Månadssummering med Sören Åkeby
Säsongens första period är ingen särskilt rolig tid att gå igenom. Sören Åkeby berättar om den fortsatta jakten på stabilitet, kontinuitet – och så förstås det där fungerande passningsspelet. Han strör också beröm över Yksel och konstaterar snabb utveckling hos Edward Ofere – samt avslöjar en intressant träningsmatch under uppehållet.
Sex av nio omgångar innan VM-uppehållet avklarade, och det är bara att konstatera: det har inte varit särskilt kul. Skador och dåliga planer, skador och dåliga planer – som en stor tjock blöt möglig filt har dessa tvenne omständigheter legat över MFF under allsvenskans inledning och hämmat, kvävt och begränsat.
Inte precis någon önskestart på säsongen för Sören Åkeby som MFF-tränare. Med segern över HBK i onsdags är poängskörden hittills helt okej, men att spela ihop ett stabilt 4-3-3-lag har inte varit möjligt. De oanständiga underlagen har i stor utsträckning missgynnat det lag som vill föra matcherna med ett rikt och varierat passningsspel; samtidigt har de många skadorna berövat truppen ett fullgott urval av spelartyper till 4-3-3. Så, efter tredje omgången gick Sören Åkeby över till en 4-4-2-uppställning med mittfältsdiamant. Sedan dess har laget hållit tätt bakåt, men MFF-tränaren är ännu långt ifrån nöjd med passningsspelet. När det så är dags för en ny månadsintervju är den första frågan till Sören Åkeby given:
Har det varit en frustrerande tid?
– Nja, man vet ju förutsättningarna. Det är väl mer våra fans, och journalister, som jag kan förstå blir lite frustrerade, över att vi inte får igång något spel. Men, som jag sagt hela tiden: tiden talar för oss. Bättre planer, och bättre konkurrens när några skadade spelare kommer tillbaka.
Sett till förutsättningarna – är du nöjd med lagets prestation under de sex spelade matcherna?
– Lite blandat tycker jag. Det är klart att som tränare för ett topplag som Malmö FF så hade jag varit mer nöjd om vi tagit fler poäng och haft ett stabilare spel. Men jag vill inte sitta och ursäkta mig – sån här är situationen, och nu ska vi göra det bästa av den. Det är inte så att vi är uppe i den optimala formen än. Vi har sett lite ängsliga ut i matcherna, framför allt i vårt passningsspel, och det jobbar vi vidare med.
Vilka uttryck tar sig denna ängslighet?
– Spelarna känner sig inte riktigt trygga i det de gör på plan. Man sätter iväg bollen på chans, man står stilla istället för att löpa. Man tror inte att polaren kan ta in bollen och spela den ur situationen, så man tar inte löpet – och då får vi inte igång något passningsspel. Det är detta vi har jobbat med nu – den första beröringen på bollen, att man vet vad man ska göra, att man har rörelse hela tiden utan boll för att skapa bra lägen för andra att slå passningar. Det här blir automatiskt bättre när planerna blir bättre.
Genom skadorna har MFF inte varit i närheten av att kunna ha samma elva i flera matcher. Du har tvingats till mycket ”klipp-och-klistra” med laguppställningarna, dock hela tiden bemött skadeeländet med ett stoiskt ”det får man räkna med”. Men smärtgränsen måste ha varit nära?
– Jo, visst har det varit så. Det är några stycken som spelar varje match, sedan har vi en del spelare, lite för många, med småskavanker som gör att de inte kan spela varje gång. Vi har hela tiden tvingats flytta runt spelare för att hitta den optimala uppställningen, och det bidrar också till att spelarna inte känner sig trygga. Därför har vi inte fått någon riktig stabilitet eller kontinuitet än.
Hur väljer du, till exempel mellan att sätta in unga spelare eller flytta runt på mer erfarna?
– Många unga har fått spela och har fått erfarenhet och det bra, men inte alltid det optimala för ett lag. Vi har många duktiga unga spelare som har ambitioner, men vi behöver erfarenhet också – man måste ha en mix. Formen på spelarna är viktig, och den är ganska lätt att läsa av på träningarna. Spelare som löper mycket, jobbar mycket, pratar mycket är i form, de som ligger mer lågt är alltid de som är på väg ur form. Formen avgör vilka som spelar.
Så formen trumfar över erfarenheten?
– Har man fem sjuttonåringar som är i jätteform på träningen och äldre spelare som är i lite halvform, så måste man ha de äldre med i alla fall, det bara är så. Det är naivt att tro att de där sjuttonåringarna inför tjugo tusen på läktarna kan gå ut och prestera det de gör på träning. Där gäller det att ha lite fingertoppskänsla.
Vad kännetecknar den stabilitet laget ännu inte nått?
– Vi får inte komma in i så många svackor som vi gör, då vi bara sparkar bort bollen. När vi kan kontrollera matcherna i 90 minuter, då är vi ett riktigt bra lag, och det är det vi strävar efter. Vi gör det inte idag, men… vi har ett mål att jobba efter. Om vi tar första matchen mot Häcken – där kontrollerade vi matchen i åtminstone 80 minuter, även om motståndaren gjorde ett mål. Den dag då vi kontrollerar matcherna, då kommer jag att vara nöjd.
Att kontrollera innebär inte alltid också att skapa chanser och göra mål. Mot Häcken kontrollerade MFF skeendena på plan men hade likväl svårt att bryta igenom Häckens kompakta försvarsmur.
– Men vi gjorde allt för allt hitta lösningar, och det tycker jag är bra av oss, det är också små marginaler som avgör. Mot Halmstad kontrollerar vi andra halvlek totalt tycker jag.
OK, det är sällan man kan kontrollera en match i 90 minuter, men det ska i alla fall kännas stabilt, som det har gjort de senaste matcherna. Halmstad hade inte en målchans, det tycker jag är stabilt.
Efter förlusten mot Hammarby i tredje omgången valde du att frångå 4-3-3 och satsa på ett 4-4-2 med mittfältsdiamant. Vad var avgörande för skiftet?
– Motståndarna fick för många målchanser. Efter de tre första matcherna gjorde vi den värderingen: vi släpper till för mycket bakåt. Mot Häcken spelade vi enligt den filosofi vi vill spela, sedan dess har vi försökt hitta det optimala efter omständigheterna.
Så det blir 4-4-2 inom överskådlig framtid?
– Ja, det tror jag, om det inte händer något revolutionerande på skadesidan. Vi får se framåt hösten, då vi förhoppningsvis har alla tillbaka, om vi kan göra en förändring igen. För mig finns det ingen prestige i att spela 4-3-3. Jag har min filosofi om vilket spelsätt som tilltalar mig, men däremot måste jag vara så pass klok att jag hittar det optimala för mitt lag.
Skiftet får säga ha uppnått önskad effekt: inget insläppt mål på tre matcher. Vilka är skillnaderna?
– I 4-3-3 blir man lite utspridd, på olika positioner. Offensivt måste man kunna slå ut sina motståndare, och när planen är dålig är det svårt att göra det. Vi hamnade i lite för många en mot en-situationer som vi hade svårt att klara av, och då får motståndaren för många chanser. I 4-4-2 får vi mer stabilitet centralt i plan, tappar vi bollen blir det inte lika farligt – samtidigt blir vi kanske lite drabbade i offensiven. Men spelarna känner sig tryggare i det här spelsättet.
I mittfältsdiamanten har de två spelarna på sidorna mer centrala positioner, mer yttre mittfältare än rena yttermittfältare. Är det en nackdel offensivt?
– Egentligen ska de göra samma sak som yttrarna in 4-3-3; man ska kunna utmana, man ska kunna slå sin gubbe, man ska våga löpa djupt. Men de blir lite mer stationära, där tappar vi lite grann, men vi borde inte göra det, och vi jobbar med det – kan våra mittfältare i diamanten snabbt bli breda eller om en av ytterbackarna kommer så blir det bättre.
Hur tycker du anfallarna har hittat sina positioner i 4-4-2?
– Jag tycker inte vi har hittat samarbetet mellan de två på topp, oavsett vilka som spelat. Men – vi jobbade med 4-3-3 hela våren, och så förändrar vi nu, det är klart att det påverkar dem.
Edward Ofere har gjort bra inhopp, men ännu har han inte varit en man för startelvan?
– Mycket bra inhopp, men han har inte sett ut som en startspelare. Det har tagit lite tid för honom att förstå hur man ska spela som forward. Han har många gånger borrat ner huvudet och trott att han kan bryta igenom ett helt försvar, och så tappar han bollen istället för att lyfta huvudet och se sig runt. Men jag måste säga att han har blivit 100 procent bättre! Bara på fjorton dagar har han blivit mycket bättre: han tar in och släpper, tar in och släpper… idag på träningen hade han ett fantastiskt samarbete med Afonso på ett väggspel. Det är en klok kille, ju mer han lyssnar och ju mer vi tränar, desto bättre blir han. Så, vi får väl se inför måndagen hur vi gör…
I backlinjen är det bara Ulrich Vinzents som spelat alla matcherna. På de andra platserna det varit mycket skador, omflyttningar och strul som nu har lett till att Daniel Andersson tagit klivet ner som mittback. Till matchen mot Halmstad flyttade du ut den enda tillgängliga rutinerade mittbacken, Olof Persson på vänsterkanten – vilket inte ser ut som en åtgärd för stabilitet och kontinuitet. Hur tänkte du där?
– För att ge ett enkelt svar: Glenn har varit för slarvig i sitt passningsspel. Sedan kan det tyckas konstigt att sätta in en högerfotad på vänsterbacken, men jag valde Olof för att han är lite mer erfaren – det var anledningen.
Hur är läget med Raoul Kouakou? Efter hans olyckliga match mot Hammarby har han som bäst varit bänkad.
– Det enda man kan göra är att låta honom prata, lyssna och sen förklara att det inte är något man kan påverka längre; det är gjort och bara att lägga åt sidan och jobba vidare. Jag går inte varje dag och pratar med honom om det här, jag pratade med honom dagen efter match och sedan hade vi rett ut det. Jag tycker han har kommit upp ur gropen lite grann, men spelmässigt saknar han fortfarande lite, och kanske har han också lite dåligt självförtroende. Samtidigt måste jag välja de spelare jag tycker är bäst.
Sören Åkeby talar som bekant ogärna om enskilda spelare, men på frågan om de spelare som betytt mycket och varit särskilt bra under den första tiden är det ett namn som han särskilt stannar vid: Yksel Osmanovski.
– Yksel har gjort det fantastiskt bra. Han är ruskigt lugn med boll. Det är inte bara ett tillslag och väck med skiten… han tar in bollen, tittar upp och spelar klokt. Man kan kanske kräva att Yksel ska vara mer offensiv, utmana mer; det har vi pratat om han och jag, så det vet han att jag tycker. Men han är en spelare som ger ett lugn i laget; slår sällan bort en passning, jobbar hårt och har fin funktionell teknik. Jag vet att uppfattningen fanns när han kom att detta kanske var ett dåligt nyförvärv, en föredetting, men det kan jag säga – han har verkligen visat kvalitet, och han visar jättefin attityd i det han gör.
Av de yngre spelarna har Behrang Safari och Joakim Nilsson fått mycket speltid.
– Behrang Safari har alla verktygen en yttermittfältare eller ytterforward behöver. Han har en fantastisk spänst, pojken, och han har en snabbhet som tilltalar och en okej funktionell teknik. Den är inte bländande ännu, för han är slarvig i sitt passningsspel och hans första beröring på bollen kan bli bra mycket bättre. Men, det är saker som är kul att jobba med, och förhoppningsvis kommer han att fortsätta utvecklas.
Och Joakim Nilsson?
– Jag tycker han har tagit steget. Han har fått mer kontinuitet i sina träningar, det är det man behöver som ung spelare – och – peppar, peppar – har han inte fått tillbaka några skador. Han har också visat fin attityd. Jocke Nilsson har sina stora kvaliteter i speluppfattningen som balansspelare.
Efter söndagens bortamatch mot IFK Göteborg tar allsvenskan VM-uppehåll i typ två månader (speldatumen för resten av serien är ännu ej fastställda). Den 18 maj spelar MFF cupmatch mot Väsby – vad händer sen?
– Vi tränar ett rehabpass dan efter cupmatchen, sedan tar vi semester i tio dagar – men spelarna får ett träningsprogram med sig. Därefter samlas vi igen och har ett kortare läger på 4-5 dagar, och sedan börjar vi matchandet lite grann igen.
En träningsmatch är inbokad, och den är definitivt värd att lämna badstrand eller hängmatta för: FC Köpenhamn någon gång kring första helgen i juli.
Några andra planer för den extratid som uppehållet ger?
– Ja, vi ska sätta oss ner med Hasse [Borg] och göra en analys tillsammans om vad vi tycker om den här första tiden och vad vi ska göra framöver.
Men först en allsvensk Supervecka, med tre tunga prestigematcher på sju dagar. Känsla?
– Det är det här vi ser fram emot, det är det här vi tränar för. De här tre matcherna är de roligaste man kan tänka sig.
Hur många poäng bör MFF ha med sig från dem?
– Nio!
