Ledmotiv: tillsammans
När Roland Nilsson och hans Gren sätter sig ner för årets första månadsintervju med hemsidan handlar samtalet mer om hur de ser på sitt arbete och sitt uppdrag än de senaste veckornas träning. Lagandan och förmågan att göra saker tillsammans på plan återkommer de till gång på gång, men berättar också om sitt samarbete och skisserna på en 4-1-3-2-formation – bland annat.
Jodå, hemsidans månadsintervju med MFF:s tränare lever vidare. Också in i det 2008 som gärna får bli ett nådens fast ännu hellre dådens år. Också med en ny MFF-tränare installerad, det tredje årtusendets fjärde. Han heter Roland Nilsson, men utgör tillsammans med hans Gren i praktiken en tränarduo, så när det är dags för det första samtalet med den nya regimen är det naturligt att båda är med. Med första månaden av fyraårskontraktet fullgjord, efter fyra veckor av försäsongsträningen börjar Hans och Roland med att bekräfta att arbetet flyter på precis som det ska; träningen ligger i fas med planeringen, stämningen är god. ”Det känns ganska bra”, säger Hans Gren.
Vilka förväntningar på laget tog ni med er till träningsstarten?
– Vi visste ju att det måste vara ett väldigt bra fotbollslag, eftersom de slog GAIS två gånger ifjol… Det är klart det är duktiga fotbollsspelare, men sedan hur duktiga – laget slutar nia och sjua på två år rad, det kan inte bara bero på att man tyckt tränarna varit dåliga, säger Hans Gren.
En ganska frank, för att inte säga frän ingångsreplik. Roland Nilsson tar upp tråden.
– Ifjol spelade laget väldigt bra stundtals, och så senare i matcherna tror man knappt det är samma spelare man ser… Det är en stor press på spelarna i Malmö, och pressen blir ett ok när man inte får de resultat man vill. Det blir frustrerande, och spelarna tappar självförtroende, säger Roland och tillägger:
– Nu är det upp till oss och spelarna att få alla bitar att funka, inte bara periodvis utan under matchens alla 90 minuter.
Frustration, bristande självförtroende, och avsaknad av trygghet på plan – diagnosen ställdes redan ganska tidigt ifjol av Roland Nilssons företrädare Sören Åkeby. Men ”sjukdomsinsikten” räckte inte för att få fram ett botmedel. Med ett nytt tränarteam följer automatiskt en nystart enligt nya riktlinjer och kanske också nya metoder – men laddas också den negativa energin av automatiskt, eller måste man jobba särskilt med det, jobba tillbaka tillförsikten?
Hans Gren:
– Rolle och jag var rätt så tidigt på det klara med vad vi skulle lägga fokus på initialt här i Malmö FF när vi kom hit, det vi tror Malmö FF behöver, vad vi kallar ett ”positivt prestationsklimat” – det vill säga laganda.
Tränarna har presenterat åtta punkter för laganda, spelarna har fått lämna egna förslag och tillsammans har de kommit överens om vad lagandan i Malmö FF innebär och dessutom satt slutsatserna på pränt.
– Ett dokument är bra att ha och kunna peka på konkret; sedan är ”och” viktigt: komma överens om något och verkligen göra det, säger Hans Gren.
När man kommer till ett nytt lag, hur mycket är det att nollställa och börja om och vad kan man bygga vidare på?
Roland Nilsson:
– Bara för man kommer ny hit behöver man inte röja runt i allt. Vi tar vara på det som är bra och förändrar det som är mindre bra. Att börja om från noll hela tiden och tro man ska förändra allt på kort tid, det är svårt. Vi har januari, februari och mars, sedan är vi igång – och då vill alla se bra spel och bra resultat.
Hans Gren:
– Traditionen i en förening måste man förstås vara lyhörd för, men rent organisatoriskt har vi haft en viss påverkan på saker. Som att knyta an Leif Engqvist och Staffan Tapper till truppen och skapa ett närmare samarbete med Tipselit och Spetsgruppen. Det tog vi med oss från GAIS, så jobbade jag också i Elfsborg.
Träningen i januari har sett fyra veckor med fys, tre veckor med boll och två veckor med pass utomhus på fullplan.
Var det någon som fick den där ”obehagliga överraskningen” som utlovades till dem som inte skötte sin individuella träning under semestern?
– Den fick de nog allihop, säger Roland Nilsson och ler.
Hans Gren:
– Spelarna hade en lång ledighet, kanske var den lite för lång… Vi har båda den filosofin att vältränade fotbollsspelare har bättre möjligheter att prestera bra fotboll under en längre tid.
De nya tränarna slog från början fast att spelartruppen måste bli mindre, några behöver gallras bort. Beslut fattas till vecka 7, det vill säga efter denna vecka inklusive helgens första träningsmatch. Fast de 27 spelarna blev i fredags 26, när Juniors övergång till FCK stod klar.
– Spelaren tyckte det skulle vara jättebra för honom själv och ville verkligen iväg, samtidigt som klubben fick en ersättning som den var väldigt nöjd med. Det blev en win-win-situation, säger Roland Nilsson.
Knappast för en tränare som förlorat den anfallare som gjort flest mål de två senaste säsongerna och inte fått någon ersättare, väl?
– Vi hade gärna sett att han var kvar och sprutade in mål, men samtidigt – om spelaren kanske inte längre tyckt det varit så kul att spela för MFF hade man inte fått ut vad man hoppats av honom.
Behöver ni en ersättare för honom så fort som möjligt?
– Det är en position där vi har flera andra, så jag känner inte någon desperation att förstärka. Kanske är det så att vi kan lägga de pengarna på någonting annat?
Fotbollsträningen har så här långt till största delen varit inriktad på försvarsspel, men också tagit de första stegen till att arbeta en spelidé.
– Det spelar ofta inte så stor roll vilket spelsystem man har så länge det finns en struktur som tränare och ledare tror på, som spelarna blir varse – och som vi jobbar efter. Så gjorde vi även i GAIS; började med en stark struktur, sen får vi se hur långt det räcker, säger Hans Gren.
Roland Nilsson:
– Det är viktigt att skapa helheten i det vi jobbar med, att spelarna hela tiden känner igen sig och vet vad som krävs av dem i positionerna, både i försvars- och anfallsspel. Vi ska ha stor kreativitet i det man kan göra, men en tydlig struktur i det man måste göra.
Hur kommer ni fram till spelidén?
– Vi har en låda stående härinne med sju olika spelsystem, vi skakade om den lite och drog ett. Svårare än så är det inte, säger Hans Gren.
– Vi lät spelarna välja, och så tog vi vårt, säger Roland Nilsson.
OK, som man frågar får man svar… men även om herrarna ännu inte är redo att i detalj lägga ut texten om hur de tänker sig sitt lag i spel – när är för övrigt tränare det nånsin? – följer de efter hand upp med lite intressant stoff om närmare vilket MFF det är som reser sig ur askan (nåja) år 2008.
Hans Gren:
– Av tradition är Malmö ett 4-4-2-lag, så någon sådan variant blir det. Hur vi disponerar de olika lagdelarna i försvar och anfall blir kanske lite annorlunda än tidigare. Grunderna och intentionerna finns, men det är två månader kvar till seriepremiären. Det är i och för sig inte så mycket tid man har på sig, det är en 8-9 träningsmatcher…
Har ni någon ”favoritvariant” av 4-4-2?
– Släppa in noll och göra tre framåt, det är den bästa, säger Roland.
– Eller möjligtvis göra ett mål sent i matchen, säger Hans.
OK, OK enligt ovan… men sen:
– Det vi tittar på är en fyrbackslinje, två centrala mittfältare varav en har en defensiv uppgift, och sen två forwards på det – ett slags 4-1-3-2-spel till stora delar, säger Hans Gren i ett andetag.
För att sedan, på tränares vis, snabbt lägga till att siffror är en sak och att det framför allt handlar om hur man vill spela fotbollen.
– Det är vilken metod man använder i anfalls- och försvarsspel som är avgörande, vad det är man prioriterar: bara långa uppspel eller att bygga upp ett spel bakifrån via mitten och framåt till exempel.
Hur vill ni att fotboll ska spelas, då? Grundprinciper i er filosofi?
– Ett passningsspel som är varierat kort och långt, där situationen får avgöra. Ett passningsspel med fart, där vi spelar på spelare med fart. Anfall som bygger på mycket rörlighet, första tanken ska alltid vara att titta framåt, spela framåt, och kan man inte det så spela bakåt och sen framåt, och går inte det heller får man börja flytta bollen… Det är inte svårare, säger Hans Gren.
Roland Nilsson:
– Fotboll i sig är inte så jäkla komplicerat. Det är att göra saker tillsammans, samköra, som är det svåra. Tajmingen och samspelet på plan – det måste spelarna jobba med, såväl i försvar som i anfall.
Roland Nilsson. En av landets mest framstående fotbollsspelare under 1980- och 90-talen. 116 landskamper, en av bronsmedaljörerna i USA-VM. Proffs i Sheffield Wednesday, spelare, spelande tränare och tränare i Coventry, samt dessförinnan och däremellan en del säsonger i två allsvenska klubbar…
Hans Gren. Inne på tjugonde året som tränare med bred erfarenhet och en gedigen karriär i Göteborgsregionen. Två sejourer i GAIS på 90-talet, tipselittränare i Elfsborg.
De båda kommer som bekant till MFF efter fyra år som tränare i Göteborgs Atlet- och Idrottsklubb, som de plockade upp från nyblivet Superettanlag till etablerat allsvenskt.
Vad är ni mest nöjda med att ha uppnått under tiden i GAIS?
– Att vi tog upp dem i allsvenskan och lämnade kvar dem i allsvenskan, säger Roland Nilsson.
– Att vi fick klubben på fast mark och en organisation som liknade en allsvensk. Vi jobbade mycket med arenafrågan och prioriterade en konstgrässatsning, och vi kunde lämna en ekonomiskt och anläggningsmässigt stabil klubb, säger Hans Gren.
Hans och Roland träffades för första gången när – de skrev under kontraktet med GAIS! Det var med andra ord inte givet att de två skulle trivas med varandra och fungera tillsammans som tränare. Men det gjorde de.
– Vi sa från början att vi fick känna av varandra och sen ta ett snack efter ett par månader. Men det rullade på bra, säger Roland Nilsson.
Hur vill ni beskriva ert samarbete – som ett under av solid enighet eller som fruktbar dynamik mellan olikheter…?
– Vi är två hjärnor och inte en, och det vore helt värdelöst om vi båda haft samma syn på saker hela tiden, då kunde jag ju tagit mina grejor och åkt nånannanstans, så är det ju. Men vi är för det mesta ganska överens om hur vi ska göra – vi har inte haft en enda kontrovers under alla de här åren. Sedan kan vi ha meningsskiljaktigheter där jag kan tycka en sak och Rolle en annan. Då resonerar vi om det.
Roland:
– Det kan vara så att vi lyfter fram olika saker och hittar ett nytt perspektiv, en tredje lösning. Vi har hittat en bra rollfördelning där vi båda känner att vi får stimulans och fortsätter utvecklas. Och det är viktigt, för då bibehåller man kreativiteten och viljan att bli bättre hela tiden och inte bara köra på i samma spår. Därför var det skönt att jag fick med mig Hans hit, annars hade jag fått bygga upp det med en ny assisterande, och då hade det tagit tid. Nu har vi pratat ihop oss lite och sedan kunnat börja arbeta med truppen direkt.
Liksom i MFF var Roland huvudtränare och Hans assisterande under tiden i GAIS, men i praktiken delade de på ansvaret – och så tänker de fortsätta.
– Det finns ingen anledning till något annat. Vi pratar oss samman och ser till att vi pratar samma språk med spelarna. Det innebär två ögon till och en annan röst – och det behövs. Och nu får vi Leif Engqvist också med ytterligare ögon och röst, säger Roland Nilsson.
Hans:
– Rolle har huvudansvaret och är alltid den som har sista ordet om det skulle vara något, men vi har utvecklat en metod av att jag ställer frågorna, Rolle funderar och så diskuterar vi.
På träningarna är det Hans som driver passet medan Roland står lite i bakgrunden, mer iakttagande.
– Rolle har förmågan att överblicka, säger Hans Gren.
Roland Nilsson:
– Den rollfördelningen har vi, och den är naturlig: Hans gillar att hålla i träningarna, jag gillar att stå lite vid sidan om och se spelarna ur olika synvinklar. Innan träningen har vi kommit överens om vad vi ska göra och vad vi ska får ut av den.
Sedan har vi det här med ledarstil. Innan tränarna själva var på plats och i aktion nådde små rykten fram om att här hade vi en bestämd duo som man inte drar några pennor med; Roland Nilsson, seriös, noggrann tydlig med vad som gäller och inte minst i princip i allsvensk matchform själv. Hans Gren, en hård, kärv typ, dessutom gammal polis. och en klichébild tog gestalt. För att nyansera den är det intressant att ta del av en lång hyllningsartikel på GAIS hemsida , tillägnad ”Hans-Roland” med tack för de gångna åren.
Tränarna fick kommentera två citat ur den.
”Hans som kanske var lite av en hård machokille i sina tidigare år i GAIS hade utvecklats och nu fått en mer mjukare framtoning än tidigare. Han hade blivit mer inlyssnande.”
Håller du med?
– Jag hade nog en helt annan inriktning på mitt ledarskap första gången i GAIS 93-94. Jag är mycket mer flexibel i mitt sätt att se på människan idag än för sju-åtta år sedan. Vet inte om jag nånsin varit en machomänniska, men jag har alltid ställt väldigt höga krav, både på mig själv och spelarna. Och det var väl inte alla som orkade med det kanske, säger Hans Gren.
Vad ligger bakom utvecklingen – allmän livserfarenhet?
– Ja. För att få människor att fungera har jag lärt mig att man inte kan behandla alla riktigt lika; vi har olika behov och det måste man lära sig respektera och känna av. Sedan har ledarskapet utvecklats, liksom naturligtvis fotbollen. Jag har sysslat med fotbollsledarskap på många olika nivåer, det har gett mig andra perspektiv.
Till exempel?
– Som tipselittränare i Elfsborg hade jag unga spelare i första fasen av sin karriär; då fick man lägga upp träning och utbildning för såväl spelare som människa på ett annat sätt. Efter Elfsborg tog jag ett halvt sabbatsår med Kållered i division 3 och försökte få ett sådant lag att arbeta som ett elitlag, fast med mycket mindre resurser. Det var stimulerande och intressant och något jag råder andra att prova också.
”Roland Nilssons tränarfilosofi var från början benhård kadaverdisciplin. Efterhand då man inom laget byggt upp förtroende och haft lite feedback på upplevelser (- – -) släpptes lite på dessa kontrollerande drag.”
Kommentar?
– Det är vad folk ser utifrån. Men det är klart… jag kom till en ny klubb, allt var nytt, Hans och jag var nya tillsammans. Då kan man inte släppa på saker och ting, då är det full kontroll som gäller och så var det första året. Få allting på banan, att allt blir som man vill ha det, då fick man gå fram lite tuffare. Sedan, när man lär känna varandra och kan lita på folk, så kan man släppa lite.
Hur har du utvecklats, tycker du?
– Ja, jag har ju inte varit tränare så länge, så visst har jag utvecklats… Jag lär mig fortfarande, både av framgång och misstag. Men i slutändan är det resultaten som räknas.
När samtalet kommer in på vilka rutiner kring laget som är viktiga utanför träning och match understryker Roland helheten; att spelarna inser att man måste leva som fotbollsspelare, mer eller mindre dygnet runt. Hans påpekar att dagens transfersystem med sina olika perioder skapar oro.
Hans Gren:
– En fotbollstrupp är numera aldrig homogen från 1 januari till 31 december; det innebär också att gruppdynamiken går i vågor. Det är en svårighet både för ledare och spelare, och kräver en annan typ av ledarskap, med bättre psykologiska kunskaper. Vi vet att vi har en smekmånad nu, både vi och spelarna. Snart kommer laguttagningarna och då får inte alla spela, det börjar tänkas och snackas, det är mycket som kommer nu… men det är spännande, förstås!
Vad är viktigt för ett bra klimat i gruppen?
– Det måste vara högt i tak, och det gäller att inte bara säga det utan se till så det verkligen är så också; att det är okej att bli förbannad, okej att säga saker – under förutsättning att man gör det för lagets bästa, säger Roland Nilsson.
”Jag tror inte att vi har varit så stora underdogs någonsin som vi lär bli mot Malmö, dom verkar redan ha bestämt sig för att vi ska bli en enkel match. Vi älskar den rollen.”
För att ta ett annat citat, ur dagspressen. Sålunda talade Hans Gren inför MFF-GAIS ifjol (1-0). Denna – i svensk fotboll så älskade – underdogroll kommer MFF rimligen inte att spela inom överskådlig framtid – ska vi dra till med att nästa chans kommer i säg andra kvalomgången till Champions League 2010? Repliken leder förstås in på det här med kravbild, och att den ser lite annorlunda ut i MFF än GAIS.
– Det ingår i jobbet som vi tackat ja till, och tar man inte med det i beräkningen är man alldeles för naiv, säger Roland.
– Än så länge är det ingen som krävt SM-guld i år – och det vet jag inte heller om man hade ställt upp på. Men höga krav – med rätta, säger Hans.
Roland Nilsson funderar vidare på tryggheten i underdogrollen, och understryker att det finns alternativ.
– Jag har ju varit med och spelat i topplag, och har man bara den rätta inställningen i laget när man är ett topplag så kommer man väldigt långt. Topplaget har spelare med kvaliteter som många lag skulle vilja ha, spelare med den individuella skickligheten att göra avgörande saker. Det som är viktigt är att få spelarna att inse att om vi bara kan göra sakerna tillsammans, så…
Frågan är då hur en sådan inställning kan inympas i laget?
– Liksom man jobbar med kondition måste man jobba med att verkligen hela tiden hålla en hög koncentration på det man sysslar med. Även om man till exempel har tekniken att klara sig ur många krångliga situationer, så är det viktigaste att få laget att spela så bra som möjligt – och sedan när det behövs plocka fram de geniala dragen som spelarna kan göra ibland, de avgörande sakerna.
Hur lång tid tar det att bygga ett lag, att bygga det här laget – vad är rimligt att vänta sig av MFF 2008?
Det får bli intervjuns sista fråga. Klubbens ledning har med önskvärd tydlighet slagit fast att ingen kräver guld i år, Roland själv har uttryckt att om bitarna faller på plats så ska topp fyra vara möjligt.
– Det är inte åtta som gått och åtta nya som kommit, det är lite nytt underifrån och så Jeff utifrån – vi har spelare som spelat ihop, och det är positivt, säger Roland.
Han lägger till:
– Om vi kan få fram de saker vi vill och se till att spelarna förstår innebörden i dem, så tror jag nog det kan rulla på. Om alla tusen bitarna faller på plats. Det finns kvalitet i den här truppen, det är duktiga fotbollsspelare, det är inget att hymla om. Nu gäller det att få dem att förstå att göra saker tillsammans.
