Kommentarer efter matchen
Efter matchen var Sören Åkeby förstås nöjd med segern och med försvarsspelet, medan Janne Andersson försäkrade att HBK inte hade för avsikt att spela så defensivt. Fler kommentarer från bland andra Jari Litmanen och Daniel Andersson.
På presskonferensen efter matchen var Halmstads tränare Janne Andersson först ut att kommentera matchen, och han gav från sitt perspektiv en skiss av dess förlopp som inte känns främmande ur ett ljusare blått.
– MFF fick tryck på oss redan inledningsvis, men sedan om vi in i matchen lite, även om Afonso hade ett par nummer som var riktigt bra. I andra halvlek provade vi att flytta upp Dusan Djuric som någon slags släpande anfallare, men MFF inledde med ett antal fasta situationer och fick tryck på oss, medan vi tappade tempo fullständigt och blev stillastående. Men med våra byten fick vi lite bättre spel, samtidigt som deras började ebba ut. Men så kom straffen och avgjorde matchen.
HBK kunde en dryg halvtimme in i matchen fira allsvenskt rekord i mållöshet, och såg inte så värst besvärade ut av detta sakernas tillstånd, men…
– Det var ingen medveten taktik från oss att backa hem och låta Conny slå långa utsparkar, det blev så när MFF tryckte på, ”försäkrade” Jan Andersson efter matchen.
– Det här är ingen katastrof för oss. Malmö är på väg uppåt känns det som, medan vi är i uppförsbacke. Att vi är med i matchen hela tiden och sedan förlorar på en straff i slutet är inte så dåligt.
Inte vassaste killer-vibbarna inför fortsättningen heller från HBK-tränaren, som har ett bottenmöte mot ÖIS att se fram emot i nästa omgång.
Sören Åkeby syntes glad och nöjd men kanske inte rusig av den efterlängtade första hemmasegern och tre poäng som skjutsade MFF upp till femteplats i tabellen.
– Det kändes skönt att vinna matchen – det var länge sen.
Men…
– Jag tycker fortfarande vi ser lite ängsliga ut i vårt passningsspel, vi blir ofta för ivriga och slår iväg bollen utan någon riktig tanke, trots att vi nu kommer ut på en bättre plan så sitter det kvar. I första halvlek blir det mycket tjonga boll, men i andra kommer vi in bra och får bättre passningsspel. Skadorna tidigt i första halvlek stör oss också, utan att vi blir sämre tvingas vi till omplaceringar i laget; i andra rättar vi till positionerna lite och förbättrar vårt tryck.
Anders Andersson fick känning av sin ljumskskada tidigt i första halvlek och Jon Jönsson fick ont i en baksida, bägge tvingades ge upp i slutet av första halvlek. Och i början av andra vart Behrang Safaris (o)tur – fast på ett mer dramatiskt sätt: han blev akut illamående och spydde i halvlek. Provade att spela vidare men var helt matt och ”väck” och kunde inte fortsätta. Efter matchen kunde en förvånad Behrang konstatera att han mådde betydligt bättre igen; det tycks för hans del ha handlat om någon slags plötslig vätske- och saltbrist
Sören Åkeby var också nöjd med hur de bakre linjerna genomförde matchen:
– Vårt försvarsspel är mycket stabilare nu – det känns bra.
Daniel Andersson fick mycket riktigt också pris som bäste spelare ”som vanligt”, första gången dock från mittbacksposition. Och han var tillfreds med sin insats.
– Det kändes helt OK tycker jag. Jag vill ju spela och hjälpa laget, göra det viktigaste för laget. Det är lite andra positioner, men jag fick bra hjälp av Jon, Ulrich, Olof och Glenn.
Först i anfallet, sedan på mittfältet – Jesper Bech jobbade och slet och var mycket med i spelet matchen igenom, men fick inte riktigt till det denna afton.
– Flera av lagen vi mött i de senaste matcherna har spelat mycket långbollar. Tyvärr har vi också fallit in en del i det spelet, även idag, och det passar inte mig – jag är inte så fysisk i mitt sätt att spela… Jag trivs bättre i 4-3-3, på den offensiva mittfältsplatsen – eller någon annanstans. Jag tycker positionerna blir bättre där, inte så mycket bollar centralt som nu.
Trots ett par skarpa chanser och en handfull bra lägen blev det inte Afonso som satte punkt för MFF:s måltorka, utan en straff i 90:e minuten. En diskutabel sådan, till och med i MFF:s omklädningsrum efter matchen gick åsikterna isär.
.men Edward Ofere försäkrade:
– Jag tryckte på lite, och han drog mig i armen.
.medan Olof Persson kanske var den som sammanfattade bäst:
– Sånt brukar jämna ut sig i längden. Vi fick inte två straffar som vi skulle haft mot Hammarby, men idag fick vi en.
Straffexekutor och matchhjälte blev ingen mindre än Jari Litmanen, som gjorde 90 minuter i blå tröja, och… mycket snabbt stod beredd med bollen på straffpunkten – och ordinarie straffskytt Daniel Andersson var inte den som gick och ryckte den ifrån honom…
– Det var mål, så det blev det bästa… Det är alltid speciellt att slå en straff; målvakten har inget att förlora och alla väntar på att det ska bli mål. Genom alla åren jag spelat har jag tagit ganska många straffar, och för min känsla är det bättre att slå den – för om det inte blir mål blir det jag som får kritiken och inte någon annan, sade Jari efter matchen.
Schysst perspektiv, och straffen var hyfsat säker, om man säger så, tätt tätt invid höger burgavel. Jari Litmanen kommenterade också hur det kändes att spela hela matchen efter alla skadebekymmer.
– Jag känner mig ganska bra, jag har tränat tre gånger med laget. Under hela tiden har jag varit 70, 80 eller 90 procent och inte så långt ifrån – men när jag spelar vill jag vara hundra. Jag hade inga problem att spela 90 minuter – fast jag vill vara med mer i matchen. Men det här var min första match på länge, en andra start för mig.
/Tobias Christoffersson
