Månadsintervju med tränarna – mars
Det går inte att komma ifrån: när säsongen väl dragit igång sjunker intresset för försäsongen och de sista träningsmatcherna rätt snabbt undan. Så när tränarna i ett späckat tidsschema klämmer in månadssamtal med hemsidan blir det denna gång en ganska kort pratstund, med primärt fokus på första allsvenska matchen mot Häcken.
Det går inte att komma ifrån: när säsongen väl dragit igång sjunker intresset för försäsongen och de sista träningsmatcherna rätt snabbt undan. Så när tränarna i ett späckat tidsschema klämmer in månadssamtal med hemsidan blir det denna gång en ganska kort pratstund, med primärt fokus på första allsvenska matchen mot Häcken.
Det är skärtorsdag lunch, det är fyra dagar kvar till den stora premiären på Swedbank Stadion och varje kubikmeter luft i stan surrar av förväntan, känns det som. Men i stunden kan tränarna tygla sin entusiasm, då en skugga just fallit över säsongsstarten. Roland och Hans har just avslutat förmiddagsträningen – efter vilken för övrigt såväl de som spelarna hjälpt till att bära in reklamskyltar till nya stadion – och det är på den träningen som Miljan Mutavdzic slitit av korsbandet. Att så är fallet vet de inte än, men att det nog är en allvarlig skada framstår troligt; tränarna är till en början dämpade.
De börjar med att berätta att laget inte flyttar in i Swedbank Stadion förrän efter sommarens U21-EM, som under några veckor kommer att ta faciliteterna i fullt anspråk. Därefter går samtalet över till den allsvenska premiären mot Häcken.
– Som alltid i en premiärmatch så vet man inte riktigt var man står. Spelarna vet inte riktigt hur de kommer att reagera, när tempot blir annorlunda och när det gäller någonting – och det var ett tag sen det verkligen gällde något nu, säger Roland Nilsson.
– Vi startade lite halvnervöst på flera fötter, men sen kom vi in i det och vi tog över efter hand.
Underlaget var svårspelat, och det gjorde oss tveksamma i det passningsspel som vi annars haft. Men vi jobbade hårt, och efter kvart ungefär kom vi in i matchen och började ta över. Vi styrde spelet mer och mer och skapade en hel del chanser framåt, medan de kontrade, och så såg det ut i andra halvlek också. Det var en sådan match, där det kändes som att de som gör första målet kommer att vinna.
En känsla som förstås förstärktes när detta första mål dröjde ända till den 85:e minuten… det var Miljan Mutavdzic som på hörna nickade in det och det blev matchens enda. Häcken hade ett par riktigt vassa målchanser, men med statistiskt facit i hand – 6-2 till MFF i avslut på mål, 15-6 i avslut totalt – framstår segern knappast som orättvis.
Om vi tar en liten titt på lagets insats, lagdel för lagdel. För att börja med mittbackarna Dixon-Gabriel så hade de en skakig inledning men agerade sedan hur säkert som helst. Just detta par har tidigare haft – så har det i alla fall sett ut från läktarplats – lite kommunikationsproblem från och till, vilket även i premiären gav Häcken en ypperlig målchans i andra minuten.
Roland Nilsson:
– Det handlar inte bara om kommunikation. Kommunikationen fanns där, det var kommunikationen och handlandet som vi blev tveksamma i. Vi var tveksamma i kommunikationen från början, sedan blev det tveksamt i handling också. Vi har pratat om det och jobbat med det. Sedan ska man komma ihåg att en sådan här sak också syns tydligare när det är försvarsspelare än om det är mittfältare.
Efter matchen uttryckte du missnöje med att det blivit för många långa uppspel från mittbackarna.
– På den planen blev det så. Man vågar inte slå alla passningar och det är svårt att få upp bolltempot. Och sedan blev det en tydligare press på ytterbackarna då Häcken spelade med bara en forward, än med två forwards som jobbar mot mittbackarna.
Hur tycker ni att Ricardinho klarade sin första svenska seriematch?
– Godkänt. Vi vet att det kommer att ta ett tag innan Ricardinho är varm i kläderna och vet exakt vad han ska göra. Han kommer från en annan spelkultur och ett annat sätt att försvara sig på.
Hur märks det i matcherna?
– Framför allt i positionerna, när det gäller att hitta rätt. Man kan jämföra med Ulrich, som varit med ett slag, är skolad och vet exakt vad han ska göra.
Är ni nöjda med hur ytterbackarna kom med i anfallsspelet?
Hans Gren:
– Det blir ett lite annorlunda kantspel för ytterbackarna när vi spelar 4-2-3-1; de kommer inte riktigt lika långt fram som de gör i ett 4-4-2, eller i ett 4-1-3-2 som vi spelade tidigare. Våra yttrar ligger ofta väldigt högt, det är svårt för ytterbacken att hinna framför – det säger ju sig självt. I detta sättet att spela svarar yttrarna för bredden i anfallsspelet mer än vad de gör i 4-1-3-2. En ganska stor skillnad.
Sedan kan det också bero på vem som spelar hur långt ytterbackarna kommer fram.
Hur uppfattade ni balansen på det centrala mittfältet, med två mer tillbakadragna och en renodlat offensiv spelare – Robert Åhman Persson och Miljan Mutavdzic samt Labinot Harbuzi?
Hans Gren:
– Jag tycker de skötte det relativt bra. När vi spelar anfallsspel är det egentligen bara en av dem som är kvar, en av dem längre fram. Det är egentligen bara i försvarsspelet som vi har två balansspelare, givetvis beroende på taktik och ställning i matchen.”Micki” var med i många offensiva avslut och där har han en styrka.
Roland Nilsson:
– Den offensiva rollen är lite ny också för ”Labbe”. Vi försöker få honom att bli mer rättvänd; då är han väldigt farlig.
Hans Gren:
– Det är också svårt att spela ”tia” mot två balansspelare, som Häcken liksom vi hade, ytan blir svår att komma åt, det brukar vara lättare mot 4-4-2-lag. Men Labinot var inblandad i en hel del när han fick möjlighet, när han är rörlig och kan hämta boll. I andra halvlek fick han en lite friare roll, samtidigt som vi spelade rörligare med de tre centrala spelarna.
Längst fram hade MFF Edward Ofere som ensam central toppforward, men flankerad två mycket offensiva yttrar i Daniel Larsson och Guillermo Molins. Daniel och Gische var det bra fart på, medan det för Eddie såg ut att vara en lite tuffare match, ha arbetade hårt mot två mittbackar fick få lägen.
Roland Nilsson:
– Det är lite nytt för honom också. Centralt är han ensam och får ta jobbet – men han fajtas och står i.
Hans Gren:
– I utgångsläget har vi en center, en toppforward – men sen har vi också två yttrar, och när vi har Gische och Larsson på kanterna blir det tre forwards, vilket är också tanken. Det är offensivare än 4-4-2.
Först som sist betonar Roland Nilsson:
– Vi har också bara spelat en tävlingsmatch. Kom tillbaka efter 5-6 omgångar så får vi se hur det ser ut.
I mars månads sista skälvande sekunder blev Wilton Figueiredo klar för MFF efter en lång värvningsprocess. Vad tillför han truppen?
Roland Nilsson:
– Spetskvalitet.
Hans Gren:
– Wilton är en kreativ spelare som både kan leverera passningsvägar och avsluta själv. Han är en poängspelare. Vem som gör målen kan variera, men han kommer att vara delaktig i många, det är jag övertygad om. Det är därför han kommer hit.
Vilka positioner är han aktuell för?
– Vi får se när han kommer; det finns flera positioner han kan spela på. Men han är en central spelare, så central forward eller central mittfältare.
Som tränare i GAIS arbetade ni med honom för ett par år sedan. Hur har han utvecklats som spelare sedan dess?
Roland Nilsson:
– Det är hypotetiskt. Det var ett slag sedan vi hade honom i GAIS. Han har spelat i AIK och utvecklats, han har spelat i Qatar och utvecklats. Förhoppningsvis utvecklas en spelare hela tiden, han är säkert än bättre spelare idag.
Tror ni han behöver en omställningsperiod från den qatariska ligan till allsvenskan?
– Nu pratar vi väldigt mycket om en spelare som inte kommit än tycker jag, och det är svårt. Vi vet inte än, vi får se. Han kanske smälter in direkt, eller så tar det ett antal veckor. Det är väldigt svårt att säga.
Hans Gren:
– Det vi vet är ju att han väldigt gärna vill komma hit; det är något han har valt, och det är mycket positivt.
Miljan Mutavdzics skada till trots, så förfogar tränarna nu över en riktigt bred trupp med många möjligheter och hård konkurrens om platserna i startelvan.
– Vi har en konkurrenssituation som är bra nu, spelarna sätter press på varann att prestera bra på träningar och i match, och det höjer nivån på laget, säger Roland Nilsson.
Hur hög nivån blir, och hur långt det räcker i allsvenskan 2009 – det återstår att se.
