Malmö FF – Djurgårdens IF

Tid: 2002-04-08 21:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 1-2

MFF förlorade mot Djurgården med 2-1 i allsvenska premiären, men stod upp bra hela matchen och kunde fått poäng med sig.

Startelvan: Lee Baxter – Billy Berntsson(87), Daniel Majstorovic, Gudmunder Mete, Matias Concha – Jon jönsson, Brian Steen Nielsen(46), Jörgen Ohlsson, Erik Johansson – Niklas Skoog, Andreas Yngvesson(66).
Ersättare: Driss El Asmar, Mikael Roth, Jospeh Elanga(46), Peter Sörensen(87), Mats Lilienberg(66).

– Det är inte roligt att förlora en hemmapremiär, men jag kan heller inte förebrå spelarna. De gjorde sitt bästa, sa Tom Prahl efter sin första allsvenska match med MFF.
Så sant. De himmelsblå visade fina kämpatakter, men tyvärr räckte de inte till poäng denna måndagkväll. Det kunde de gjort, men dels skapade MFF för få målchanser, dels kom Djurgårdens två mål kom i så kallat psykologiskt viktiga ögonblick.

Matchen inleddes i högt tempo, där spelet böljade och gnistorna slog mellan tjugovå tända spelare. Inget av lagen fick tag på bollen mycket nog att kunna etablera något ordentligt spel, men det var MFF:s tendenser som var tydligast.
– Vi hade lite premiärnerver och hade svårt att hålla i bollen och spela oss ur situationerna i början, men när vi väl fick igång vårt passningsspel var vi stundtals magnifika, tyckte Djurgårdstränaren Sören Åkeby efter matchen.
Nu vill man ur ljusblå synvinkel nog poängtera att det inte bara var premiärnerverna Djurgårdens bollkonstnärer hade att kämpa mot… de första tjugo minuterna hade MFF ett klart grepp om den mittfältsstrid, vars utgång siats avgöra matchen. Rehn, Barsom och Källström fick inga extra sekunder eller millimetrar att förfoga över; MFF-mittfältet slet och jagade och pressade tillbaka stockholmarna.

– Jag är nöjd med den intensitet pojkarna visar, vi ger inte upp matchen. Problemet är att vi skapar för lite målchanser. Vi har svårt att hålla kvar bollen där framme, våra anfall är korta, sade Tom Prahl.
Men mycket såg lovande ut i första halvlek även offensivt: Ytterbackarna på hugget, Erik Johansson och Skoog på G i sina patenterade roller som utmanare på kanten respektive bollmottagare och -fördelare där framme, men främst: Brian Steen Nielsen, äntligen alldeles rätt integrerad i det himmelsblå spelet och ett mittfältsnav if there ever was one. Vältajmad, spelläsande, dammsugande, framspelande.
Många friska viljor, men över lag bristande kvalitet i det offensiva spelet – kanske ett typiskt premiärsyndrom. Många oprecisa passar och tvekan i givna passningsögonblick gjorde att det djupledsspel och de snabba omställningar Tom Prahl håller högt kom av sig innan de börjat. Vassare verktyg krävs för att forcera Djurgårdens väl samlade backlinje.

Första farligheten var Djurgårdens i sjunde minuten, då man stormade fram efter en MFF-hörna och fick ett tre mot tre-läge som dock redde ut sig. I 16:e minuten hade MFF en fin möjlighet när Niklas Skoog efter inkast slog ett rappt inlägg från högerkanten. Jörgen Ohlsson stötte bollen över mål. Istället tog Djurgården alltså ledningen efter en halvtimmes spel. Efter en DIF-hörna droppade bollen ut på vänsterkanten, där Lolo Chanko klippte till, och bollen for i en perfekt båge över folket i straffområdet och slutligen Lee Baxter i mål. Vackert, jovisst, men ”ganska” slumpartat.

Fem minuter senare en diskutabel situation och matchens första riktiga målchans: Brian Steen Nielsen gjorde en ypperlig framspelning till Andreas Yngvesson som löpte in i straffområdet med en back på sig, fick till ett skott som Isaksson räddade men släppte retur på. ”Ante” sköt – nu i sämre vinkel – på returen också, men djurgårdsbascken täckte till hörna. Det diskutabla bestod då i hur bollen täcktes ut – med armen? Olika kameravinklar gav olika besked efteråt, och då får man ju förstå hur svårt det var för domaren att se.

Mot slutet av första halvlek såg MFF:arna lite modstulna ut, Djurgården fick de där extra sekunderna och millimetrarna och därmed chansen att med sin bollskicklighet visa hur djupledsspel och snabba omställningar ska gå till… pausen var välkommen.
MFF inledde bra också i andra halvlek. I första var Skoog den tongivande anfallaren, i andra var Andreas Yngvesson mer på hugget. I 52:a minuten tog han emot bollen starkt ”pu gåsed”, höll undan och fick iväg ett skott på halvvolley som väl inte var så märkvärdigt, men bra av honom att klippa till direkt.

Istället blev det Djurgården som utökade sin ledning i 55:e minuten, efter ett exemplariskt anfall startat av Stefan Rehn på mittplan. Öppnande pass ut till höger och inlägg, där Mete var med men fick problem i kamp med Niclas Rasck. Bollen mot vänstra stolpen där Andreas Johansson kom alldeles för fri och kunde nicka på mål. Baxter räddade starkt, skott på returen som Baxter räddade helt fenomenalt, men tredje gången gillt… stötte Kim Källström in bollen.
– Vi har bra intensitet i början av andra halvlek, men när deras 0-2 kommer får vi en tung resa resten av matchen, kommenterade Tom Prahl matchens fortsatta utveckling.
Frågan är om det som avgjorde matchen, eller rättare sagt MFF:s möjligheter att på egna villkor spela hem den, inte var att Brian Steen Nielsen tvingades tacka för sig i halvlek, på grund av skadekänning i baksidan av vänstra låret. In på sin vänsterkant kom Joseph Elanga, varvid Erik Johansson flyttades över och Jon Jönsson tog steget in på mitten. Med Brian försvann strukturen i spelet; det såg splittrat ut, och Djurgården kunde ta över kommandot helt efter sitt 2-0-mål.

– När det kollektiva spelet inte fungerar, är man förlitad till de individuella prestationerna. Erik är den som skapar på egen hand, och han var lite den som frälste oss idag, kommenterade Tom Prahl.
Han har inte fått mycket speltid under försäsongen, och Prahl har uttryckt skepsis över hans förmåga att hålla en hel match, men igår var det Erik Johansson som lyckades bäst framåt sett över nittio minuter. Oförtrutet körde hans sitt race på den kant han nu befann sig; slet, sprang och utmanade.

– Jag trivs när jag får mycket boll och är aktiv matchen igenom, och det går bra både på vänster. och högerkanten. Med tre innermittfältare i Djurgården blev det ytor för mig, sa Erik själv efter matchen.
Han var nära avgörande genombrott i straffområdet flera gånger, och i 87:e minuten fick han lön för mödan. Efter att ha kämpat sig en god bit in i straffområdet slog Niklas Skoog en vackert öppnande passning till höger till Erik Johansson. Som med ett ryck lurade två djurgårdare, men trycktes ner av nummer tre och fyra. Solklar straff, som Niklas Skoog satte säkert – därmed blev han MFF:s förste allsvenske målskytt 2002!

Hade målet kommit bara en fem tio minuter tidigare hade vad som helst kunnat hända, men ynka tre minuter plus två i tillägg kvar var för lite mot ett rutinerat lag som Djurgården. MFF försökte, men hann inte få inte till någon slutforcering. I 91:a minuten var det nära, när Isaksson var överspelad och Skoog fick skottchans, men bollen gick utanför.

Så blev det premiärförlust hemma mot Djurgården, vilket förstås är trist, men samtidigt… överkomligt som matchen gestaltade sig, och rentav begripligt med tanke på den situation laget befinner sig i. Prahls lagbygge har bara börjat, och idag fattades dessutom flera viktiga stenar. Det är egentligen en styrka att kunna ställa tre så unga spelare som Berntsson, Mete och Jönsson på plan mot ett av seriens bästa lag och att det… nästan håller.

I programbladet påminner nestor Malmborg om en annan allsvensk premiärförlust mot Djurgården: 0-1 1989, den första på 36 år. Kanske inte något att ”stilla le åt”, men nog har man fått lite perspektiv på de katastrofkänslor det resultatet väckte då. För MFF vann ju allsvenskan ändå, dessutom för femte året i rad.
Men samtidigt var det oc

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners