, och pausen var välkommen för MFF.

Den skyddsmekaniska pessimism som blivit ett sätt att tackla alla dystra MFF-stunder det senaste decenniet ryckte för säkerhets skull in i halvtid – ”det här ser inte bra ut, det blir nog att ställa in sig på en ’hammarbyhalvlek’ igen”… men icke. Det oerhörda händer redan efter två minuter: Hasse Mattisson fångar upp ett misslyckat HIF-uppspel, slänger fram bollen till Peter Ijeh på väg in i straffområdet. Han satsar på ett skott som blockeras, men får tillbaka bollen, tränger sig förbi två försvarare och vänsterbredsidar in bollen! Vilja! Styrka! 2-1!

Och matchen var i MFF:s händer igen, de himmelsblå skapade farlighet på farlighet, nu med både Skoog och Ijeh inblandade. Men, igen avbröts de lysande utsikterna, denna gång av en riktig förarglighet. I 56:e minuten misslyckades Daniel Majstorovic med en undannickning och bollen hamnade hos Rade Prica i straffområdet. En s k tilltrasslad situation där Daniel nästan bröt och Prica fick flera chanser och till slut bollen förbi Baxter. 2-2 – onödigt och orättvist.

Över till något helt annat, som det brukar heta. På MFF:s vänsterkant har under våren vid några tillfällen förekommit en spelare vid namn Jospeh Elanga, en av förra säsongens främsta, men i år hopplöst ur form så här långt – trög, otajmad, initiativfattig. Så även denna kväll – ända tills matchens 57:e minut. Då Joseph äntligen fick det att stämma lite, utmanade, sökte sig inåt mitten och hade plötsligt tvingat fram en frispark i bra läge. Och helt plötsligt var han med igen, med flera fräscha löpningar och patenterade inlägg.
– Joseph har haft det väldigt trögt i vår, men vi hoppas han kommer. Idag gläder jag mig lite extra åt hans insats, sa Tom Prahl efter matchen.

Matchen kom in på sina sista tio. Visst hade MFF varit det bättre laget, och visst var HIF:s kvittering snöplig, men – en poäng på Olympia och en gedigen insats kunde man ändå vara nöjd med, bara inget schabbel i slutminuterna nu. Då, i 83:e minuten, händer följande: Joseph Elanga tar sig fräckt förbi en HIF:are på vänsterkanten, får upp speeden och det är den riktige Elanga som är tillbaka! Som fintar och rycker förbi Christoffer Andersson och som slår ett av sina gudomliga inlägg. Och Peter Ijeh bara är där i straffområdet och skallar in bollen på klassiskt Dahlin-manér. 3-2!

HIF hade en kvitteringschans på stopptid då Rade Prica kunde fått in bollen, men Jörgen Ohlsson hade också ett bra skott strax utanför innan Sundell blåste av matchen och portarna till lyckans rike öppnades på vid gavel. För, om än riskerande det tendentiösa, så vill denne referent igen hävda att detta, detta var en stor seger. Seger mot HIF är alltid stort, men kvällens tre poäng bärgades på ett så… gediget, så helgjutet sätt. Det var inte ”bara” marginaler på rätt sida eller utnyttjande av chanserna eller hårt jobb i nittio minuter. Det var ett väldisponerat lag som höll ihop, behöll fattningen och koncentrationen och vann en välförtjänt seger på egna meriter, egna kvaliteter. Visst fanns skönhetsfläckar, det blir gärna lite virrigt i försvaret och nog räddades MFF av halvleksgonggongen – men det var HIF som fick kasta in handduken.

I övrigt…
…sa Prahl efter matchen:
– Det som skiljde lagen åt idag var att vi lyckades hålla ihop bättre och föll aldrig ner med laget.
– Det gäller för oss att hitta bra trender om vi vill vara med på övre halvan, och det kan man göra genom att vinna två matcher i rad.
– Det är skönt med ett sådant här publikstöd, det är något nytt för mig efter Trelleborg och Halmstad.
…gör Mete ännu en framstående insats där bak.
…ser Skoog ut att vara på väg mot bra form. Riktigt bra i första halvlek idag, medan Ijeh var direkt lysande i andra. Och – de börjar hitta varandra.
…gör ju Peter Ijeh det enda rätta med dagens bibelhänvisning: ska han nu göra mål i varje match är det lika bra att få ordning och reda på söndagsskolan och ta det från början med första mosebok första kapitlet.
… 7 mål för Mr Ijeh

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners